Månad: april 2018

Nu har jag smygläst min jobbmejl. Ja, alltså jag har inte utfört något arbete och inte besvarat min mejl. Trots allt är jag fortfarande ledig några dagar till. Men jag får nog offra några timmar av morgondagen eftersom jag direkt på onsdag morgon ska lära upp en kollega, vilket jag inte hunnit förbereda. Många mejl? Nja, bara 20 på två dagar, men de kräver en del arbete och just nu vet jag inte när jag har den tiden. Tidigast om en vecka. Jag är fulltecknad. Folk blir så märkligt arga på mig när jag säger att jag inte hinner göra en sak som ”bara tar två minuter”. Mitt svar har i åratal varit ”jag har inte två minuter, det får vi lägga in i min kalender – går det bra om 6-8 veckor om än bara preliminärt då det kan bli uppskjutet?”… Så arga… De blir förolämpade. Men jag har verkligen inte tid. Jag tar aldrig paus. Min lunchrast på 30 minuter blir i praktiken 15 minuter. Jag hinner inte gå på toaletten. Jag hinner inte svara i telefon eller svara på mejl. Jag har inte tid med spontana besök på mitt arbetsrum. Är det någon som ska bli förolämpad så är det jag.

Hur mår jag efter helgen? Den var fysisk men det känns ändå rätt skapligt så här långt. Nu är jag mest rädd att ha blivit smittad av något virus efter att ha kramat 300 personer.

Märkligt nog så verkar jag inte ha fastnat på några foton. Jag har sett hundratalsbilder från helgen men extremt få där jag figurerar (hittills hittat 2 av 600 bilder). Men jag vet att proffsfotograferna senare kommer med ett par bilder på mig från skäggfesten. En fotograf var ute på annat uppdrag men fick syn på oss när vi äntrade Götaplatsen. Resultatet:

Spontant taget foto på Götaplatsen, Göteborg, 2018-04-28.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

GothenBeard kom, sågs och segrade!

Vår BV-flagga! Den representerar allt vi står för.

Jag vill inte på något sätt vara talesperson för organisationen, för det har vi utsedda personer. Men. Officiellt säger jag ändå något nu, innan jag övergår till att berätta om min helg (ur mitt perspektiv, med mina reflektioner över alla möten). Frågor jag hört ställas av utomstående denna helg:

  • Vilka är ni?
  • Varför är ni här?
  • Vad vill ni?

Vi har sammanfattat det på två hemsidor. http://www.beardedvillains.com/ och http://bvsc.se/.

We are a brotherhood of elite bearded men from all over the world.

Dedicated to
The Beard • Charity • Family • Respect • Loyalty •

—- Mission Statement

” To Unite Bearded Men of all cultures, races, creed and sexuality in a Brotherhood devoted to Loyalty, Honor and Respect toward all people, Dedicated to the betterment of mankind through fraternity Charity and Kindness ”

Först och främst är vi en skäggklubb. Och förutom att det uppenbara skägget förenar oss, så är även viljan att ta hand om våra bröder stark.
Vår strävan är att lyfta varandra i den personliga utvecklingen och bli den bästa versionen av oss själva.
Vi jobbar gemensamt för att motverka psykisk ohälsa, både genom att stötta andra men också inom de egna leden.
Detta kan ske genom enkla pep talks i våra chattar, ett telefonsamtal eller en extra varm kram när vi träffas i verkliga livet. Att gå åt sidan från den stora massan under en av våra träffar och ta en kort promenad med en broder kan vara oerhört viktigt för någon som är under isen.

Men gentlemän?
Hur är man en gentleman nu för tiden?
Är det en man som håller upp dörren för andra eller drar ut stolen för sin dam?
Ja, varför inte? Men det är också så mycket mer.
Att vara en gentleman innebär att vara en ärlig och god medmänniska, och mer man än vad normen säger.
Det kan visa sig genom att man hjälper någon med deras tunga matpåsar. Det kan visa sig genom välgörenhetsarbete. Men det handlar också om att lyssna.
Hur ser samhället på mannen idag?
Vart står vi i utvecklingen?
Vad krävs av oss?
En Bearded Villain har förståelse för den generella synen på skäggiga, tatuerade män i jeansvästar och visar mer än gärna att den fördomen är fel. Att det finns något mjukt under en hård yta.
Att vi är mer än så.
Bearded Villains Sweden jobbar aktivt mot sexism, rasism och mobbning. Vi vill se ett mer jämställt samhälle, fritt från förtryck och behovet av #metoo-kampanjer.

