Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Årets 406:e blogginlägg. Det har säkert sett likadant ut både 2011 och 2012, både till antal och innehåll. Det har blivit väldigt mycket om det som jag ständigt brottas mot – ms-symtom. Jag är ganska trött på det där. Det har varit en ventil att skriva om det och gjort att jag kan se på det själv lite mer objektivt. Jag erkänner problemen. Men helst av allt så vill jag ha något annat att fokusera på. Vi får väl se. Sakta tar jag mig framåt och blir bättre, men plötsligt så knuffas jag tillbaka och får börja om från början. Det känns så.
Och när jag inte vill fokusera på det som är svårt, så kan jag för en stund koncentrera mig på något annat när jag tittar på tv-serier. Det är ett tacksamt fördriv av tid där jag tänker att det är enda sättet för mig att uppnå vila. För jag har hektiska dagar. Har alltid haft det. Nu senast har jag spelat in höstens alla avsnitt av Under the dome. Och på två dagar sett alla avsnitt. Serien var bättre än förväntat. Det jag inser är att den typen av serie ska man spara och se alla avsnitt på en gång, inte ett per vecka.
Vad väntar mig nu? Lite mer semester och kanske lite mer tv (främst behöver jag se hela säsong 2 av American Horror Story). Men semester innebär väldigt mycket vila och jag blir då väldigt energisk. Jag lär inte ha ro till att sätta mig framför tv:n under återstoden av min semester. Förmodligen kommer jag att fortsätta med det jag började med på julaftons kväll – röja och slänga skit.
Nej, jul och nyår betyder ingenting för mig om jag inte samtidigt arbetar. Det är många år sedan jul och nyår betydde något. Däremot så får det mig att tänka en del på min far. Hur sjuk han var julen 2005 och nyår 2005/2006 och hur han sedan dog i januari 2006. Jag lägger ingen värdering i det jag tänker på, jag bara försöker vrida, vända och förstå. Hans liv. Mitt liv. Vårt märkliga… samspel. Tankarna väcker många frågor men inga svar. Där finns inga svar, precis som där inte finns rätt eller fel. Summan av tankarna slutar alltid på samma sätt – ”så märkligt”.
Om några timmar är vi inne i månaden och året jag fasat för senaste halvåret. Kaos väntar. Det för inget gott med sig… Största personliga misslyckandet är att jag inte har någon kontroll eller något att säga till om.
Något som är lite kul inträffar i februari. Bloggen fyller 15 år. Tänk, det innebär att jag bloggat under tre årtionden. Vi var inte många under 90-talet som bloggade. För tio år sedan bloggade alla. I dag… vi är få… och inte många har varit med hela tiden.
