Månad: april 2018

Det kan bli för mycket av det goda. Plötsligt är jag så fruktansvärt trött på tv. Jag har inte tålamod mer än kanske en kvart, sedan får det vara nog. Trots att jag har så stort utbud så hittar jag inget som fångar mitt intresse, men det skulle vara trevligt att få se fortsättningen på de serier jag följt i åratal. Där är tv-kanalerna ett problem. De bara slutar sända serier. Mitt i en säsong. Vad handlar det om? Jag trodde man köpte in en säsong och sedan hade visningsrätten. Tveksamt. Det låter inte lockande, men det är väl dags börja köpa dvd-boxar. För hur många år man får vänta på att streamingtjänster börjar visa en serie vet ju ingen, och absolut inte på vilken streamingtjänst.

Jag är enormt uttråkad och har alltså inget tålamod. Böcker har jag inte orkat läsa eller lyssna på under flera år. Inte någon podcast heller. Sitta vid datorn och surfa, blogga eller annat orkar jag inte heller med. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med min fritid. I praktiken blir det att jag är på chatten i stort dygnet runt, vilket i sig är ett krav samt att flödet där är så snabbt och omfattande att det gäller hänga med. För hänger jag inte med blir jag… irriterad. Vilket jag inte har tålamod med.

Facebook frågade mig om jag ville dela med mig av ett minne från fyra år sedan. Nej, det ville jag inte. Det var en bild på trädet nedanför min balkong. I dag för fyra år sedan var lövverket fullt utslaget. I dag ser man inte ens några knoppar i trädet. Så kallt (och så länge) har det varit. Fast nu måste jag nog rätta mig själv – nu är det kväll och trädet är fullt av gröna knoppar. Vi har haft 21 grader varmt i dag, första dagen i år över 20 grader.

Om en vecka är det skäggfest i Göteborg. Nej, jag känner fortfarande inte pepp. Jag är inte så glad över att vara på Avenyn nattetid en helg. Vi är 300 personer som ska blandas upp med det ordinarie klientelet på Avenyn en helg. I’m too old

Undrar när jag blev gammal och trött? Eller hann MS ikapp mig?

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Ingen tycker väl det är konstigt att man har möten i sitt arbete? Alltså, det är inget som direkt ingår i min grundprofession eller i någon annans. Mina kollegor har inga möten. Jag hinner inte utföra mitt grundarbete på grund av alla möten. Är det nödvändiga möten? Jo, de behövs. Jag har aldrig varit med på ett möte som inte bidragit till något arbetsmässigt. Ändå börjar jag nu bli lite irriterad, för det är snart sommar. Jag har inte så många arbetsdagar kvar innan min semester är här. Hur många arbetsdagar har jag före semester där jag utför mitt grundjobb? Om vi tar och strukturerar upp det…

Dag 1:

  • Möte – jag är inbjuden som expert på innehåll i våra datasystem.
  • Möte – jag är inbjuden som expert på regelverk.

Dag 2:

  • Möte – jag är inbjuden som expert på alla kollegors arbetsrutiner vars frågor jag ska besvara (uppgifter jag hade för mer än fem år sedan).
  • Möte – jag är inbjuden som expert på min verksamhet, på arbetssätt och på regelverk.
  • Möte – arbetsplatsträff.

Dag 3:

  • Möte – jag ska lära upp ny kollega i arbetsuppgifter jag inte haft på över fem år, då jag är den enda som kan.
  • Möte – jag är inbjuden som expert på kollegors arbetsrutiner vars frågor jag ska besvara (uppgifter jag hade för 14 år sedan).

Dag 4:

  • Möte – jag representerar 2000 anställda som expert på regelverk och arbetssätt.

Dag 5:

  • Eget arbete halvdag på distans – inga möten!

Dag 6:

  • Möte – jag är inbjuden som expert på verksamhet, arbetssätt och regelverk.

Dag 7:

  • Möte – jag är inbjuden som expert på alla kollegors arbetsrutiner vars frågor jag ska besvara (uppgifter jag hade för mer än fem år sedan).
  • Möte – jag är inbjuden som fackombud diskutera hälsofrämjande åtgärder.

Dag 8:

  • Möte – jag ska träffa högsta chefen som vill ha rapport på hur vi kan främja arbetssätt och följa regelverk för 2000 anställda.

Dag 9:

  • Eget arbete heldag – inga möten!

