Ett par Panodil och sedan drog jag till jobbet i morse. En timme senare var jag klar med min ekonomiska deadline, tre dagar i förväg. Där var väldigt lugnt och skönt, ingen som störde mig, jag kunde spela musik högt (radio) och jag stördes inte nämnvärt av min förkylning. Var i kontakt med bossen mejlledes som tyckte att jag varit så duktig (fick ett tack för mitt engagemang där min insats gör att vi når våra verksamhetsmål) och som ansåg att jag borde åka hem och bädda ner mig resten av helgen. Nå, men jag stannade kvar ytterligare ett par timmar och skrev ihop den nya arbetsrutin som ska börja gälla från och med måndag (jag har inte haft tid innan att skriva ihop den). Och här slutade Panodil göra någon verkan, så jag åkte hem och bäddade ner mig. Det halsonda är väl över, men jag nyser och snyter mig non-stop och känner mig allmänt mossig i huvudet (snor i kombination med feber?). Så jag stannar hemma söndag också. Mineralvatten och glass är min huvudföda vid förkylning.
Instagram. Jo, jag måste säga något som jag säkert redan sagt. För jag blir så… förundrad? Det där med att jag gör filmer där jag pratar på engelska är ganska kul (för mig). Särskilt som jag inte sagt något på engelska sedan jag läste medicinsk engelska 1991/1992. De infödda engelsktalande tycker att 1) jag har svensk brytning men perfekt engelska, 2) låter väldigt sexig, och 3) de skulle kunna lyssna på mig dygnet runt då de tycker det är så behagligt. (fnys) Men jag skriver ganska mycket på engelska också. Alla kontakter jag har är oftast i textform och på engelska. Vilket gör att jag nu ofta måste gå tillbaka och kolla om det var på engelska eller svenska jag fick ett meddelande och vilket som är det rätta språket att välja. Tror också jag sagt det tidigare, men periodvis tänker och drömmer jag på engelska. Särskilt när det blir väldigt intensivt. Vilket är imponerande för någon som inte pratat eller skrivit på engelska det här årtusendet.
Och alla Dubsmash-filmerna där jag läppsynkar till något? Jag har skämts lite för det, har märkt att de som avföljt mig inte stått ut just på grund av Dubsmash. (Många som slutar följa mig återkommer dock efter en tid, för de hittar länkar till mig hela tiden och inser att de trots allt vill följa mig). Men det var ändå lite oväntat gällande Dubsmash. När Hollywood tar kontakt med en, ja då tusan! Jo, faktiskt. Jag har fått uppskattning från kändisar som också skrivit till mig. Och inte bara från Hollywood. Kommentarer jag fått är att jag är en duktig skådespelare och är väldigt uttrycksfull (mimiken), samt… rolig. Nå, men jag säger själv att jag är silly acting. Vad menar jag med kändisar? Förmodligen namn som inte känner till ändå, ofta är det regissörer slash skådespelare. En handfull. Och en del musiker och sångare (från bland annat American Idol).
Sedan har vi alla inbjudningar jag fått om jag har vägarna förbi. Just nu har jag stående inbjudan till Australien, Italien, Oman, Tunis, Turkiet, Belgien, Tyskland, England och USA.
Ja, tänk vad +3000 bilder/filmer under ett halvår kan göra?! Och eftersom alla vill komma i kontakt med mig mer avskilt, så har jag också börjat med WhatsApp, Snapchat och… lagt till några på Facebook. Så det där med anonymitet existerar inte. Men ärligt så litar jag på flertalet av mina 530 följare på Instagram. Vi är ganska nakna inför varandra, till och med mer än med blogosfären och dagboksträffarna.
Vad får jag då ut av det? Kontakter. Inblick i kultur. Förståelse. Den största aha-upplevelsen är att alla människor har samma vardag vart de än befinner sig i världen och oavsett statsskick eller ekonomiska förutsättningar. Samma känslor. Samma vardagsbestyr. Samma önskan om tillhörighet om de känner sig förföljda i vardagen. Alltså… Jag vill verkligen inte gå in närmare på det, men Mellanöstern. De skriver väldigt försiktigt och visar väldigt försiktigt hur de har det. Men det går att läsa mellan raderna. Tvetydigheten i det de skriver säger något väldigt konkret. En vän i Egypten lever ganska farligt, och jag försöker stötta. För det är Instagram för mig – stöttning, medkänsla, förståelse, närvaro.
Kommentarer stängda