Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Månadens roligaste dag är här! Dags att betala räkningarna…
Etikett: <span>#blogg100</span>
Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Märklig vecka.
- Trots att jag varit ledig efter att ha jobbat påskhelgen, så har jag varit inne tre dagar på jobbet. Två halvdagar i tjänst, en halvdag för sjukgymnastik (även om jag ändå fick ”utföra jobb” när jag väntade på hemfärd).
- Pratglada chaufförer som kört flärdtjänst. Jag som brukar vara så nöjd med att de håller käft! Men hellre att de pratar med en, än att de sitter och skrattar hysteriskt åt ingenting.
- Ömma modern på besök där jag fått hjälpa till och ge dropp i det starropererade ögat.
- Och den ingifta mostern som dog på annandag påsk (69 år).
Om förra veckans lediga dagar inför påskhelgen var dryga, så har denna vecka varit desto mer… omtumlande? Händelserik? Åtminstone har där varit höga berg och djupa dalar. Och jag känner mig mest tystlåten och grubblande.
Bäst är åtminstone att ryggskottet försvunnit och inte kommit tillbaka efter att jag lyft väldigt tungt på sjukgymnastiken. Det var ett litet orosmoment. Jag känner mig ganska färdig med allt som handlar om fysisk smärta. Vissa dagar har jag ingen smärta alls någonstans och det är guldkorn. Och jag är glad så länge jag slipper smärtstillande läkemedel som ändå knappt ens lindrar.
Sedan den 17 april är det sommar (tre veckor tidigare än normalt) vilket i kombination med att det i dag är fredag och lönehelg, innebär att det är väldigt skränigt ute (jag skriver detta vid 23-tiden). Och förskolebarnen kanske snart också går in och slutar störa mig. Jag vill ha det tyst, lugnt och skönt både inne och ute. Stressen från jobbet rinner inte av mig om jag inte får ordentlig vila när jag är hemma.
Kommentarer stängda
Efter två veckors uppehåll så var det äntligen dags för sjukgymnastik. Tja. Träningsvärk i benen. Jag ”spelade” basketslalom mellan konor.
Och sedan somnade jag hemkommen.
Kommentarer stängda
Äsch. Jag har fortfarande inte blivit färdig till att skaffa allergimedicin samtidigt som de nu säger att det inte varit så här mycket björkpollen på 20 år. Jo, tack. Jag känner det.
Det börjar dra ihop sig. Jag är nu på sluttampen i det projekt jag varit med i sedan februari 2011. Bara ett par veckor till av vånda. Därefter kan jag återgå till en någorlunda dräglig arbetssituation.
I somras såg jag alla avsnitt Doctor Who på Netflix. Öh, nu ser jag om alla avsnitt. Mindre än ett år senare. Varför? Jo, så bra är det! Men jag oroas något av att man nu beslutat höja månadsavgiften. Än vet vi väl inte riktigt hur mycket. Något som också börjat irritera mig vad gäller Netflix är att de tar bort serier och säsonger väldigt godtyckligt utan att meddela. Irritationen kan mycket väl leda till att jag återgår till att köpa dvd-boxar. Utvecklar man en tjänst som Netflix samtidigt som man höjer kostnaden, så fine. Men då ska de också ha kompletta säsonger av tv-serier och inte ta bort något. Och det vore trevligt om de kunde kommunicera mer och bättre. Fortfarande känns det väldigt mycket som en B-tjänst när man ser till utbudet de har i USA. Varumärket kanske är starkt i Sverige och särskilt nu när de utsetts till bästa tjänst, men det är något som är flyktigt om de inte skärper till sig.
Kommentarer stängda
Dagens tre märkligheter:
- Morgonens chaufför var riktigt obehaglig. Vid sådana här tillfällen vill jag bara fly, men kan inte då jag sitter där jag sitter – i bilen. Förutom att hon körde väldigt fort och knappt kunde hålla sig på vägen, så spelade hon klassisk musik på högsta volym på radio. Nja, det sistnämnda var väl bara obehagligt eftersom fiol inte riktigt går ihop med min tinnitus. Nej, det var verkligt obehagligt, var att hon emellanåt brast ut i hysteriskt skratt. Utan anledning. Jag hade lite känslan av att hon var hög.
- Hemfärden var inte så mycket bättre. En chaufför som pratade i handsfree redan då han hämtade mig och fortsatte med det ända tills jag kom hem (efter 20 minuter). Ett högljutt pratande på ett språk jag inte förstår. Det märktes att han inte kunde göra två saker samtidigt, för det där med trafikljus existerade inte i hans värld. Eller olika körfält. Eller att köra åt rätt håll.
- I omklädningsrummet efter jobbet möttes jag av något ovanligt. Först en liten bakgrund: Det är ett låst omklädningsrum för män med behörighet och i första hand avsedda för män med fysiska handikapp. När jag öppnade dörren i dag satt där tre asiatiska kvinnor. Min första tanke var ”thailändsk bordell”, men i rättvisans namn så var det nog bara lite rasistisk reaktion. Jag tror de är vietnamesiskor och tillhör städenheten. En satt på golvet och pratade i mobiltelefon. En satt på bänken och pratade i mobiltelefon. Och en stod och försökte ursäkta sig med att hon städade. Mitt omklädningsrum har just nu bara tre ”invånare”, så det har blivit ett gömställe för städpersonalen att smita från sitt arbete. Där är nästan alltid städpersonal i mitt omklädningsrum oavsett vilken tid på dygnet man går dit. Och vad jag vet så är det en man som är det som sitt städuppdrag. Så vad göra alla andra där? Förutom smita från jobbet?
