Månad: <span>november 2008</span>

Fantastiskt! Jag fick upp adventsskiten på rätt dag!

Nej, jag gillar inte adventsstjärnor och adventsljusstakar. Märkligt nog hör jag många säga att det är så mysigt med att ta fram ljuset nu när årstiden är så mörk. Jag förstår absolut ingenting. Det blir ju mörkt! Jag har fått ställa undan mina ordinarie fönsterbelysningar som gav ljus. Adventsskiten ger ju knappt ledsyn. Kanske ett problem också är att jag inte har någon takbelysning, så jag får inte ljusare än det små täckta lysdioder kan ge ifrån sig. Ruggigt. Nåja, om en månad drar jag bort skiten igen.

Att fokusera. Just nu planerar jag för en händelse som inte lär inträffa. Ganska onödigt att lägga tankemöda på den typen av planering, men så har jag alltid fungerat. Jag planerar för drömmar som aldrig lär infalla. Det är så jag stakar upp min framtid – små detaljer som jag förstorar upp och till mål. Som förr eller senare ändå faller platt. Självbevarelsedrift. För vad har jag i nuet att glädjas åt? Egentligen?

Jag insåg väl detta i dag, att jag fungerar så här. När jag fokuserar på obetydliga saker, omvandlar det till glamourliknande drömmar, så driver det mig framåt. Når jag inte målet så har det ingen betydelse. Det är strävan, kampen, framåt som får mig att fungera. Just nu ett eget arbetsrum (20 år sedan senast). Annars skulle jag knäckas av rådande situation. Och får jag inget rum gör det inget. (Note to self: Uppdatera CV hos AF).

Nej, jag är inte deprimerad eller tung till sinnet. Jag bara fick en självinsikt. Och fortsätter planera för en flytt. Flytt blir det, men kanske inte så som jag hade tänkt mig.

När jag såg att Johan Palm fick lämna Idol i kväll tjöt jag av skratt. När jag såg alla hysteriskt gråtande pubertetstjejer tjöt jag ännu mer av skratt. Absolut årets roligaste tv-händelse.

Äntligen börjar Idol bli intressant. Vad har jag att säga om de kvarvarande tre?

Alice – hon når inte upp, gör inga framsteg, har stagnerat, väljer fel låtar, är osäker på scen, kan ge riktigt sura toner. I Idols tjejfält har hon aldrig varit starkast men ändå lyckats hänga sig kvar. Kanske för att hon inte sticker ut – varken som positiv eller negativ.

Kevin – otroligt duktig, men han utvecklas inte. Han befinner sig på samma höga nivå som vid start. Hade detta varit Fame factory hade han försvunnit ganska snabbt eftersom man just inte ser utveckling. Allting kan bli bättre och efter så här lång tid borde något ha kommit fram. Kanske det handlar om att de inte har sångpedagoger eller den extra erfarenhet som Skara-skolan kunde ge. Men Kevin lär vinna Idol.

Robin – Bara för en vecka sedan räknade jag ut honom och kunde inte förstå varför Anna åkte ut i jämförelse (Anna har en mer vuxen publik än vad man kan finna hos Idol, så jag tror det var en fördel att hon åkte ut). Men i dag såg jag potential och utveckling. Det är sådant som ska premieras. Personligen tycker jag just nu att Robin skulle vara den mest värdiga vinnaren av de kvarvarande tre. Får se hur det går nästa vecka. Det lär stå mellan Robin och Alice.

Jo, en tanke till. Varför trånar småtjejerna så efter Johan? Det kan ju knappast vara sången. Skulle det hänga på utstrålning skulle de bli våta i trosorna till sig i trasorna av Kevin. Där kan vi snacka om karisma.

Ett dygn har gått och självklart är jag nu hälsan själv. Förloppet var så snabbt att jag förstod att detta bara var en 24-timmarssjuka. Vad det nu var. Mycket sömn var nödvändigt och nu är jag redo för en arbetsdag. Jag är duktig på att planera in sjukattacker på mina fridagar för att sedan vara åställd inför nästkommande arbetsperiod. Det är inte konstigt att jag har lägst sjukfrånvaro av alla på jobbet.

På en vecka har jag hört två olika personer uttrycka att jag är så otroligt stark. Mentalt stark. Det kanske jag är? Ingenting slår ner mig. Åtminstone inte utåt sett. Ändå måste jag säga att gårdagen var bedrövlig ur två aspekter. Jag kan ha svårt att släppa vissa saker. Som skam.

