Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Att arbetsveckan som vanligt tagit musten ur mig är föga förvånande. Kanske inte heller med tanke på att det blivit en del övertid i veckan (som jag sparar tills jag måste ta fritt för att åka till tandläkaren om ett par veckor). När jag är trött blir jag också väldigt lätt ledsen. Det blev en väldtigt tung ledsamhet i eftermiddag, vilket kändes lite onödigt. Hade jag varit mitt vanliga jag, så hade jag bara skakat av mig det hela. Vad som hände? Eftermiddagsfika där man endast diskuterade en sak: motion. Där var ett väldigt tjatande om att gå eller att springa. Att alla kan springa om de sätter sig för det. Den som är lata kan gå.
Och där satt jag tyst och lyssnade. Ja, tänk om det hade varit fysiskt möjligt för mig att springa. Gå gör jag med möda. Men hela diskussionen gjorde att jag kände mig både dum och lat. Naturligtvis menade man inte på att jag skulle motionera, för jag tror de vet att jag har mina begränsningar. Men det påminde mig ändå starkt, om just mina begränsningar. Att de inte kunde byta samtalsämne… Själv orkade jag inte gå därifrån eller säga ifrån. Kändes som om jag blivit nedslagen och att man sedan fortsatte att sparka på mig.
Många timmar har nu gått och jag vilar nu ut hemma. Men jag känner mig fortfarande ganska… nedslagen.
