Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Okej. Bloggen lever. Tillsvidare. Att jag dragit ner så pass på skrivandet har ändå gjort att jag kunnat släppa den, få lite distans och hinna vara lite social på andra ställen. Bloggen är väldigt asocial, men har krävt tid.
Semestervecka 2 och jag börjar få panik över att ledigheten snart är över. Samtidigt som jag är frustrerad och bara vill återgå i arbete. Anledningen till denna paradox beror på att jag inte känner att jag var förberedd på det där med semester. Hade jag haft en tanke, en plan med semestern, så hade det känts bättre.
Jag är otroligt irriterad på min ms och har så nu varit i drygt ett år. Det är rollatorn som är i vägen för mig. Visst, jag behöver den på grund av yrseln och den är ett hjälpmedel. Jag har nu haft den i 2-3 år och jag kan inte alls använda krycka. Inomhus (hemma) går jag utan hjälpmedel. Märkligt varför jag behöver rollator precis överallt utom hemma. Det beror väl på att yrseln blir värre av att jag får panikångest när jag är osäker på om jag kan gå utan rollator. Men det är inte världens enklaste att ta sig någonstans med rollator och packning, det vill säga jag kan aldrig resa någonstans. Det har nu gått fem år sedan jag var ”hemma” i Skåne. Egentligen har jag inget som är nödvändigt för mig att besöka Skåne, men jag vill vara fri och rörlig. Kunna ta en spontan avstickare till Stockholm, Oman eller USA. Bara så där. Omöjligt. Åtminstone går det inte när man är ensam.
På tal om rollatorer. I förra veckan fick jag byta ut dem mot nya diton. Jo, jag har två – en inomhus- och en utomhusrollator. Båda rollatorerna har flärdtjänsten slagit sönder. Jag har framfört klagomål utan gehör. Flärdtjänsten rekommenderar att jag lagar rollatorerna. Öh? Vore det inte bättre om de var mer varsamma med egendomen? Det går inte laga rollatorerna. De är massakrerade. Därför fick jag två nya av primärvården.
Fortfarande inga jobbmejl. Har de glömt bort mig?
Och skägget är nu 13 månader!
Utan skägget hade jag inte fått så fina små meddelanden…