Många av medlemmarna i Bearded Villains Sweden är fäder och de värderingar som klubben lutar sig mot genomsyrar också vår uppfostran av den framtida generationen.
Det är viktigt att våra barn lär sig värdet av respekt för andra människor, oavsett ras, kön, utseende eller sexuell läggning.
Genom att jobba utefter Bearded Villains grundprinciper så ser också barnen att kärlek och generositet kan göra en stor skillnad i människors liv.

Vilka var vi som sågs överallt i Göteborg i helgen med våra skägg? Jo, BVSC (Sverige), BVNC (Norge) och BVDK (Danmark). Och varför var vi i Göteborg? Vi firade treårsjubileum tillsammans då vi startade våra BV-chapters samtidigt. Geografiskt sett så ligger Göteborg bra till för dessa tre skandinaviska länder; närhet, hyfsade förbindelser. Detta var en privat fest (vi hade besök även från Finland, Tyskland, Australien och Belgien) och det var inte enbart Members/Villains i BV, utan också hopefuls samt våra respektive (som har egna avdelningar). Ändå gick det nog inte att undgå se oss då vi har skägg samt klär oss lite speciellt. Plus att vi var cirka 300 personer som samlades på Götaplatsen en lördagseftermiddag och skanderade ”BV BV BV” i kör.

Kanske en och annan höjde på ögonbrynet när de såg oss i helgen och en del kom fram till oss och ställde just frågorna ovan. Och vi förklarar glatt vad BV står för, vilka vi är, vad vi gör, att vi är en skäggklubb som vill gott. Finns ingen som helst anledning att bli rädd för oss. Tvärtom kan man alltid komma fram till oss räkna med gott bemötande, respekt och en kram.

Så frågorna kan ställas ur två perspektiv – vilka är Bearded Villains, och vad gör vi i allmänhet och vad gjorde vi i helgen speciellt.

Bättre bild kommer, vi hade proffsfotograf också närvarande.

Så… nu går jag över till min helg…


Inför årets fest tog jag semester en vecka från jobbet. Tur det, för i flera dagar innan låg jag i svår migrän. Lite bättre blev det när det väl var dags i fredags kväll att bege sig ut och träffa några av mina skäggbröder. Jag känner fortfarande att det är privat och att jag inte vill säga så mycket. Vi kramades. I och för sig gör vi det hela tiden, men den öppenhet vi har gentemot varandra är villkorslös och icke-dömande. Vi både känner varandra och är främlingar, några har träffats men andra inte. Ändå görs det ingen skillnad – vi är ett, vi är tillsammans, vi stöttar varandra lika mycket som vi stöttar alla som behöver hjälp.

Fredag kväll (jag är nr 2 från vänster).

Samma sak gäller lördagen när vi alla samlades. Och jag hade många personliga samtal. Mycket förvånar mig då jag fick väldigt mycket omdömen om mig själv av andra. Mina bröder. Det är svallvågor av kärlek som sköljer över en, och det är svårt att säga annat än tack och jag tar till mig. Komplimanger kan jag ta och jag vårdar dem ömt, men har svårt att återgälda lika verbalt och ingående. Enbart positiva saker jag fick höra och vara med om. Det mest överraskande jag fick höra var att jag är en frontfigur och föredöme för andra. Jag kör ju bara på som jag alltid gjort, är mig själv.

Och jag fick väldigt mycket stöd rent fysiskt också i helgen. Chockerat har jag förstått att det är värre ställt med mig och min balans (yrsel och panikångest). Men det gick och jag fick hjälp.

||||| 0 I Like It! |||||

BV BVSC Skägg

Comments closed

Sms och mejl. Det som skulle bli så självklart som kommunikationsmedel har plötsligt (sedan en del år) blivit väldigt omodernt. Jag får lite sms-bekräftelser i form av kvitton, reklam eller påminnelser om tider. Sms privatpersoner emellan har jag inte fått på många år, och skickar heller inga. Samma sak säger jag om mejl – det är inget man skriver och skickar till privatpersoner längre. Det är något man använder sig utav i tjänsten för att diskutera eller sprida information.

