Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Vissa erbjudanden tackar jag nej till. Som dagens förfrågan om att hoppa in som vikarierande lärare på yrkesskolan. Jag har tidigare också tackat nej till att bli ordinarie lärare på den konkurrerande skolan. Varför de försöker headhunta mig till skolorna finner jag lite märkligt, men tydligen är där många som tipsat om mig. Är jag intresserad? Nej, inte egentligen då jag tycker jag saknar kompetensen som till exempel lärarpedagogiken. Sedan har jag varken tid eller ork då allting skulle vara parallellt med min nuvarande tjänst där jag redan nu ska hinna med 5-6 heltidstjänster. Jag drar gränser.
Så varför tipsar man om mig? Jag tror där finns flera anledningar till det, men kanske främst beroende på att jag kan mina (och skolans) ämnen och redan i dag undervisar på plats hos arbetsgivaren för kollegor och andra. I alla 17000 anställdas anställningsvillkor står det att vi ska undervisa och utbilda varandra och studenter. Men det är knappast 17000 av oss som verkligen gör det. Det gäller att ha ett intresse, ett engagemang och en kunskap. I det avseendet är jag en avsändare med väldigt många mottagare. Jag har ett mål och det är att höja intresse, engagemang och kunskap hos medarbetare. Inte alla är mottagliga, men vi är ålagda att kompetensutveckla oss själva och andra. Sedan har jag en annan fördel också. Jag kan prata. Och prata. Och prata. De flesta tycker annars att jag är enormt tystlåten, men det kanske beror på att jag bara pratar sådant jag själv är intresserad av och att det tömmer mina energireserver vilket leder till att jag tystnar när jag inte står inför människor och undervisar.
Jag är teaterapa. Åtminstone på ett sätt. Jag har inget ego att skydda, utan kan bjuda på mig själv även om jag är lytt, fet och skåning. Okej, lytt och fet är synonymt med skåning, men ändå… Jag har inga hämningar. Det som varit svårare att lära sig, är att yttra sig på möten i större folksamlingar, men också det behärskar jag nu. Det enda problemet jag har är att hålla fast vid en röd tråd då jag lätt blir distraherad om jag blir avbruten. Men det är inget jag hänger upp mig på, utan brukar säga att jag kom av mig och så pratar jag om något annat istället. Då brukar jag hitta den röda tråden igen.
Men är jag smickrad över förfrågan om att utbilda på skola? Nej, inte speciellt. Inte alls. För jag hade även hellre sluppit föreläsningarna jag ger på jobbet. Jag vill arbeta i ensamhet med mitt eget och känna att jag konkret uträttar något. Att föreläsa är väldigt flummigt då det är diffust. Som sagt är vissa mottagare inte mottagliga (de vill inte, de vägrar göra eller tänka annorlunda mot hur de gjort och tänkt tidigare). Så ibland känns det som om jag bara pratar rakt ut i luften och att jag får lön för att inte ha gjort något som får effekt.
Därför ska jag arbeta några helger. Jag har pratat rakt ut i luften nu nästan dagligen i ett par månader och behöver påbörja mitt ordinarie jobb.