Dag 10:

  • Möte – eventuellt utbilda studenter i datasystem jag ansvarade för 2012(?).
  • Möte – träffar andra fackförbund inför huvudmöte…
  • Möte – samverkansmöte.

Dag 11:

  • Eget arbete heldag – inga möten!

Dag 12:

  • Eget arbete heldag – inga möten!

Dag 13:

  • Möte – jag är inbjuden som expert på alla kollegors arbetsrutiner vars frågor jag ska besvara (uppgifter jag hade för mer än fem år sedan).

Dag 14:

  • Möte – fackligt möte med egna förbundet.

Dag 15-21:

  • Eget arbete heldag – inga möten; förutom ett sista dagen.

Semester!

18 möten på 21 arbetsdagar? Självklart är det inte hela sanningen. Fler tillkommer som jag ännu inte fått reda på. Plus att jag tackat nej till en hel del som jag då inte tagit med här.

Så varför är jag så populär?

  1. Jag har gått på Förvaltningsskolan och fått kompetens som saknas i vården.
  2. Jag har varit envis och nördat in mig rejält lagar och regelverk.
  3. Jag kan våra datasystem, är ganska ensam om att ha fullständiga behörigheter i flertalet olika system.
  4. Jag är eller har varit systemadministratör och varit med i uppbyggnaden av rutiner och systemutveckling.
  5. Jag. Glömmer. Ingenting. Och jag har lång erfarenhet, varit hos samma arbetsgivare i snart 20 år men har lång erfarenhet även från åren före.
  6. Jag behöver inte tänka och fundera – jag kan svara på det mesta på stående fot.
  7. Jag förstår ekonomi och statistik.
  8. Jag är insatt i andra yrkesgruppers arbete.
  9. Jag påtalar problem.
  10. Jag är problemlösare.

Typ sånt som andra säger åtminstone. Jag blir själv alltid förvånad. Mest förvånad över varför inte fler eller andra också har de allmänna kunskaper som jag har?  Jag förstår inte när jag ständigt får frågan om hur jag kan veta saker. Nå, men jag är intresserad av förstå sammanhang. Jag är nyfiken och finner svar på alla frågor jag ställts inför. Ingen har någonsin gett mig information från ovan, utan det är jag själv som tar initiativ. Konsekvensen har blivit att man ser mig som en källa till väldigt mycket information. Ibland kan jag tycka att det är lite ”trögt”, att vissa saker är så bacis att det borde vara något alla har kunskap om. Men med stort (ähum) tålamod så bistår jag ändå där jag kan. I början var det enbart kollegor som kom till mig. Sedan började sjukvårdspersonal komma till mig. Sedan ekonomer. Nu är det cheferna också som kommer med uppdrag till mig. Och jag är inte begränsad till min egen arbetsplats. Jag hjälper alla 6000 som efterfrågar min kunskap (jag är jagad på riktigt) plus bistår andra arbetsplatser i landet (som ringer mig). Men det är olika saker man vill mig. Så många kunskapsområden har jag. När någon ringer mig brukar jag få avbryta och fråga ”vilket område handlar det om”? Som ”vilket datasystem ska jag in i” eller ”gäller det regelverk”? Det händer också att jag ber att få återkomma när jag hinner sätta mig ner, vilket innebär att vissa återkommer jag aldrig till. Det händer för mycket hela tiden. Hör jag inte av mig så förutsätter jag att de påminner mig.

Jag har nog ganska mycket att göra på jobbet fortfarande.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Ibland brukar jag skriva hur planen ligger för kommande arbetsvecka. Det är mitt sätt att försöka memorera min kalender som naturligtvis är fulltecknad minst ett år framåt (vi bokar återkommande möten ett år framåt, men de är inte typ exakt på dagen/veckan då alla ska sitta och pussla med sina kalendrar). När jag sedan är på jobbet har jag inte tillgång till min kalender (som är på en dator vilket jag inte går runt med på jobbet), då jag slutat med papperskalender. Det fungerar dåligt med papperskalender när jag numera oftast blir kallad till möten via Outlook. Att memorera en vecka i taget fungerar ganska bra och är nödvändigt när det sedan ändå blir kaos. Möten flyttas, ställs in, tillkommer plus att akuta arbetsinsatser ska göras. Allt kastas om hela tiden och utom kontroll. Då är det bra att ändå ha i bakhuvudet vad som behöver göras även om det inte blir exakt i den ordning, omfattning eller ens månad som var planerad.

