Dag: <span>9 augusti 2008</span>

För åtta år sedan bestämde jag mig för att flytta ifrån den lilla staden till förmån av den något större staden. Orsakerna till detta beslut var många. Men där finns särskilt en fördel. Och en skillnad.

Fördelen är att jag faktiskt njuter av att höra utryckningsfordonens tutande* dygnet runt. Okej, märkligt, men det ger en stad dess puls. Ett bevis på en levande stad (med olyckor och elände, men ändå). Jag reagerar inte på sirenerna, noterar bara undermedvetetet samtidigt som jag känner mig trygg (det är då jag kommer på att det beror på sirenerna).

I den lite mindre staden förekom också sirener, men det var alltid panikartat. Hör man där en ambulans springer man till fönstret och kollar. Slår på radion, om man inte har en polisradio. Sedan frågar man ut alla man känner eller inte känner, om de hört vad som hänt eftersom en ambulans gick ut. Chansen är liten att det rör någon man känner, men en mindre stad är ändå inte större än att man känner någon som känner någon som känner den drabbade.

Frågan är vilket som är mest osunt. Min trygghetskänsla och mysfaktor över att höra sirener i den större staden, eller paniken och skvallersensationen i den mindre staden.

* Sirener av polis, ambulans, brandkår och spårvägens akutbilar. Sedan kommer ambulanshelikoptern och man tror att de ska störta in då de flyger så lågt (på jobbet mår jag illa eftersom det drar in flygbränsle i ventilationen när de startar/landar, sitter nära plattan).

Så här efter fyra veckor så börjar jag sakna den mentala stimulans ett arbete ger mig. En dryg vecka återstår av semestern. Ändå var jag inne förra helgen och arbetade, men jag saknar kontinuiteten. Än har jag inte dragit upp planer för hösten eftersom väldigt mycket hänger löst. Saker som jag måste få bekräftade innan jag kan gå vidare. För mycket finns på listan som ska göras i höst. Men upplägget är oklart. Tack och lov, får jag väl säga. Hade jag kunnat planera hade jag säkert suttit nu på min semester och förberett minutiöst.

Jag är uttråkad. Men det hade jag säkert varit även med arbetsstimulansen. Jag kräver ständigt nytt och mer. Ständiga förändringar. Nya mål att sträva efter. Jag hade en tanke för hösten, men tror det skrotas. Allt kan jag inte styra över även om jag vill det.

Hur uttråkad har jag varit nu den sista veckan? Jag har funderat på att gå till systembolaget. Inte för att jag dricker, men jag hade gärna gjort det för att uppnå en förändring av vardagen. Än har jag bara funderat på alkohol, inte gjort slag i saken.

Det är destuktivt för mig att vara ledig. Jag får inga jobbiga tankar eller så, men blir bara understimulerad. Kanske det är samtal jag saknar?

Ännu en sen natt. Trött, men kan inte sova. Också det gör mig utled. Men jag ska göra ett försök. Sömn lär vara bra, synd att den inte finns för mig.

Måste ju testa det uppdaterade youtube-plugin:et. Hm… Äh, det får bli intervju med Nadia Björlin. (Ex-svenskan som är med i Våra bästa år/Days of our lives).

[youtube]xZ-u5Dd-yT0[/youtube]

Och något musikaliskt… Michael Bublé?

[youtube]wvNSI4-PV8s[/youtube]