Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Nog är jag en hamster… Samlar på skit… Kastar aldrig (aldrig!) någonting (!)… Och jag hatar det!
Om tre dagar är det 25 år sedan jag flyttade (eg. flydde) hemifrån. Bara det gjorde mig… rastlös/skadad/otrygg. Jag har lämnat det bakom mig. Nu kan jag ärligt säga att jag lämnat vissa… sociala… dysfunktioner bakom mig (kanske inte alla). Men det var då, för 25 år sedan, jag började samla på mig. Vad jag menar är att jag aldrig kastat ett papper. Och när jag säger papper så menar jag främst sådant som kan kastas direkt (efter betalning) som fakturor och följesedlar. Det är kvitton och bevis på att betalning skett som man ska spara i 2-3 år. Viktigare papper, som betalda banklån ska man spara i typ 10 år. Och papper kring husköp ska man spara för alltid.
Med tanke på att jag flyttat *räknar* åtta gånger på 25 år så har det blivit jobbigare och jobbigare eftersom jag haft mer papper att släpa med mig. Varför? Nej, det har nog inte varit så mycket separationsångest som att jag aldrig haft mina papper sorterade. Och det är svårt när det är så uppblandat med skitpapper. När jag flyttade till Göteborg för *räknar igen* drygt 13 år sedan, så röjde jag en del. Men inte papper. Då var det mer min barndom jag slängde och brände, och den del husgeråd. Papperna fanns kvar. Osorterade. När jag sedan flyttade igen inom Göteborg, så försökte jag sortera och slänga, men hann ingenstans eftersom det var knappt om tid och jag skulle dessutom packa ner ett hem på en deadline.
I går (ja, julafton!) och i dag har jag slängt, slängt och åter slängt gamla fakturor och följdesedlar. Men bara för de senaste fem åren, vilket innebär att det återstår 20 års ”arkivering”. Varför jag kommit till skott? Enkelt…
Jag mår illa, både fysiskt och mentalt över att ha det stökigt. Även sådant som inte ligger framme och fångar min blick. Bara vetskapen är tärande. Jag vill ha rent. En insikt som kom för åtta år sedan när min far dog och jag stod där med ett överbelamrat dödsbo. Han var värre hamster än vad jag någonsin kommer att bli. Fast han hade en annan inställning – allt är bra att ha, kommer till nytta förr eller senare, ökar i värde med tid. Jag slängde rubbet. Okej, lite sparade jag och en del skänkte jag bort, men det mesta gick till tippen. För i slutändan finns där ingen annan lösning. Saker är överflödigt. Väldigt överflödigt. Särskilt skräp som skulle gått i soporna direkt.
Min inställning har jag senaste åren praktiserat också genom att göra mig av med möbler som inte tillfört mig något. Nästa punkt på agendan är att jag ska göra mig av med böcker, då särskilt skönlitteratur som jag ändå aldrig kommer att läsa om men som tar plats och är dammfångare. Och tidigare i år slängde jag två datorer som jag inte använde (fyra kvar, kan nog slänga tre av dem).
Nej, jag förstår inte varför man samlar på sig saker om det inte är som i mitt fall. Lättja. Och det kan man göra något åt. Som också får en att må bättre.
