Dag: <span>17 november 2008</span>

Nu har jag tagit ett steg in i framtiden. Det finns något som nog kommer att bli stort med tiden. Jag känner hur jag riktigt går i bräschen för detta stora nya. Lägg detta på minnet – iPod! Eh, va? Vad då inget nytt? För mig är det nytt och märkvärdigt.

Än har jag inte fått den, då jag beställde den via en webbshop. Tack vare att jag köpte datorn också över nätet tidigare i år, så fick jag nu 5% rabatt. Detta får bli årets julklapp till mig själv.

Vad ska jag med en iPod till? Jo, jag är så sugen på att gå runt och lyssna på podradio. Särskilt på jobbet* där blyväggarna gör att man inte kan lyssna på radio. Musik? Nja, kanske jag lägger in musik också. Fast det är ganska löjligt med musik på en iPod. För sånt finns ju freestyle. Väl? En sådan hade jag för 20 år sedan. Tänk att kunna gå runt och lyssna på en hel kassett med 10-12 låtar tills batterierna tar slut efter en halv dag. Jag är glad om min nya iPod kan nå upp till samma höga standard.

* Blyväggar, brandvägg som hindrar online-lyssnande på dator eller nedladdning. Det enda som fungerar på jobbet är YouTube, vilket är märkligt. Det är okej att se och lyssna på olagligt utlagt material men man får inte stjäla bandbredd genom att lyssna på online-radio.

Tjuvlyssnat.se:

En man ~40 har efter en stunds väntan fått hjälp. Han har med sig sin dotter ~4 och lämnar fram en lapp till tjejen i båset.
Tjejen: Flickans personnummer?
Mannen: Hmm… Vet inte…
Tjejen: Är du säker på att det är du som är barnets pappa?
Mannen: Ja för fan.
Tjejen: Hur gammal är hon då?
Mannen (tittar fundersamt på sin dotter från topp till tå): Hon är väl en tre, fyra år kanske.

Jag har varit med om samma trauma då jag var barn. Min far visste aldrig hur gammal jag var eller i vilken klass jag gick. Särskilt ett tillfälle minns jag, jag hade precis börjat högstadiet men fyllt 13 år redan sista terminen i sexan (född tidigt på året, vet ni). Vi sprang på någon gammal bekant till fadern och han fick frågan hur gammal jag var. Svaret blev 11 år. Kände jag mig förnärmad? Jag som gick på högstadiet och allt. Naturligtvis rättade jag honom direkt.

På tal om att bli förnärmad. Året efter sprang jag och tjejkusinen på en granntant till min kusin. Kärringen: ”Är ni tvillingsystrar”? Min kusin skrattade bara och sa att vi var kusiner. Hon förklarade inte ens mitt rätta kön. Själv sa jag inget, men det var väl då jag slutade vara sminkad punkare (och övergick till att vara sminkad hårdrockare och skaffade långt hår).

I dag har jag saboterat min semesterdag genom att sova tills jag vaknade av mig själv. Utan att gå in på när det var, så kan jag säga att jag klev ur morgonduschen klockan 13.30.

Efter flera år ger jag nu upp vissa tv-program som tidigare var ett måste. CSI (originalet) och Medium. De har blivit riktigt urusla och House hänger också löst. Tidigare i höst gav jag upp Heroes. Det är bara Våra bästa år som klänger sig fast tillsammans med Stargate Atlantis. Program på svenska? Tja, jag följer alla heminredningsprogram och Det okända (intressanta familjer, ointressanta medier). Tv har blivit tråkigt. Tack och lov. Kanske jag kan finna en bok i hyllan att läsa istället?

Nej, så dumt tänkt av mig. Jag har min fritid fulltecknad. Av sopor. Här ska källsorteras in absurdum i speciella soprum som ligger någon annanstans och som jag ska försöka släpa mig till med krycka, hur det nu ska gå till. Som jag tidigare sagt blir här mindre och mindre handikappsvänligt i mitt område trots att fokus just ligger på tillgänglighet. Jag behöver nog en vagn att dra sopor i eftersom jag bara har en hand till förfogande.

Ah, nu vet jag vad jag ska göra under denna min semesterdag som snart är över. Jag ska gräma mig över att jag flyttat hit.