Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Ibland är det ganska intressant att läsa gamla blogginlägg. Jag glömmer väldigt fort situationer som varit. Det jag precis upptäckte är att jag december 2008 inte hade något att göra på mitt jobb. Åtminstone skrev jag så då. Varför det var så hade jag inte skrivit, men jag minns när jag läser blogginlägget. Jag fick efter fyra år lämna tillbaka mina arbetsuppgifter till kollega som varit långtidssjukskriven. Mina tidigare arbetsuppgifter kunde jag inte återgå till eftersom min tjänst ersatts av annan person. Eftersom jag blir galen av att inte ha något att göra, så anmälde jag mig att vara till förfogande på arbetsplatsen. Men jag fick inga andra arbetsuppgifter. Jag hade mitt bord, min stol och min arbetstid – men absolut ingenting att göra!
Det gick några månader, sedan tog jag för mig. Jag roffade åt mig nya arbetsuppgifter, vilket låter lite dramatiskt. På ett sätt var det dramatiskt, för jag bestämde mig för att hoppa in på en vakant tjänst som uppstått något år innan när en kollega dog.
Och där satt jag något år. Jag hade väl att göra men det blev enformigt. Jag blir inte bara galen av att inte ha några arbetsuppgifter, jag blir också galen av att utföra ett monotont arbete där jag inte får någon stimulans. Därför har jag under årens lopp sedan tagit på mig mer och mer arbete som ingen annan varit intresserad av eller haft kompetensen till. Sedan ett par år har min tjänst omvandlats till att innehålla enbart de saker jag tagit på mig. Jag har helt enkelt uppfunnit en ny tjänst som inte fanns. Det är lite så jag fungerar. Jag behöver väldigt mycket stimulans. Kanske det handlar om att jag behöver mental stimulans desto mer när jag rent fysiskt inte kan vara så aktiv.
Men jag känner en viss grad av oro. Förutom att jag kanske har för mycket att göra, så är jag rädd att komma till den punkt där jag känner att jag behöver utvecklas ännu mer. För vad är nästa steg då?
