Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Det känns som om nypremiären av min blogg kommit av sig redan efter ett inlägg. Nej, jag vill inte återgå till vardagsbloggen, men just i dag känns det mest logiskt.
Mitt enorma problem är tidsbristen. Tiden finns inte att sitta vid datorn. Tiden finns heller inte till att planera eller tänka efter innan jag skriver något. Så när jag väl sitter vid datorn så blir det en sådan här ”släng-ut-text-utan-tanke”.
Det är lite roligt på jobbet. Okej, definitionen av rolig är nog något helt annat än det här, men jag sätter på min dörr upp min veckoplanering. Jag tycker att det är en god service för alla de som söker min närvaro och kompetens. För jag har ingen närvaro och de får inte ta del av min kompetens. Jag är aldrig där. På min veckoplanering kan de se vad jag gör och var jag är. De kan också se när jag enligt schema är på mitt rum. Min fysiska närvaro gestaltar jag med vit bakgrund. Min frånvaro med grön bakgrund. Vit bakgrund existerar inte längre. Det är ”roligt”. Man kan aldrig förvänta sig få tag i mig.
Vad detta innebär i praktiken, förutom arga människor som jagar mig, är att jag inte har något luft i systemet. I dag blev det ingen direkt lunch, utan jag åt en fralla samtidigt som jag skrev massmejl som jag var tvungen att skicka. Jag har arslet fullt från det jag öppnar dörren på jobbet, tills jag stänger den. Bildligt. Rast kan jag glömma. Jag far fram och tillbaka. Pendlar mellan olika roller. Självklart tröttar detta ut mig något enormt. Vilket innebär att jag inte orkar med datorlivet på min fritid. För just nu är det bara extra allt. Utom tid.
Ändå har jag inte gett upp hoppet om min blogg. Jag vet vad jag vill med den. Och det är inte sådana här vardagsinlägg.
Avkoppling är sängläge. Men det blir för få timmar av det också.
