Axelryckning

Tiden flyger. Tiden flyr. Jag har ingen koll. För ett par år sedan köpte jag Supernatural som dvd-boxar. Säsong 1-5. I dag upptäckte jag att jag kunde köpa (vilket jag gjorde) säsong 6-8 plus att min TiVo spelar in säsong 9 som just nu går på tv. Jag trodde att jag låg i fas vad gäller att se programmen. Fyra säsong har liksom bara flugit förbi mig trots att jag är ett sådant fan.

Men det är ungefär som med Doctor Who. 2006 såg jag säsong 1 (New Series). Upptäckte till min glädje tidigare i höstas att Netflix hade säsong 1-5 som jag såg i ett sträck på ett par dagar. Med min TiVo håller jag just nu på att se säsong 6. Som om ett par dagar går över i säsong 7. Och säsong 8 är på gång. Jag hänger inte med men är glad att där ständigt är mer och nytt att se. Det svåra är bara att inse att tiden går när jag håller på med annat. Min tidsuppfattning är verkligen ett problem.

Någon har sagt att allting existerar på en gång just nu. Allt existerar i nuet, även dåtid och framtid. Jag lever i alltings pågående existens. Det är därför jag har så nära till minnen, specifika och detaljerade minnen, från hela mitt liv. Utom framtid.

Tror jag. Det där sista är jag lite osäker på. Eftersom jag ser så mycket hela tiden, saker jag aldrig upplevt. Jag ser människor, miljöer och hör samtal så fort jag blundar. Som gör mig både konfunderad och nyfiken. Och det är inte det enda jag ”ser” när jag blundar. Vid sidan av mitt synfält, nästan i utkanten, står det alltid någon och tittar på mig. Alltid. Men aldrig på samma plats, bara i utkanten.

Jag är konstig. Eller så är det bara andras felaktiga uppfattning av mig.

||||| 0 I Like It! |||||

Alltid måndag

För min del är det alltid måndag. Kanske det har något att göra med att jag inte har någon tidsuppfattning. Kanske det också har något att göra med att jag alltid är så trött, som om det var måndag. Och att jag varje morgon – även på helgen – vaknar i panik då jag tror klockan ringt (det har den aldrig gjort) och att jag missat veckans första arbetsdag. Så jag går alltid upp innan klockan ringt, för jag tror alltid klockan ringt och att det är måndag.

Det är ganska jobbigt att ständigt tro det är måndag. Inte ens när jag förstått att det inte är måndag underlättar det något. För jag glömmer direkt vilken veckodag det är och är åter tillbaka på måndagen. Delvis handlar det väl också om att jag aldrig är utvilad efter en helg, eller ens under tiden som det är helg, utan allt känns konstant. Jag får ingen vila, känner aldrig att jag går ner på noll och kan njuta av att vara ledig. För jag är aldrig ledig.

På utvecklingssamtalet fick jag frågan om jag arbetade något hemifrån och om jag kan släppa jobbet. Jo, faktiskt. Jag utför inget arbete på min fritid förutom att jag läser mejlen. Jag tänker inte på jobbet heller (annat än när jag bloggar, för jag måste komma på något att skriva om, och då jag alltid (nåja) jobbar så ligger det närmast till hands att skriva om).

Ett bevis på att jag inte utför något arbete på min fritid, är den där klausulen jag har som säger att jag kan distansarbeta en halvdag hemifrån varje vecka. Jag har aldrig utnyttjat den möjligheten. Det känns inte lockande. Är jag hemma så vill jag slippa jobbet. Paradoxalt nog så kan jag ändå tänka mig distansarbete, men då ska det vara ”på riktigt” med allt vad det innebär i form av ordentligt utformad arbetsplats hemma.

Just nu vet jag att det är fredag och det känns fel. För det jag känner är att det är måndag i dag och att det i morgon också är måndag. Det är alltid måndag. Jag ser det som ett varningstecken. Dra ner på takten. Både på jobbet och på fritiden. Men jag sitter i en rävsax. Något negativt har hänt på jobbet som bara skapat kaos och inget annat hos mig. Det är så ångestladdat att jag mår illa. Så jag kan inte fly den situation jag är i. Jag är fast i måndagen.

||||| 0 I Like It! |||||

Spontant

Undertryckt ilska är nog min drivkraft i jobbet. Jag försöker alltid göra mitt bästa – därför är det också något jag kräver av andra. Tyvärr gör många mig besviken på den punkten. Nåja. Det värsta är när jag märker att information jag ska få aldrig kommer mig till del. Jag vet inte hur många små inre utbrott jag haft i dag på grund av det, men det blev åtminstone fyra verbala sådana. Något som drabbar den stackare som råkar befinna sig i mitt synfält. Mina krav är skyhöga och svåra att leva upp till. Har jag förstått. Men jag viker mig inte en tum.

Dessutom hann jag med ett utvecklingssamtal i dag. Mentalt har jag ännu inte hunnit sortera tankarna kring det.

