Månad: <span>september 2012</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

I morse vaknade jag av mobiltelefonen som fungerar som reservväckarklocka. Tjugo minuter hade jag förlorat av morgontoaletten p.g.a. att inte min ordinarie väckarklocka (bärbara telefonen) ringt. Detta gjorde mig lite skräckslagen, oklart varför. Det är därför jag ställer två ”väckarklockor”. För att gardera mig. Kanske jag bara är rädd att missa bilen till jobbet om jag försover mig.

När jag kontrollerade bärbara telefonen, varför det inte ringt, så insåg jag två saker:

1. Den hade ringt tjugo minuter tidigare. I sömnen hade jag tryckt in den invecklade kombinationen av knapptryckningar som stänger av den när den ringer.

2. Jag hade dessutom, i sömnen, genom en serie knapptryckningar, ställt in väckarklockan på nytt för samma tid i morgon.

Jag förstår inte hur jag lyckas med att göra detta ovan utan att vakna.

Jag förstår heller inte vad som hände med min snusdosa på jobbet i dag. Den bara försvann och gick inte att återfinna. Jag till och med kände i kalsongerna där dosan vid några tillfällen återfunnits. Jag anklagade alla arbetskamraterna för stöld, men de nekar. Jag vet att jag höll i snusdosan och i min telefon med vänster hand, i ett papper med höger hand. Två minuter senare var dosan borta. Det var som att få sin siamesiska tvilling bortopererad. Lyckligtvis hade jag två reservdosor med mig, men jag förstår inte vad som hände med dosan som försvann. Nej, den fanns inte i kalsongerna.

Det har varit en märklig dag. Minst sagt.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Kommentarer stängda

Dagens märkligaste situation uppstod när jag åkte hem från jobbet. Bilen framför var en taxi som stannat vid ett oövervakat övergångsställe där det stod en blind gammal man med käpp. Taxin framför stannade. Men farbrorn gick inte över. Då inträffade det… oväntade, nästintill omöjliga. Taxichauffören öppnade dörren och sa till farbrorn att gå över, vilket han gjorde. Alltså. Vem har hört talas om att en taxichaufför stannar vid ett övergångsställe och dessutom säger till någon att passera? Jag är i chock! Det var min egen chaufför också, som kläckte ur sig ”vad den där taxichauffören har för nationalitet skulle jag bra gärna vilja veta”… Vilket kan tolkas lite hur som helst, kanske mest lite rasistiskt.

Min morgonchaufför var inte rolig. Vi höll på att köra av vägen eftersom han med en hand sms:ade. I upphandlingen för flärdtjänst står det att mobiltelefoner inte får användas annat än att prata med och då med handsfree. Så hade jag anmält detta till kommunen så hade uppdraget typ inhiberats. Men jag orkar inte bry mig förrän jag ligger i vägdiket. För jag har anledning till att klaga varje dag men orkar inte lägga ner den tiden.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Kommentarer stängda

Ibland tar jag mig friheter. Som att kasta om arbetsdagen totalt och göra något helt annat. Något annat som behövde göras. Det innebär att jag hann arbeta mig ner genom inkorgen* till hälften. Ändå har jag arbetat över i dag igen. Det är skittufft att försöka komma ikapp det minus jag har på flexen, men efter i dag tror jag mig ligga på plus.

Om ett par veckor ska jag på dag 2 på en utbildning som jag påbörjade i våras. Jag kunde aldrig slutföra då eftersom jag hade ett åtagande dag 2 som innebar att jag skulle föreläsa. Dag 3 var jag magsjuk. Därmed har utbildningen fått avbrytas och jag får återuppta det hela nu i september. När jag gick dag 1 i våras fick vi massor av skriftlig information som vi ska ta med oss vid varje utbildningstillfälle. Själv förvarar jag detta i min bokhylla på jobbet. Trodde jag… När jag tittade i bokhyllan i dag slog det mig att jag städat där i sommar och flyttat på alla mina saker. Var kan jag ha lagt det? Jag har två veckor på mig att leta. Ibland är jag fruktansvärt effektiv.

Arbetsveckan verkar aldrig ta slut. En dag återstår innan jag får vila ut med tvättkorgen som enda sällskap.

*Inkorgen är min trave papper på skrivbordet som är ”väldigt brådskande, måste göras per omgående” som brukar samla damm i något år eftersom jag aldrig är på mitt rum.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Kommentarer stängda

Duncans död var inget som förvånade mig. Det som förvånade mig var att han överlevt så pass länge efter sitt hjärtstopp i somras då han inte hade de förutsättningarna. Jag förvånas också över att det stått så lite i media efter hjärtstoppet. Nu känns det mest som ”jo”.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Kommentarer stängda

Ibland är det svårt att avgöra vad definitionen av arbete egentligen är. Efter den här dagen är jag totalt slut. Tröttare än vad någonsin varit. Men jag har inte utfört något som helst arbete trots att jag varit på jobbet hela dagen (och lite till eftersom minus blev ännu mer minus i går när jag var hos doktorn).

