Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Stressen med att vara ledig. Finns inte. Ändå har jag följt lite i media i dag om det där strömavbrottet som ledde till att datorer och telefoner inte kunde användas. Pulsen gick upp lite då, men jag blev inte stressad – jag var ledig. Men det jag reagerade starkt på var en kommentar jag läste på nätet om det inträffade. Som gick ut på hur förskräckligt det var att man skickade hem patienter då man inte kunde ta betalt.
Patientavgift kan man alltid fakturera. Man har missat poängen. Det är inte värdefullt för någon om man inte kan få fram information ur datorn. Patienter har lämnat prover och genomgått undersökningar. Når man inte resultaten så har man inget att utgå från i mötet mellan patient och vårdgivare. Och detta handlar bara om planerad vård, sådant som inte är brådskande och där besöket kan anstå.
Däremot så är det ingen fara för patienter som är inneliggande. Manuella rutiner gäller. Aktuella läkemedelslistor dras ut på papper varje kväll just för om något skulle hända med tekniken. Och akut sjukdom behandlas alltid oavsett om tekniken fungerar eller ej. Det här kanske inte är optimalt, men det går faktiskt inte att enbart förlita sig till tekniken. När det fungerar (oftast) så är det betydligt mer patientsäkert än hur det gick till före de tekniska möjligheterna fanns.
Så jag blir irriterad. När man missförstår och gör egna fria tolkningar av orsak och verkan.
Och med det sagt. Vi ska inte ha tilltro till tekniken inom sjukvården. Och detta har Läkartidningen skrivit en del eftersom den offentliga kritiken kommer just främst från läkarkåren. Tekniken är dyr. Den är fristående (många aktörer). Den är inte anpassad till användarna. När tekniken strular är det problematiskt att få den åtgärdad eftersom de lokala teknikerna har sämre kompetens inom sjukvården eftersom det är lågavlönat även för dem. Tekniker väljer andra mer välbetalda tjänster hos annan arbetsgivare. Så här 20 år senare försöker man att anpassa alla tusentals system så de kan kopplas ihop på nationell nivå, vilket i vissa fall är omöjligt eller alltför kostsamt. Varför man inte tänkte på detta från början beror väl på att vi inte har en sjukvård som är statligt styrd. Lagar har patientfokus, och allt arbete som bedrivs inom sjukvården styrs till största delen av det enskilda landstinget eller regionen. Därför har det blivit en väldig soppa. Frågan är om det går att åtgärda. Om någon del alls går att åtgärda. Därför har inte heller jag särskilt stora förhoppningar om bättring, utan vi får leva med ett ömtåligt tekniskt läge i svensk sjukvård. Tyvärr.
Kommentarer stängda