Tydligen råkade jag ställa en fråga lite väl tanklöst (om än väldigt ärligt och utan baktanke) och fick veta att den inte gick att besvara då jag inte hade med saken att göra. Okej, jag skäms för att jag ställde den oskyldiga frågan, men egentligen borde jag bli upprörd över att frågan tolkades som ett övertramp. Jag gillar inte att beläggas med (egna) skuldkänslor för något som jag egentligen inte är skyldig till. Svårt att släppa.

Nästa sak var att jag möttes av okunskap och arrogans. Jag blev förbannad, vilket jag inte borde bli. För problemet ligger inte hos mig om någon annan är okunnig och arrogant. Men det blev till en personlig attack. Jag erbjöd en (behövligt) hjälp som tydligen inte var önskad (men delegerad av personens chef). Istället för att vänligt och bestämt avböja, så attackerades jag. Jag har så svårt med överseende när jag attackeras. Människan försvinner om en vecka från min värld för all framtid, men jag kan inte släppa attacken. Svårt att släppa.

Så jag vet inte om jag är så stark, för jag har svårt att slå ifrån mig. Kanske det är de mentala örfilarna jag får av andra som är så svåra att ducka för. De bränner väldigt länge. Stark är jag kanske i andra hänseenden, som att jag kan leva stå ut med mig själv. Men f*n vet om jag står ut med andra. De kan tynga mig mentalt väldigt länge.

På en anställningsintervju kan man få de mest konstiga frågor. SKTF-tidningen listade 28 av de mer märkliga och jag har bestämt mig för att besvara frågorna. Alla frågorna är autentiska.

Vilken gravsten skulle du välja? (tjänst som IT-konsult)
Till mig själv eller någon annan? Jag hade inte tänkt mig en gravsten, men de i granit verkar kanska ändamålsenliga.

Är du klar över din sexualitet? (tjänst inom telecom)
Ja, jag är varken pedofil eller nekrofil. Fast det där sista kan ibland vara svårt att avgöra.

Vilket är viktigast för dig: din fru eller ditt jobb? (tjänst som marknadschef)
Mitt jobb. Jag har ingen fru.

Skulle du kunna tänka dig att ha kjol på dig på jobbet en dag i veckan (frågan ställd till en man)? (tjänst som it-konsult)
Beror på lönen.

På vilken sida av sängen tycker du bäst om att sova? (tjänst datautbildning)
Jag har ingen sida som är bäst. Jag sover kors och tvärs, på diagonalen o.s.v.

Vilket parti röstar du på?
Det är min valhemlighet. Det får man istället ta reda på genom att läsa min politiska blogg.

Vilka är dina alkoholvanor? (tjänst offentlig sektor)
Jag brukar smörja händerna i sprit för att undvika att bli sjukskriven från jobbet. Räcker det?

Har du något mörker inom dig?
Inte mer än en Astrid Lindgren-bok.

Vet din fru om att du sökt det här jobbet?
Nej, hon existerar ju inte! Har jag ju sagt!

Är det inte lite konstigt att ha en sådan nära relation med sin mamma? (När personen sagt att hon brukade fika med sin mor)
Säkert.

Du vill egentligen inte ha detta jobbet eller hur?
I väntan på något bättre så duger det.

När var slaget vid Lützen?
Någon gång före Vietnamkriget tror jag.

När du blir arg – känner du någon gång för att slå den personen på käften då?
Alltid. Och det lär hända en dag.

Har du en massa fräckisar på lager som du kan berätta? För den som inte kan det tål inte mycket och då passar de inte här. (Sagt på kommunal förvaltning, tjänst som civilekonom).
Jag har aldrig känt det motiverat att lägga sånt på minnet, men behövs det i tjänsten så får jag väl tänka om.

Varför är du inte gift?
Är det meningen med livet?

Om du står i affären och ska köpa en tröja men den inte finns i din storlek, vad gör du då?
Slår ner expediten? Vad kan man annars göra?

Hur skulle din mamma beskriva att du ändrats de sista fem åren?
Att jag blivit rundare och mer gråhårig.

Är du religiös?
Inte den här veckan.

Vad har du som är fyrtio år att samtala om på kafferasten med någon som är tjugo?
Finanskrisen?

Tror du på utomjordingar? (tjänst i kundtjänst)
Bara om de tillkännager sin närvaro.