Så vad har jag gjort som varit så jobbigt i dag? Jag har gått till möte, från möte, till möte och från möte. I en timme har jag gått för att ta mig till och från möte. Möten som varit på min arbetsplats. Avstånden är betydande. Åtminstone när man har svårt att gå. Och på dessa möten? Där satt jag. Förmiddagsmötet, där yttrade jag kanske en eller två meningar (sedan blev jag förbannad – jag blir det ofta, tålamodet har börjat tryta efter sommaren). Eftermiddagsmötet, där yttrade jag två meningar (varav jag ångrar den ena eftersom jag då framstod som ett arsle).

Förresten – jag har gått mer än så här i dag. Jag har snurrat runt väldigt mycket och letat efter folk och så vidare. Det där med ett stillasittande arbete vid ett skrivbord är en utopi jag bara kan drömma om.

Usch, nu känner jag mig gnällig. Jag. Är. Trött! Varför är det bara tisdag?

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Kommentarer stängda

Lite ledsen blev jag när jag kom hem efter jobbet. Mitt träd har fällts. Det som skyddade från insyn (får börja ha byxor på mig hemma) har tagits bort. Trädet som alltid var fullt av fåglar. Trädet stod väldigt nära mitt vardagsrumsfönster, men inte så att det störde mig. Om det blev ljusare inne? Nej, det är norrsida, så det är mörkt ändå.

Besöket hos doktorn är också avklarat. Den årliga kontrollen  som inte mynnar ut i något. Åter om ett år. Ingen förändring.

Annars har det varit en springdag på jobbet. Mycket besök, mycket telefon, mycket impulsiva akututryckningar. Och väldigt mycket kaffe (drygt en liter) och knarktablett (uppiggande) vilket gör att jag istället har väldigt ont. Den vanliga smärtan, som är extra jävlig eftersom helvetesmedicinen slås ut av knarktabletten. Pigg men ont, för att sammanfatta det. Speedad och förvirrad är också en sammanfattning som stämmer in.

Det där med trädet var en humördämpare… Undrar var alla mina fåglar (skator, duvor och gråsparvar) tagit vägen?

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Kommentarer stängda

Har man följt mitt Twitter-flöde i dag så har man fått en hel del bilder från det jag ägnat hela söndagen åt – att titta på Våra bästa år. Jag minns inte, men jag har sett mellan 10-15 avsnitt i dag och är nu i fas med kommande veckas avsnitt. Serien dippar emellanåt och det är därför jag gjort så långt uppehåll. Men nu har det vänt uppåt och jag kan inte låta bli att tycka att serien är komisk.

Fem dagar i veckan visas Våra bästa år. Samtidigt ser jag också The Vampire Diaries som också sänds fem dagar per vecka. Och nu börjar repriseringen av Revenge som jag hade tänkt följa fyra dagar per vecka. För att inte tala om Game of Thrones som jag har på dvd. Där verkar inte vara något vettigt på tv, så då följer jag de här serierna istället. Och jag vill ha stora veckodoser, inte bara ett avsnitt per vecka.

Nej, jag vet inte varför jag valt ut just de här serierna att följa. Det har nog något med historieberättandet att göra, alla intriger och oväntade vändningar. Kanske inte detta är kvalitet, men väldigt avkopplande när man håller på att stressa sönder av alla måsten som jag får betalt för.

Förresten – i går krånglade datorn. I dag är det tv:n. Den sprakar och bilden flimrar. Jag har länge tänkt köpa nytt, för jag är medveten om att dessa tekniska produkter är upp upphällningen. Oj, nu flimrade datorskärmen. Jag lär ganska så snart vara tvungen att köpa nytt, för jag  kommer inte att ha något gammalt som fungerar.

Tv och dator. Men nog skulle jag väl kunna klara mig utan? Inte är jag beroende, eller hur?

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Kommentarer stängda

Det är ett oroande tecken när bildskärmen på den bärbara datorn får för sig att slockna emellanåt. Jag vet inte hur lång livslängd en bärbar dator har, men min har knappt varit avslagen sedan jag köpte den för… ja, jag vet inte… 4 år sedan?

Nu är äntligen september här! Förutom den höga och klara luften med soliga dagar utan regn och blåst, så gillar jag september också av andra orsaker. Trevliga och minnesvärda saker. Jag associerar september mycket med då jag för tolv år sedan flyttade till Göteborg. September är den månad på året då jag känner mig som mest stark fysiskt. Jag orkar så mycket mer då. Och jag känner mig piggare. Ofta en positiv konsekvens efter en plågsamt varm sommar som invalidiserar mig. Och har alltid varit rätt månad för mig för mig att flytta. Så den positiva känslan har sina orsaker.

Sommaren har inte varit plågsamt varm och det är jag väldigt tacksam för. Det har gjort att jag inte, som tidigare somrar, försämrats i min ms. Tvärtom. Den här sommaren gav mig en chans till ett drägligt liv. Därför hoppas jag lite på hösten. Att det ska bli ännu lite bättre. Jag behöver all kraft jag kan uppbringa.

Samtidigt känns det lite dumt att skriva ovan, om ”hopp om förbättring” och så vidare. För här sitter jag och är som vanligt aspackad av min helvetesmedicinering. Ja, känslan av kraftig berusning är en biverkan. Som inte precis gör att jag känner mig bättre. Medicineringen som hjälper mig marginellt gör mig invalidiserad var tolfte timme. För då blir jag så ”full” att jag inte kan stå upp, gå eller fokusera blicken. Hej och  hå vad det gungar!

Bildskärmen uthärdade…

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Kommentarer stängda