Vad vet jag om kommande arbetsvecka? Just nu verkar den ganska lugn:

  • Möte 1: Kollega behöver stöttning (betyder frågestund med mig).
  • Möte 2: Gruppmöte där jag är adjungerad att svara på frågor kring rutiner som kan uppstå.
  • Möte 3: Fackligt samverkansmöte med arbetsgivaren. Vilket föregås av att facken träffas och går igenom frågor inför mötet med arbetsgivaren. Tyvärr är jag oftast ensam (vi ska vara sju fackliga från fyra fackförbund) och brukar också vara ensam sedan med alla arbetsgivarrepresentanterna. Det är jäkligt svårt rekrytera fackliga representanter. Och då ser jag mig inte ens som facklig (jag brinner inte våldsamt över det, men tycker det är viktigt) och är skyddsombud för 300 anställda.

Just nu verkar det inte bli fler möten. Ändå har jag lagt till ytterligare ett par timmar som reserverade då jag ska utföra arbetsuppgifter som inte är mina längre, mest för att visa god vilja. Och det jag måste ägna fem timmar åt under måndagen, är att ta fram källmaterial inför en föreläsning som andra ska hålla i om ett par veckor. För nu kommer jag vara väldigt frånvarande på jobbet närmaste halvåret och endast arbeta strödagar per vecka. Jag har så jäkla mycket semester att ta ut och det är dags nu.

Om jag nu sammanställer veckan riktigt.

  • Möten: 5 timmar
  • Andras arbetsuppgifter: 2 timmar
  • Särskilda arbetsuppgifter: 5 timmar
  • Distansarbete: 4 timmar
  • Eget arbete: 12 timmar (inkl. akuta insatser)

Det är en kort vecka. Bra, för det börjar bli dags planera skäggträffen. Typ, vad ska jag ha på mig?

 

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

I går var det +21 grader ute, årets hittills varmaste dag. Det är lite obehagligt att gå från vinterkyla i över sex månader, för att plötsligt en dag ligga på över +20. Det har inte gått successivt. Jag märkte det direkt på andning (astma?) och allergi. För 25 år sedan genomgick jag pricktest och jag har ingen allergi, men jag fick ändå diagnosen vasomotorisk rinit (hösnuva). Det var också sommaren med extrem varme och torka, så jag fick också utskrivet (i dag receptfritt) Lomudal ögondroppar och nässpray. Så besvären har jag, men det ger inte utslag på pricktest. Det som hänt är att jag inte medicinerat på 25 år och nu har vasomotorisk rinit tagit steget upp till att bli kronisk allergisk rinit (konstant inflammerade slemhinnor i näsan – supersnorig). Och ögonen kliar och smärtar (känns grusiga) redan vid låga halter av you name it. Pollen! Dessutom har jag ju oförklarliga hudutslag (nässelutslag) där man inte vet om det är stress, läkemedel, kost eller damm.

Jag är lite förvånad över att jag fått så många besvär just nu som handlar om astma och allergi. Nu har jag kortisonnässpray som gjorde stor skillnad i ett par dagar. Inte så mycket nu, för nu utsätts jag för pollen. Särskilt i går när allting exploderade. Knoppar slog ut. Krokusar började blomma. Våren är här och det är inte kall.

Den extrema trötthet jag känner beror ju naturligtvis också på att immunförsvaret triggas av allergi plus att jag tar allergimedicin (typ 4 gånger mer än vid behovs-medicinering). För att motverka tröttheten måste jag ta min knarktablett, vilket jag inte gör annat än om jag ska jobba. Dumt, för jag kommer inte ur sängen om dagarna när jag är ledig. Så trött och utmattad är jag. Hoppas astmautredningen snart börjar så jag kanske kan få ännu fler och ännu bättre läkemedel. Jag behöver inhalator tror jag. Luftrör och lungor känns åter sammanpressade.

Om två veckor är det skäggfest! Nä, jag känner fortfarande inga förväntningar. Ser bara mina personliga begränsningar.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Det blir mycket sömn när jag inte är i tjänst. Jag är åter inne i en period av migrän och det tröttar ut mig, vilket också alla allergimedicinerna gör. Liksom att ha MS-fatigue. Plus att jag har MS-medicinering som gör mig trött. Det är ett under att jag alls är vaken om dagarna.

