Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Ibland är jag rädd för att uppfattas som den där grannen som spionerar på övriga grannar. Trots att det är sant. Förmodligen är jag den som försöker hålla mest koll människorna som rör sig i min trappa. Varför? Oro och omtanke. Trots att jag egentligen inte känner någon. Ja, bortsett från att de med tystnadsplikt ändå skvallrat för mig. Vilket innebär att förmodligen alla grannar vet allt om mig. Vilka det är som inte kan hålla tystnadsplikten? Hämndtjänst och flärdtjänst. Eftersom det i stort sett alla i min trapp har någon form av handikapp, så är vi också brukare med gemensamma stödfunktioner som springer in och ut hos oss.
Jag oroar mig fortfarande för en granne som jag haft mycket samtal med under åren. Jag har inte sett *människan* sedan i april. Det kan bero på behandlingshem, eller nåt. Jag gissar på det. Kanske det inte gick att bo kvar hemma, men bostaden behåller de flesta. Kanske man kan komma tillbaka, kanske inte. Men jag oroar mig ändå – för vad hände, vad förändrades? Särskilt när det gäller någon man ändå haft en del kontakt med. Sorgligt nog vet jag hur man spionerar via nätet. Finns man kvar på Birthday.se är man fortfarande folkbokförd på adressen. Eller så kan man kolla om det gått riktigt illa – Gravar.se.
Övriga grannar pratar jag inte med direkt, men oroar mig ändå. Många är ganska sjuka, och då pratar vi mer än om handikapp. Och de flesta är ensamstående. Några har personliga assistenter dygnet runt. Några hämtas emellanåt av ambulans. Ovanligt många reser också utomlands under längre perioder, delvis på grund av värmen de behöver. Men så har vi den där grannen jag vet allt om – som inte ens bor här. H*n lånar ständigt ut sin lägenhet till behövande bekanta som står utan bostad. Det gör mig lite upprörd eftersom det är en handikappsanpassad bostad, som det finns få av, till fullt friska och funktionsdugliga människor. Ännu märkliga blir det när jag ser min granne som inte bor här. Officiellt rullstolsbunden – men jag har sett annat, om vi säger så.
Men varför bryr jag mig? Varför är jag en välunderrättad granne? Jo, men det är nog det där med omtanke. Vi är ensamma, utsatta och har kanske bara varandra att hålla koll på. För vem skulle annars?
För mycket umgänge med grannar leder bara till problem, har jag lärt mig. Vi bor fyra i min trappuppgång. En familj är rätt ny, en familj är skitförbannad på mig för att jag bloggade om dem (De fattade inte talad svenska, trots att svenska är deras modersmål, så jag testade skriftlig. Då försökte de få mig vräkt. Ja, det är sant.) och en familj är trevlig. Sen är det jag som inte gör särskilt mycket väsen av mig, aldrig har fester eller så. Mina grannar skulle inte bry sig ett skit om jag låg här uppe och dog eller nåt. Alla har sitt.
BTW, familjen som inte hälsar ska tack och lov flytta. När jag får veta datum för detta ska jag baske mig ha fest. Lägenhetsfest! 👿
Har du haft festen än? 🙂