Jag ger upp det där med att försöka jobba ikapp min arbetstid genom att jobba 12 timmar per dag. Kvällarna är väldigt värdefulla för mig, det som får mig att landa innan sängen kallar. Problemet kvarstår – jag har så många åttaganden att jag inte får ihop min arbetstid. Lösningen är att efter åtta minustimmar gå in tid mot tid en lördag. Det innebär var tredje lördag, tror jag.

Ytterdörren verkar ha blivit lagad i dag, för jag kom in när jag kom hem. Men jag är skeptisk till hela utbytet av porttelefon. Det ska vara så hypermodernt att jag inte tror att det kommer att fungera. Manualen jag fått kräver att det som ringer på porttelefonen måste ha datavana. Det är väl ingen touchscreen de satt upp på huset, men nära på.

||||| 0 I Like It! |||||

Utstå

Mellan kl. 22 och 04 varje natt så håller man på att lägga ny spårvagnsräls utanför mitt sovrumsfönster. De har gjort detta i 2-3 veckor och ska hålla på lika länge till. Varje natt. Ja, inte på helgen, men i veckorna när man behöver sova. Olika sorters maskiner, sågar och grävmaskiner för väsen. Och slag mot metall. I natt verkar de ha funnit en ny sysselsättning som gör att sovrummet lyser upp i ett kallt fladdrande sken – de svetsar rälsen. Jag är så trött på detta.

Min porttelefon ska bytas ut till ett nytt system där knappsatsen ute tagits bort och istället har det kommit en skärm då vi istället ska använda tags. Ingen förstår vad det egentligen gjort, för ytterdörren går inte att öppna. Varken med kod eller nyckel. Låset har… låst sig. Dygnet runt sliter och drar folk i dörren som inte vill öppnas. Får de upp den går det inte att stänga den. De drar, sliter, bankar, slår och skriker av frustration. Den enda vägen ut ur huset verkar vara låst för oss boende. Vi kommer varken ut eller in utan att kämpa. Jag är så trött på detta.

||||| 0 I Like It! |||||

Betungande

Träningsvärken. Lårmusklerna. Det var nog ganska tufft i går på sjukgymnastiken med benpress 80 kg. Visst, jag brukar ta den vikten, men den här gången ”pumpade” jag inte med benen. Istället lät jag den vikten vila på benen i en kvart samtidigt som jag pratade med sjukgymnasten. Dumt. Men jag kunde inte pumpa vikten samtidigt som jag pratade eftersom maskinen låter så mycket när man använder den.

Nej, jag minns inte vad jag gör på jobbet om dagarna. Jag är så utmattad – konstant – att jag inte tar in något, utan använder mig av autopiloten i allt jag gör. Andra märker det nog också, att jag är väldigt osammanhängande när jag pratar, tappar tråden, inte minns någonting av vi kommit överens om. Och nu är det dags att lägga in en högre växel innan jag går på tre veckors julledighet.

Det tråkiga är att jag ständigt påtalar att jag inte orkar med alla tvingande aktiviteter som ligger utanför jobbet, som sjukgymnastik, hämndtjänst, tandläkare och så vidare. Den som nu börjat lyssna är sjukgymnasten som funderar på om jag kanske borde byta bort dennes tider mot att istället ta itu med… panikångesten. Tja, då byter jag bara ut en aktivitet mot en annan, plus minus noll. Jag vill ha minus i åttaganden. Så jag vet inte… Hur jag ska göra… Eller när… Andra får förmåner genom jobbet som träning, tid på hälsofrämjande för att underlätta arbete. Varför kan inte jag få det? Fördelningen är lite orättvis, men jag kan inte hänvisa till någon sorts rättighet, då andras ”friare” arbetstid inte är sanktionerat i några skriftliga beslut. När jag själv påtalar detta så får jag inga svar annat än ”tufft, du har inget val”. Hela hösten har varit nedbrytande på grund av att jag aldrig får vila eller återhämtning, utan bara tyngs ner mer och mer av tvång. Jag vill inte bli sjukskriven. Jag vill finna balansen. Jag vill få förståelse och hjälp som kan underlätta vardagen. Men alternativen är icke-existerande.

||||| 0 I Like It! |||||

Knegaren

Dåligt med sömn i natt, stämplade in på jobbet kl. 06.17, gick sedan till sjukgymnastiken under några timmar, åter till jobbet. Sjukgymnastiken var jobbig eftersom jag redan då jag kom dit hade svår panikångest (sömnbristen). Jobbade hela dagen och lite till. Och just nu sitter jag med ögonflimmer (början till migrän). Dagen har sammanfattningsvis med andra ord varit väldigt bra. Tror jag. Tröttheten i dag har också gjort att jag har teflonhjärna och inte kan hålla en tanke i huvudet.

Någon i min närhet upphävde i dag också det där förbudet om att inte sätta upp adventsstjärna i fönstret. Men jag vägrar tända den.