Där i horisonten skymtar sommarsemestern, som jag tror mig fått beviljad (åtta veckors ledighet över elva veckor). Våren har också en hel del ledighet inplanerad eftersom jag tar ledig både före och efter skäggfesten om ett par veckor. Därför blir jag lite förvånad och stressad över att se hur mitt jobbschema fylls till brädden med oplanerade möten. Sånt jag måste och är beordrad att delta i som kanske inte har direkt samröre med mitt jobb. En timme här, en timme där. Tillsammans många möten, som kommer resultera i en mängd nya arbetsinsatser från min sida. Ingen kan säga annat än att jag är flexibel, har förmåga att på fem röda sätta in mig i en ny frågeställning och komma med lösningar som oftast jag får verkställa.

Jag har svårt engagera mig i allt som ligger framför mig, för jag vet inte hur genomförbart allting är. Om en månad ska jag genomgå ny magnetkamera av hjärnan för att se om MS blivit bättre av nya medicinen eller om jag håller på att få någon hemsk komplikation istället. Och jag väntar fortfarande på astmautredning. Och ska operera andra käken. Med min hälsa pendlar jag ständigt mellan… ja, allt. Jobbigt att inte kunna planera eller se fram mot något, för jag vet inte vad jag har att hoppas på.

Nu har jag haft nya MS-medicineringen i ett halvår. Känner jag någon skillnad – förbättring/försämring – jämfört med tidigare behandling? Det är en omöjlig fråga. Jag har varit så dåliga sista halvåret och vet inte om det beror på 1) MS, 2) medicinering, eller 3) annat. Inte heller kan jag avgöra om det är en samverkan av de tre. Eller om jag bara mår fruktansvärt dåligt mentalt med vetskapen om hur hemskt farlig min nya medicinering är. Så allt kanske bara är psykosomatiska besvär på grund av den vetskapen? Även om de påstår att mina sprutor slutade fungera och att jag försämrades i min MS, så ser jag själv ingen skillnad över tid (åratal) och heller ingen påtaglig förändring till det bättre eller sämre med nuvarande nya medicinering. Känns väldigt status quo där jag konstant har besvär som kan vara MS eller inte.

Dock är jag lite piggare (fel ord – jättesömnig och trött, men gladare eller mer energirik?) nu när det blivit lite ljusare och varmare ute.

Migrän dag tre känns väl inte så upplyftande, men det är okej ändå.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Nu vill jag hem till Skåne. På semester. I sommar. Känner mig lite frustrerad och sorgsen då det är så omöjligt. Jag kan inte åka kollektivt och blir inte beviljad riksfärdtjänst. Efter 6-7 år så vill jag verkligen hem. Dessutom så kan jag tänka mig att flytta hem till Skåne igen, men det är också väldigt omöjligt med tanke på arbete och bostad.

Men skulle jag återvända till Skåne så skulle det bli på helt annan ort än dem jag tidigare bott i. Jag skulle dra mig mer mot ”mitt i Skåne”. Gärna på landsbygd och marklägenhet.

Sedan finns där en annan bekvämlighet jag har i storstan som inte återfinns i Skåne. Det här med att jag lärt mig hur kommun och sjukvård fungerar i Göteborg. Och därmed också har väldigt nära till allt.

Så varför känner jag så här och nu? Jag har senaste 20 åren blivit mer immobiliserad och ömma modern är nu pensionär vilket innebär att hon inte lika lätt och ledigt kan ta tåget till mig (nåja, buss-tåg-spårvagn). Dessutom tror jag inte hon vill resa längre eftersom sambon, 80+,  har svårt klara sig själv hemma. Förändringen från hus till lägenhet verkar vara svår.

Det som också stressar mig är att jag i sommar ska vara ledig 8 av 11 veckor (inte sammanhängande) och jag kommer ingenstans. Inte ens utanför min lägenhetsdörr. Känner mig fruktansvärt isolerad.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Två dagar med nya nässprayen. Wow! Förutom den hemska bismaken jag ständigt har i svalget. Jag vaknar utan att ha slemfyllda lungor med timmar av snyta sig (och i extremfall kräkas). Och jag kan andas genom näsan?! Förvånat konstaterade jag att jag nog inte kunnat göra det på 10-20 år.

