Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
…fick jag komma till vårdcentralen. Jag fick en akuttid. Det som är lite pinsamt är att jag inte kan gå 100 meter (jag bor bredvid vårdcentralen), utan fick beställa sjukresa både dit och hem (à 60 kr). Egentligen kom man väl inte fram till någon diagnos, mer än att man uteslöt väldigt mycket. Eller rättare sagt, man kunde inte verifiera vissa saker som det kanske ändå är. Det enda som är klart är att jag har en förkylning som förmodligen är en nedre luftvägsinfektion (sitter låååångt ner i lungorna). Jag har inte feber. Enligt blodprov har jag ingen infektion i kroppen (?). Jag syresätter mig normalt. Lungor och hjärta ger normala ljud (inga biljud/bifynd). Jag har mycket slem men får inte upp något då jag inte hostar och inte snyter mig. Och det är slem (inte färgad) jag har i lungorna. Som sitter stenhårt (slemmet) långt ner i lungorna. Därför fick jag behandling också på vårdcentralen.
Bronkdilaterande inhalationsbehandling. Eftersom jag har så svårt för att andas, har hög puls, hög andningsfrekvens, har lufthunger (trots att jag syresätter mig normalt). Så tolkningen är egentligen att min panikångest påverkar andningen eftersom slemmet också påverkar andningen. Bronkdilaterande medicineringen jag fick andas in har syftet att vidga luftrören så slemmet kanske lossnar och förbättrar andningen. Jag klarade bara halva behandlingen (som var en engångsbehandling) då biverkningarna blev för svåra. Det är normala biverkningar; hög puls och skakig i kroppen. När min vilopuls var 140 och jag kände skakningar i kroppen fick jag bryta. Jag kunde inte stå på benen sedan under en timme, jag skakade för mycket. Doktorn offrade sin lunch för att övervaka mig tills jag kunde lämna vårdcentralen. Men egentligen finns ingen plan, mer än att som en vanlig förkylning får jag vila och ta det lugnt tills den gett med sig. Ingen mer behandlingsinsats i nuläget. Får jag feber också kanske de sätter in antibiotika och kanske skriver ut egenmedicinering kortisoninhalationer (astmabehandling).
Men så här har jag nu haft det sedan i januari. Andningsbesvär, trångt i bröstet. Visst, panikångest förvärrar saker och ting. Jag har kollat upp min MS-medicinering lite mer. Vanliga biverkningar är just problem med luftvägarna. Jag tror inte detta är biverkningar som ger med sig, så nu får jag jaga neurologen igen och ifrågasätta om jag verkligen ska fortsätta min behandling då jag mått skit sedan januari. Kopplingen till MS-medicinen är ganska tydlig då den sattes in 31 oktober och det tar två månader innan medicinen har full effekt. Inklusive biverkningarna.
Kommentarer stängda