Kan du hantera ett hagelgevär bra? (tjänst i kundtjänst)
Nej, men jag är väl inte sämre än att jag kan lära mig.

Hur många fasta förhållanden har du haft hittills?
Inga jag vill komma ihåg.

Kan du sticka? (tjänst inom hydraulik)
Jag har kunnat.

Vem hatar du?
Ingen, det skulle ta för mycket energi.

Egentligen tänkte vi oss en man, vad är det som gör att jag ska välja dig i stället?
Jag kan bevisa att jag är en man. Bara att dra ner byxorna.

Vilka droger har du provat? (När personen svarade ”inga alls” ställdes grågan ”Så du har aldrig rökt en pipa hasch?”)
Enligt WHO:s definition på droger så har jag testat tobak och koffein.

Vad jobbar dina föräldrar med?
Att försörja mig? Nej, jag vill faktiskt inte svara på frågan.

Hur har din barndom varit? (tjänst grafisk formgivning)
Den har varit.

Svåra frågor att besvara, för jag blir mest förbannad över att en arbetsgivare alls ställt dem.

Oj? Kräkts, frossa, feber, svettningar.

Gamle farfar Shawn är död. Fejden mellan Bradys och DiMera har fått sin upplösning. Shawns syster fick barn med Stefano DiMeras pappa. Det betyder att Roman Brady är kusin med Stefano DiMera. Att Sami/Carrie/Eric är nästkusiner med EJ/Tony (EJ som snart dyker upp i Våra bästa år, svensk tv). Sami och EJ… mer eller mindre ett par.

Vem är EJ? Elvis så klart. Stefanos son tillsammans med Susan. Sonen som föddes för mindre än fem år sedan är nu en vuxen man. Tideräkningen är ju som den är i VBÅ.

Vem är sonen som Shawns syster födde? Vem är det som är halvbror till Stefano? John Black (nu kusin med Roman). Hur många identiteter har han egentligen haft? Hjärntvättad legosoldat till Stefano. Trodde att han var polismannen Roman Brady. När det visade sig vara falskt blev han präst (dock aldrig prästvigd, falskt minne, en täckmantel när han var legosoldat) och så visade det sig att han var den rike arvtagaren Alamain. Men det var också falskt och han tog sig namnet Black och blev företagsledare inom modeindustrin. Jo, ett tag var han konsttjuv också, åt Stefano. Och så är han pilot, varför minns han inte. Och nu är han alltså till hälften en Brady och hälften en DiMera.

Tja. Bo är ju inte en Brady annat än till namnet. Han är ju en Kiriakis. Shawn (inte farfar Shawn) är hälften Kiriakis och hälften Horton men heter Brady. Gift med Belle och har dottern Claire. John är morfar till Claire (svensk tv: Belle är gravid men vet det inte än). Belle är mer Brady än vad Shawn är. Ha! Och Claire är en fjärdedel (av varje) DiMera, Brady, Kiriakis och Evans.

Naturligtvis betyder det att Brady Black också är en Kiriakis/Brady/DiMera. Hm. Brady Brady?

På tal om Brady. Jo, han gifter sig med Chloe. De skrivs ut ur serien. Men Chloe återkommer då hon blivit av med Brady. Det visar sig senare att han börjat knarka och ligger på behandlingshem. Fast det får vi vänta 3½ år på. Farfar Shawns död vet jag inte riktigt – fyra år?

Hur mycket av ovan som stämmer vet jag inte. Det mesta men kanske inte till 100 procent. Jag har nosat runt på nätet och vet inte hur tillförlitligt det är.

Nu har jag inte sett Days på två dagar, så jag vet inte om det hänt än. Men Zack omkommer snart i en bilolycka. Abbys bästis Chelsea kör över Zack. Som är hennes halvbror. Chelsea är självklart Bos och Billies dotter Georgia som återuppstått från de döda. Hon dog som nyfödd för 7-8 år sedan. Nu är hon sexton år. Sa jag nått om tideräkningen i Days?

Det händer att jag tycker om att kasta ut spoilers för Days of our lives. Märks det?

Hm. En av männen på bilden nedan är Boy George, den andre Uncle Fester i Familjen Addams. Eller så föreställer båda Uncle Fester. Eller båda är Boy George. Äsch, klart det är Uncle Fester på båda. Eller?

Måste säga att det är lika svårt att se skillnad på ovan som mellan Bingo och Kylie.

Favorit i repris.