Bokens dag?

En gång i tiden var jag ett riktigt bokmal. Så fort jag fick börja cykla ensam som barn skaffade jag ett lånekort på biblioteket. Märkligt nog så lånade jag nästasn aldrig böcker avsedda för min åldersgrupp, utan jag hamande ganska tidigt i vuxenavdelningen. Och jag lånade precis allt! Jag plöjde allt!

Kanske det inte är så konstigt att jag sedan fick sommarjobb som 15-åring på biblioteket. Eller att jag arbetade ensam som 15-åring på detta bibliotek. Ordinarie bibliotikarier tog semester samtidigt eftersom de litade helt och fullt på mig. Det enda otäcka var när byns narkoman kom för att injicera på toaletten.

Självklart har jag sedan fortsatt läsa böcker. Men det har blivit mindre och mindre tid till det på senare år (läs: sedan jag flyttade till Göteborg för tolv år sedan). Jag har inte tid! Till viss del också p.g.a. den där flugan som kallas Internet. När jag väl läst något, så har det varit studielitteratur som jag har nytta av kunskapsmässigt. Ja, jag köper studielitteratur. Även när jag inte är inskriven på någon kurs på universitetet.

I dag tilldelades Mo Yan Nobels litteraturpris. Vad säger jag som bokläsare om det? Absolut ingenting. Det är så fruktansvärt ointressant. Jag har aldrig hört människans namn, och även om det hade varit en författare jag varit bekant med, så är Nobels litteraturpris så fruktansvärt meningslöst och intetsägande. Det betyder verkligen ingenting för mig. Det går inte att säga att någon författare är så mycket bättre än någon annan. När det gäller böcker så är det väldigt subjektivt, vad vi tycker är bra. Språklig begåvning är en sak. Förmåga till att framföra en berättelse eller åsikt en annan. Och den personliga upplevelsen, den subjektiva, en tredje aspekt. Förmodligen den viktigaste. I ett sådant sammanhang kan man inte delge någon ett pris.

Det löjligaste av allt är när det framförs önskemål om att ge Astrid Lindgren priset postumt. Är nu priset ett kvitto på ett gott arbete, samt att pengarna ska hjälpa en kämpande konstnär i vardagen, så är det verkligen overkill att ge det till någon som är död. Dessutom ser jag ingen storhet i Astrid Lindgren (litteraturens motsvarighet till Justin Bieber). Jag har inga känslomässiga band till Astrid Lindgren eftersom jag aldrig läst hennes böcker under mina mottagliga år som barn. Därför kan jag vara lite mer objektiv. Men jag kan förstå de som gärna hade sett henne som pristagare. Men som sagt, en subjektiv uppfattning ska inte ligga till grund för ett stort och representativt litteraturpris där man inte kan finna språklig finess eller ett tankeväckande budskap.

Min egentliga uppfattning – skippa det där med litteraturpris. Böcker ska upplevas på ett personligt plan utifrån intresse.