Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
För första gången på tre år har jag tillagat rått kött. Inga halv- eller helfabrikat. Jag gjorde köttfärssås. Det låter egentligen för jäkligt att jag inte lagat riktig mat från grunden på tre år, men det är konsekvensen av ett par saker. 1) Hämndtjänsten handlar åt mig – jag litar inte på vad de köper åt mig. 2) Jag har fortfarande väldigt svår, men just nu fungerar det, att stå vid spisen utan att falla ihop av trötthet/smärta/förlamning.
Men jag ser det som en vinst. Jag lyckades lita tillräckligt på hämndtjänsten och de gjorde rätt. Kanske jag nu vågar ge dem lite mer ansvar. För egentligen vill jag laga all mat från grunden då det blir billigare, godare och mer hälsosamt.
Sjukgymnasten tjatar om att jag måste göra något åt vikten. Jo, men jag vill inte tänka på det. Jag har liksom tillräckligt att tänka på, och orka med. Det är ingen prioritet just nu vad gäller vikten, men jag försöker ändå tänka mig för. Även om jag äter mycket frukt och grönt, så går det att utöka samtidigt som jag måste dra ner på vitt bröd och läsk (bovarna). I övrigt är det nog ganska okej. Men sedan hämndtjänsten började med inköpen så har jag haft svårt med hela situationen då jag vill se det jag ska köpa och tillaga. Egentligen har jag gett dem samma handellista om och om igen under tre år. Enformigt. Men säkra kort. Om än bristfälligt vad gäller innehåll, näringsvärde och variation.
På jobbet har jag fortfarande svårt för att äta på grund av dysfagin. Det som fungerar är om jag sitter och äter på mitt rum utan människor omkring mig. Jag blir stressad av intryck när många pratar och väsnas. Tyvärr får jag höra att jag är otrevlig och asocial som inte äter lunch med andra, men det finns anledningar. Ett annat problem med att köpa lunch på jobbet är att den är ännu mer enformig och direkt äcklig. Och dyr. Kan jag själv laga mat hemma att ta med mig, skulle det göra skillnad. På jobbet finns många lunchrestauranger att välja mellan, men de har begränsat sina menyer och kör med samma hela tiden. Vi är trötta på dem men de förstår inte våra klagomål.
Jag undrar om jag någonsin kan återhämta mig så mycket att jag själv kan sköta mina inköp. Sjukgymnastiken har hjälpt mycket, där finns mer att göra, men jag har också en grundsjukdom att kämpa mot. Det börjar bli tröttsamt, men jag ger mig inte. Men tre år är en lång tid. Jag vet inte riktigt vad som ska till nu för att ta ännu ett steg framåt.