I övrigt har jag i dag utbildat på jobbet. Det förväntades ta två timmar, men jag var klar efter 30 minuter. Och sedan blev jag så stressad över min flexövertid att jag åkte hem. Och somnade. Jag har inte återhämtat mig efter arbetshelgen.
Fel forum: Fick ett dödsbud i dag. Berörd. Släkting. Plingade till i mobilen när jag var på jobbet, så då kändes det ännu mer angeläget om att inte arbeta hela dagen.
Kommentarer stängda
Ack, vad det sliter på kroppen att arbeta en helg! Nu när jag äntligen fick en ledig dag i påsk så har jag knappt kunnat ta mig ur sängen. En blir sömnig av att vara trött.
Så fort det blir lite varmare ute får jag ett problem; Vad ska jag ha på mig? Jag känner mig väldigt obekväm i skjorta eller t-shirt, men vad finns för sommaralternativ? Och allt (det lilla) som jag äger är svart. Jag vill inte vara svartklädd. I morgon ska jag vara representativ och är rädd för att dra på mig arbetsuniformen som annars är ett säkert kort. Men just i morgon vill jag inte gå i vårdklädnad på jobbet. Okej, det är fortfarande för kallt att klä av sig för mycket, så kanske jag ska satsa på tenniströja och en patientkofta? Alltså. Det här ger mig faktiskt lite ångest. Särskilt som jag inte hunnit fräscha upp sommarutstyrseln med typ maskintvätt.
Ett annat bekymmer är att jag börjar få lite väl många flextimmar utan möjlighet att flexa. Jag vet inte om det är ett angenämnt problem, för jag blir stressad av att behöva ligga på 0 timmar. Att då ligga på +12 timmar är en rysare. Kanske man inte tycker 12 timmar är så mycket, men det läggs på några minuter varje dag. Just eftersom jag inte kan flexa. Nej, jag kan aldrig ens gå fem minuter tidigare en dag eller kommer ett par minuter senare på morgonen. Mina timmar är så fyllda av arbete att jag inte har något utrymme.
Och det där med ledighet… Nu går det fort. Snart är det dags för nio veckors sommarsemester.
Kommentarer stängda
Fler Bitstrips…
Alster: Blygsamhet
Kommentarer stängda
Min påsk blev halverad på grund av helgarbete. Det känns okej – ingen katastrof. Och i veckan som kommer ska jag bara arbeta 1½ dag enligt schema. Det känns också helt okej. Särskilt som jag har lite annat för mig i veckan. Men tankemässigt börjar jag nu fokusera på en utav dessa få arbetsdagar. Jag ska föreläsa. Igen. Det är en förmiddag. Och den eftermiddagen ska jag på fackligt möte med arbetsgivaren. Senare i veckan har jag då kvar en halvdag som helt ska ägnas åt ett möte jag beordrats närvara vid eftersom jag tydligen ska prata där också även om jag bara ska sitta med. Det där med att utföra ett eget arbete och egna arbetsuppgifter var länge sedan nu. Jo, jag tror att jag tittade på mina arbetsuppgifter för tre veckor sedan och har tid med det först nästa gång om två veckor.
Våren lär vara här på allvar och det är över +20 ute och väldigt soligt. Sånt jag knappt noterar när jag arbetar. När jag kom ut efter jobbet i dag så var jag den enda med (sommar)jacka på mig. Varför går alla i t-shirt? Jag tycker det är svinkallt ute. Säger jag som avskyr värme. Men det är blåsigt och luften är inte sommarvarm än. Det är inte läge för t-shirt.
Kommentarer stängda
I dag skulle lilla kissamissa blivit 16 år. Jag är värdelös när det kommer till att hålla reda på datum, men just detta datum har ännu en betydelse; jag tog körkort i dag för 26 år sedan. Så mycket som jag åker flärdtjänst så borde jag på kuppen ha gjort mig förtjänt av taxikort också. Men nu är det 21 år sedan jag senast körde bil alls. Körkortet har jag kvar som legitimation. Jag får köra bil – inga restriktioner gäller, men jag har valt att inte göra det.
Storhelgstillägg för att jag arbetat påskafton. Det är ganska klent att tro att det ger pengar. Eftersom det är dubbelt tillägg så får jag hela 100 kr per timme! Brutto. Det är liksom inget som är värt att jobba för. Istället gillar jag helgarbete på grund av att man får något gjort då. Jag känner mig lite duktig efter dagens slit, men rent fysiskt så tar jag fruktansvärt mycket stryk av helgarbete. Visst är jag trött, men det är värken som är värst.
När jag var på Pressbyrån i morse för att köpa frukost, så var det den gamla vanliga visan. Jag får alltid begära att få tillbaka växel på de kontanter jag gett. I och för sig kan jag betala med kort, men jag är lika virrig som de som jobbar på Pressbyrån – jag brukar glömma mitt bankkort i kassan. Särskilt när jag är lite trött och sliten.
Jag saknar Gazzy. Det lär jag nog alltid göra. Men jag pratar med henne varje dag.
Kommentarer stängda
Kommentarer stängda