Hastigt och lustigt bestämdes det i går att jag måste jobba hela helgen. Arbetsuppgifter som tagits över andra har inte utförts under den månad som gått sedan jag släppte det. Lite upprört, men det är patienter det handlar om. Det var jag som upptäckte att jobbet inte blivit utfört, och de hetsiga diskussionerna får vänta till nästa vecka. Just nu är patienterna viktigare. Jag är helt ledbruten, krävande jobb som tar både fysiskt och psykiskt när man ska hinna en månads jobb på två dagar och sitter låst med det.

Jag hade sett fram emot den här lediga helgen även om jag får ta motsvarande ledighet i nästa vecka. Känner mig lurad. Av många anledningar. Varför har jobbet inte blivit gjort? Och jag kan glömma min tvätthelg.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Ny diagnos efter att ha varit på vårdcentralen i dag. Kronisk allergisk slemhinneinflammation i näshåla (rinit). Jag är inte förvånad. Trots allt samlar jag ju på diagnoser. Det betyder att jag påbörjar ännu en medicinering. Nässpray dagligen (forever). Jag ska också utredas om jag har astma. Men jag är uppmanad att ändå utöver detta dagligen också ta allergitabletter eftersom jag också har nässelutslag.

För en tid sedan fick jag en märklig kallelse om att jag skulle till käkkirurgen. Det visade sig att jag åter fått tid för operation av käkcysta. Öh. Ja, det som jag opererade i höstas. Istället för att skicka ny remiss magnetkamera andra sidan av käken, så skickade min tandläkare en kopia av remissen som sändes för två år sedan och som åtgärdades förra året. Då kunde man ju tro att käkkirurgen som får en remiss går in och läser min journal där det står att jag redan är opererad? Nä. Däremot så avbokade de operationstiden men behåller remissen vilande i sex månader, men planerar istället operera bort min sista visdomstand. Jag har inget besvär av den och vill egentligen inte med tanke på hur mycket komplikationer jag alltid får. Syftet har blivit (nationellt) att ingen får behålla sina visdomständer då de förr eller senare blir ett problem, samt att man vid normal åldrande får förändringar i käke och mun (allt sjunker ihop) och då kan typ inbäddade visdomständer första sin omgivning när man åldras. Så det är förbyggande operation.

Om jag skulle ta och säga något om min primärvårdsläkare. Han tyckte jag var jobbig, att jag var så insatt medicinskt och därför ifrågasatte. Han sa något om att han fick uppbåda all sin yrkesskicklighet och kunnande för att övertyga mig. Nja, jo. Jag är jobbig. För jag försöker se till helheten, men läkare ser bara till ”här och nu” utan att ta andra aspekter i beaktande (som kontraindikationer läkemedel och så). Doktorn fick sitta med Fass framför sig hela tiden jag var där i dag.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Väntar man bara tillräckligt länge så kan man svara på en nätlista igen.

1. Hur gammal är du om fem år? 53 och det är deprimerande att skriva då jag bloggat sedan jag var 28 år.

2. Vem var den sista du träffade? Senaste personen jag träffade var ägaren i snusbutiken (jag shoppade efter jobbet i dag).

3. Hur lång är du? 183 cm (sa jag sist också).

4. Vilken var den senaste film du sett? Det är aldrig något jag minns, men just nu ser jag på en film som jag avbröt tillfälligt för en timme sedan. Men vet inte vad den heter. Filmer är verkligen något jag aldrig minns titel på.

5. Vem ringde du senast? Tandläkare.

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Jag skickar aldrig sms. Ärligt så är jag inte säker på att jag gör rätt. Sms fyller ingen funktion längre.

7. Vad är dagens planer? Det är kväll, så jag vilar efter jobbet. Jag har migrän.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Så onödigt med sms!

9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Varken eller, men de var sambos under några år.

10. När såg du senast din mamma? På min födelsedag.

11. Vilken ögonfärg har du? Blåa.

12. När vaknade du idag? Kl. 04.58.

13. Har du någon gång hittat en katt? Nej, borde jag det?

14. Vilken är din favoritplats? Där jag har tillgång till snus och kaffe.

15. Vilken plats föredrar du minst? Sjukvårdsinrättningar (om jag är patient).

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Finns alltid två alternativ – antingen har inget förändrats eller så har allt förändrats.

17. Vad skrämde dig som barn? Ljudet av lågt flygande flygplan när det var mörkt ute. Kunde ju inte lokalisera ljudet.

18. Vem fick dig att skratta senast? Jag läste en kommentar och såg en bild i chatten för ett par timmar sedan.

19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Snarare är jag för gammal att äga vinylskivor. Ändå gör jag det.

