Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Från och med den här veckan har jag fått fler arbetsuppgifter utan att något tagits bort. Därför har jag fått slita som tusan. Precis som vanligt, med andra ord. Där jag i min ensamhet på mitt rum försöker hålla mig flytande. Som sagt – precis som vanligt. Ändå verkar man ändå märka någon skillnad – vilken vet jag inte. För denna vecka har jag fått höra:
- Har något hänt? Du är så tyst. (Jag är alltid tyst).
- Varför ser man dig aldrig? (Tja, jag sitter där jag brukar).
- Nu måste du komma och fika! (Jag fikar aldrig).
Kanske jag sitter mer still, tar inte några bensträckare. Jag hinner inte. Tidigare har jag ungefär en gång i timmen gått ut i korridoren, vänt och gått tillbaka till mitt rum (utan att säga något till någon – men de har sett mig gå fram och tillbaka i korridoren) för att inte stelna till. Det är tufft – jag har ett stillasittande arbete, men sitter nästan aldrig still. Men som det är nu hinner jag aldrig lämna mitt arbetsrum under dagen. Jag får väldigt mycket värk av att sitta, så indirekt är det väl omtanke när man frågar varför man aldrig ser mig eller vill ha ut mig i fikarummet. De förstår att jag håller på att drunkna i arbete. Veckans tredje dag. Där jag varit i tjänst två dagar med nya arbetsuppgifter. Och jag behöver röra på mig och uppfattas som social (ha!).
2 kommentarer