Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
I går hann jag skriva en mening här som jag sedan raderade då jag inte fick tid att skriva en fortsättning. Julstress existerar inte, men väl arbetsstress med deadline årsskiftet och samtidig inplanerad ledighet. Och detta att vara en aktiv skäggmedlem i chatt med 125 andra. Full rulle.
Detta är väl typ 15:e året som jag sitter tyst hemma mellan 24-26 december utan kontakt med omvärlden. Vad jag tycker om det vet jag inte riktigt, men andra stör det väldigt att jag inte umgås eller firar jul. Samtidigt är det få förunnat, så jag förstår inte varför man skulle tycka särskilt synd om mig. För mig är det ett andningshål som aldrig får någon ro eller vila övrig tid på året. Men det känns nog ändå som något negativt, särskilt som jag ständigt påminns av andra att det är synd om mig. För mig är det inget problem så länge man inte framhåller det sorgliga i att jag inte har släkt, vänner eller familj. Nå. Sanningen är att jag har familj och släkt, som jag inte kan ta mig till geografiskt. Vänner har jag också, men de har sin egen familj och släkt att umgås med. Vänner ska inte umgås vid högtider. Det blir så pseudopatetiskt. Hellre ensam och njuter av ledigheten. Jag är inget fan av julmat, och det hade jag själv kunnat fixa till. Så egentligen är där inget att sakna. När jag på nätet läser hur trevligt alla andra har det med sina nära och kära, så är det i och för sig lite dubbelt. Jag gläds åt andras julmys. Och saknar på ett sätt att jag inte själv har familj, men det har inte med högtid att göra. Det är bara den allmänna påminnelsen om att det inte riktigt ville bli som jag hade trott när jag flyttade till Göteborg. Jag gillar verkligen inte detta med att arbeta så mycket som jag gör. Äh, jag släpper det här.
Ganska fantastiskt att det är julvecka redan. Man har lite sommarledighet och sedan går hösten i raketfart. Sedan är man ledig ett par dagar kring jul, och sedan är det plötsligt midsommar. Allt flyter ihop och det beror väl på att det är så högt tempo på jobbet och allt går konstant i samma hjulspår utan några avbrott. Kanske det blir ändring på det nu när jag förväntas lägga mer tid på min nya organisationstillhörighet? Jag kommer få många andningshål med vänner och engagemang (events) som gör att jobbet får stå tillbaka lite. Små avbrott i vardagen. Och jag kommer förmodligen att resa en del inrikes. Att jag plötsligt kan resa beror på att jag kommer att få samåkning med vänner. För det är det där med att resa ensam som inte fungerar. Rätt som det är kanske jag hamnar en helg i Skåne efter att inte ha varit där på +5 år?