20. Har du stationär eller bärbar dator? Jag har X antal bärbara datorer, så många att jag inte vet. Kanske 6-7 stycken? Använder två bärbara hemma (jobbdator och privatdator). Okej, jag har en stationär på jobbet (minihårddisk).

21. Sover du med eller utan kläder på dig? På sommaren naken, annars måste jag vara väldigt påpälsad.

22. Hur många kuddar har du i sängen? Fyra totalt sett – men inte staplade på varandra.

23. Hur många landskap har du bott i? Två, Skåne i 30 år, Västra Götaland i 10 18 år.

24. Har du någon gång spytt på fyllan? Nej, aldrig. På sin höjd drick jag ett halvt glas öl eller rödvin.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Fårskinnstofflor. Efter hälseneinflammationen för 10 år sedan som känns fårskinn bäst.

26. Är du social? Beror på vem man frågar. Ju mer jag lär känna någon, desto mer asocial blir jag gentemot den personen (när jag börjat störa mig på personen).

27. Vilken är din favoritglass? Bananglass.

28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Renovera lägenheten.

29. Tycker du om kinamat? Gjorde det åtminstone – inte ätit kinamat på 20 år. (Tillgång och efterfråga).

30. Tycker du om kaffe? Inte speciellt, men jag dricker några koppar per dag.

31. Vad dricker du till frukost? Aldrig frukost.

32. Sover du på någon särskild sida? Allt utom på mage (neurosmärta).

33. Kan du spela poker? Nej, vem lär ut?

34.Tycker du om att mysa? Japp. Med skäggkarlar. Bromance, det är inga sexuella undertoner. Vi bara gillar mysa med varandra.

35. Är du en beroendemänniska? Snarare vanemänniska.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Repris: Japp, jag har en ”tvilling”. En före detta arbetskamrat som var född på samma år, månad och dag.

37. Vill du ha barn? Tanken skrämmer mig inte lika mycket som förr, men det är inte aktuellt. Jag nöjer mig med att vara ”den där konstiga farbrorn”.

38. Kan du några andra språk än svenska? Jag vågar säga engelska utan att skämmas.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej, hoppas jag slipper.

40. Föredrar du havet eller en pool? Havet. Bara jag inte behöver vistas i vätan.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Mobiltelefon får jag nog säga.

42. Äger du dyra smycken? Nej, men jag har en del ringar som jag aldrig bär.

43. Har du någon gång testat narkotika? Inga olagliga substanser åtminstone.

44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Snus. Det jag senast svalde var kvällsmedicinen.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Ingen människa är konstant rolig, men de flesta är roliga vid något tillfälle.

46. Välj ett ärr på din kropp? Senaste ärret syns inte längre, det efter käkoperationen i höstas. Inne i gommen, men det syns inte ändå.

47. Vad har du för ringsignal? Jag bytte mobilsignal för någon dag sedan – minns inte till vad, så det blir en överraskning nästa gång det ringer. Eller – telefonen har ringt flera gånger i dag men jag har inte aktivt tänkt på att jag har ny signal.

48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Ja, men det är nog hemma hos ömma modern.

49. Flirtar du mycket? Periodvis, men det är jobbigt när någon blir intresserad och visar sig vara ett arsle. De är alltid arslen.

50. Vart togs din profilbild för din blogg? Jag har ingen profilbild, vad jag vet. Inte på bloggen åtminstone.

51. Kan du byta olja på bilen? Nej, har bilar olja?

52. Har du fått fortkörningsböter? Nej, jag var laglydig under mitt år som bilförare.

53. Vilken var den senaste bok du läste? Det är så många år sedan nu, att jag inte minns.

54. Läser du dagstidningen? Knappt. Har e-dagstidning, men tycker fortfarande att journalister saknas (reportrar känns som veckotidningsjournalistik).

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej, onödig kostnad.

56. Dansar du i bilen? Jag sitter still och håller krampaktigt i instrumentbrädan (flärdtjänst).

57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Rix är enda kanalen jag lyssnar på.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Något om att jag ska opereras om sex månader.

59. När var du i kyrkan senast? Som tidigare: Februari 2006. Vid min fars begravningsgudstjänst i sjukhuskapellet.

||||| 0 I Like It! |||||

Nätlista