Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Är det inte meningen att man ska ha lite vånda så här inför en ny vecka? Eller, är det så nödvändigt? Jag vet alltid hur mina veckor ser ut då det bara är följa kalendern där jag antecknat precis allt jag måste göra. Det enda som känns lite fattigt för nya veckan är antalet lediga dagar. En. Resterande sex dagar är arbete, men å andra sidan så är jag verkligen ledig min ynka fridag – ingenting inbokat mer än sängläge. Det jag kan sakna just nu är sommarens långledighet som jag hann vänja mig vid. Än har jag inte vant mig vid 6-dagars arbetsvecka.
Förhoppningsvis hinner jag något på jobbet om jag nu ska vara där så många dagar nästa vecka. Det hänger lite på om dörren får vara stängd eller ej. Men några gånger måste jag sticka ut huvudet och interagera med min omgivning. Trots att antalet möten måste elimineras helt, så är jag beordrad till visa möten eller vad man ska kalla det för. En ny läkare behöver grundläggande administrativ introduktion. En klass med studenter kommer också och vill veta hur yrkesrollen ser ut. Och så har jag två fackliga möten, ett med arbetsgivaren och ett med andra ombud. Har jag fler inbokade möten? Jag är osäker.
Det värsta är att jag trots en lång arbetsvecka måste jobba in tid för att inte hamna på minussidan när jag går till sjukgymnasten. Jag skulle ju slippa det eländet (övertid, jobba in tid) genom att få rehab-penning från FK. Men jag har inte hört ett ljud. Inte fått någon respons. Av läkare som lovade skicka in intyget.
Och när jag väl får rehab-penning uppstår nästa problem. Då ska jag arbeta 7½ timme mindre per vecka eftersom FK betalar min tid. Vem sköter mina arbetsuppgifter för den tid jag inte får/ska arbeta? Ingen! Kan det tro… typ… påverka min stress?!