Nej, jag ser inget av det jag skriver. Men jag har åtminstone skrivit något. Tror jag. Jag får kolla i morgon.

||||| 0 I Like It! |||||

Bäst

TiVo:ns underbara värld… I går hade jag tänkt beställa säsong 6 av Doctor Who på dvd eftersom Netflix bara har säsong 1-5 tillgängligt. Lite avundsjuk blev jag också av att större delen av världen i går fick se den världsomspännande utsändningen av jubileumsavsnittet eftersom Doctor Who firar 50 år i tv. Men i dag när jag gick igenom min TiVo så fanns säsong 6 inspelat – åtminstone de fyra första avsnitten. I morgon bitti och varje dag så fortsätter TiVo:n spela in Doctor Who säsong 6.

Doctor Who är förmodligen den bästa av de bästa SciFi-serierna som någonsin sänts. Det som är extra genialt är detta att skådespelaren som spelar Doctor Who emellanåt byts ut och det är därför han är över 900 år. Han degenererar till ny kropp när han är döende. Och han har ständigt någon följeslagare med sig från Jorden.

GP skrev i går om Doctor Who. Inte helt korrekt information…

  1. Daleks är inte onda maskiner. Det är rymdvarelser som ser ut som bläckfiskar som har rustning (enkelt uttryckt).
  2. Lågbudget. Nej, det är ovanligt påkostade specialeffekter med tanke på att det är tv. Så dyrt att producera att BBC emellanåt lägger serien i malpåse för att spara pengar.

Vilken som är min favoritdoktor? Jag vet inte. Där är tolv att välja mellan. Det de haft gemensamt är att det tagit en tid innan de kommit in i sin karaktär och de har i början alla spelat över. Men det är en bra serie. Riktigt bra. Och så får man inte missa tv-serien Torchwood.

||||| 0 I Like It! |||||

Film x 2

Eftersom jag är urusel på att se långfilmer, så gjorde jag en insats i dag. Två filmer hyrde jag via Itunes. Och, nja… Det känns verkligen som slöseri med tid eftersom så lite handling dras ut till två timmar. Det är därför jag föredrar tv-serier. Komprimerad handling som driver historian framåt vecka efter vecka och som utökas.

Film 1: Man of Steel

För inte så länge sedan gjordes en Stålamannen-film. Och nu har det alltså gjorts en till som börjar om från början. Den här gången en uppdaterad rip-off på Stålmannen 2 som jag såg på bio som typ 11-åring. Man of Steel var ganska hopplös eftersom man hoppade i handlingen i nutid. Och i dåtid. Otroligt förvirrande. Annars hände där inte så mycket mer än att man slogs i superfart.

Betyg 3/10

Film 2: The Hunger Games

Förra året läste jag hela trilogin och var inte imponerad av första boken Hungspelen. Filmen var inte lika beskrivande och stordådig som boken, men lyckades med att komprimera handlingen även om mycket blev konstigt. Man fick inte se Katniss alla färdigheter som gjorde att hon blev hyllad. Och våldet försvann också vilket är märkligt för en handling som går ut på att döda.

Betyg 1/10

Nej, nu får det vara nog med film. Jag återgår till… öh… Unge kommissarie Morse är bra. Betyg 9/10.

||||| 0 I Like It! |||||

I rörelse

Förkylningen ligger där under ytan, vill inte riktigt bryta ut. Det skulle vara trevligt om det inte blev värre än så här, för då står jag ut och behöver inte medicinera… ännu mer.

I dag fick jag hem min Blue-rayspelare. Den gamla DVR-recordern hade gjort sitt när det nu blev för komplicerat att seriekoppla med TiVo och så vidare. Det är ganska trevligt att nu kunna se alla DVD-filmer jag har i mina hyllor. Om jag hade hunnit. De senaste sex veckorna har jag inte hunnit titta på tv och min TiVo har spelat in alla de program jag vill se. När jag hinner. Plus att den spelat in lite annat som jag systematiskt bara raderar. När det gäller Netflix… jag hinner inte som sagt. Jag betalar för väldigt mycket som jag inte hinner.

Jag hade tänkt gå med i en bokklubb, men med tanke på att jag bara hinner läsa på sommarsemestern, är jag glad att jag inte gjort slag i saken. För där är ju så mycket tv…

Men frågan är vad jag helst gör när jag är ledig? Nätet börjar bli intressant igen. Och jag funderar på att börja på riktigt gym. Jag gillar att röra på mig. Jag gillar gym. När jag väl är där. Jag tror det är redskapen jag gillar. Tortyr och smärta är också former av njutning.

Jo, jag kan bli väldigt frustrerad av att sitta still. Alla tror att jag är 1) lat och 2) helt passiv. Det stämmer inte även om man inte direkt kan se på mig som toppatlet. Jag sitter väldigt sällan still och inte många minuter åt gången. Ibland har jag inte de fysiska förutsättningarna till att röra på mig, men jag gör det ändå. Envishet och disciplin. Före ms-tiden var jag lat och passiv, men eftersom jag numera så ofta tvingas till passivitet så kämpar jag emot det och har utvecklat en svår form av träsmak. Men jag vill mer.

||||| 0 I Like It! |||||