Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Som av en (mycket planerad uträknad) händelse så är detta årets blogginlägg nr 44 som infaller på min 44:e födelsedag. Nåja.
Hur har jag firat min födelsedag då? Äh, som alla bör känna till vid det här laget så firar jag inte födelsedagar – varken min eller andras. Det är bara så… pseudo… nånting. En vanlig söndag. Där jag är väldigt trött och sliten eftersom jag i fredags utbildade, i går arbetade och i dag arbetade. Under hela veckan har folk kommit och gratulerat mig bara för att jag fyller år i dag. På jobbet verkade man dock ha glömt bort det helt i dag, för ingen gratulerade mig där i dag. Bara inför födelsedagen, men inte på födelsedagen. Också konstigt. Men jag såg ingen anledning till att påminna. Som sagt. Det känns oviktigt att fylla år.
Men gratulerad har jag blivit – med råge – på Facebook. Jag trodde jag hade tagit bort notifikationen så andra inte kan bli påminda om min födelsedag, men nej. De glada tillropen är betydligt trevligare än att bli uppvaktad med typ blomma och present. Men present blir det på tisdag, tror jag. De närmaste kollegorna brukar ge varandra en liten minikrukväxt till den som fyller år. Det är lite märkligt, för om vi är åtta personer i gruppen så är vi fyra vattumän. Med andra ord så fyller hälften av oss år runt sportlovet.
Och eftersom jag nästan aldrig är på jobbet, så är jag nu skyldig pengar till andras presenter. Så på tisdag när jag själv får en liten krukväxt som de andra skramlat ihop till, så ska jag ge dem pengar till presenter de fått. Och nej, jag har inte blivit tillfrågad om jag vill vara med på de andras presenter. Istället får jag i efterhand reda på att någon uppvaktats och att man förväntar sig ett bidrag från mig lite i efterskott.
Det nog just kring det omständliga i ovan som gör att jag inte precis hoppar jämfota när det är dags för uppvaktning. Det är så konstlat. Så socialt (fult ord i min värld).
Om jag nu låter mer negativ än vanligt, så beror det också på något jag skrev ovan. Jag har jobbat hela långa helgen och det tar väldigt hårt på mig både fysiskt och mentalt. Att jobba helg alltså. Vilket jag själv begärt att få göra eftersom jag trots allt trivs bäst med helgtjänstgöring när det är lite extra tyst och lugnt omkring mig. Men det tar. Och jag blir negativ.
Men det var kul med alla tillrop och gratulationer på Facebook! 🙂
Här ett glatt tillrop och grattis i efterskott, dårå. Finns ju inte på Fejan, därför genom bloggen.
Tack! 🙂
Men lilla gubben, har du fyllt år nu igen? Du är ju snart ifatt mig ju… (;-)
Grattis i efterskott från honom som har noll koll på det mesta…haha
Tack, vännen! *puss*