Så hur tar vi kontakt med varandra i dag? Jag måste nog säga att det vanligaste och enklaste, är att ringa. Mobiltelefonerna har vi med oss överallt och svarar, i motsats till fast telefoni där man fick ringa hem till någon på kvällstid. Och vi meddelar oss ganska mycket via sociala medier och där blir det lite märkligt. Det finns så otroligt många sätt och det är inte överallt alla är med. Jag har raderat en del möjligheter att komma i kontakt med mig via sociala medier. Man når mig via Facebook (inte Messenger), Instagram och Line (chattprogram). Okej, jag har mejl så det går mejla mig.

Men är där något jag är trött på så är det just jobbmejlen. Jag drunknar i mejl. Det svåra är att gallra. Och komma ihåg om jag svarat på något, ska svara på något, eller om jag ens läst mejlen. Det är bara kaos och Outlook har tilläggsprogram som gör att man kan sortera sin mejl och strukturera upp den. Men det är spärrat för oss på jobbet att använda oss av.

Jag blir ganska stressad av att få något till mig i textform. För jag drunknar i det från alla håll och kanter. Tänk att få kunna stänga av allt. Underbart. Men omöjligt då jag i allt textbruset också väntar på viktig information som jag inte får missa. Vet dock inte hur jag ska lösa jobbmejlen som är så rörig. Jag har så många roller och funktioner och inte ens mappar fungerar.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

Nu är jag väldigt stressad inför helgen.

Skäggträffen är på lördag. I dag är det onsdag och Göteborg har börjat fyllas med tillresande skägg. Just nu grupperar man sig hemma hos varandra (hos oss som bor i Göteborg). Stora tillflödet sker på fredag då officiella träffar kommer att ske. Huvudeventet blir på lördag då vi är cirka 300 som samlas. Vilka vi är? Members och hopefuls från Bearded Villains svenska, norska och danska avdelning. Vi firar tre år i alla länderna och har valt att samla oss så centralt som möjligt, vilket blir Göteborg. Vi får också besök från Finland, Tyskland och Nederländerna, plus att man får ta respektive med sig. De flesta kommer dock bo på hotell.

Varför jag är stressad? Planering är A och O för mig, och just nu har jag ingen kontroll över läget. Jag vet på ett ungefär var jag ska vara och när, men inte exakt. Och programmen har jag inte heller koll på. Än har jag inte bokat resor och vet inte om jag ens kan boka hemresa på fredag och lördag natt. Flärdtjänst, ni vet. Vad jag ska ha på mig vet jag inte heller då där är klädregler. Man måste se vad jag representerar. Nej, där är massor av saker som är ganska oklara för mig. Men jag har biljett (inträde) och har förbeställt/betalat för mat.

Jag har semester en vecka på grund av detta. Får ju tänka på min hälsa också, vad jag orkar eller inte. Värst är att jag är extremt jagad av jobbet trots semester. Jag har sagt att jag inte är tillgänglig under min semester och det får de acceptera. Hoppas jag åtminstone. Det är kaotiskt som det är.

300 att krama i helgen… För det är det enda vi gör som skäggklubb. Myser, kramas, myser lite till. Vi är alla väldigt laid back och gillar att umgås med varandra trots att vi kanske inte träffat varandra tidigare eller har något som helst gemensamt. Vi bara är. Och extremt snälla. Trots namn och utseende.

Dags återgå till min migrän…

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

Så var det åter dags för tandhygienist. Minst två gånger per år går jag dit och det beror på att jag har 1) gamla och trasiga lagningar, och 2) får massor av tandsten på grund av snus. Samtidigt kollar de karies, men som vanligt hade jag ingen karies i dag heller. Inga akut trasiga gamla lagningar heller. Så det blev att ta lite tandsten och få lite fluorlack. Färdig! Väldigt bra med Frisktandvård också där jag bara betalar en hundring i månaden oavsett vad som behöver göras. Jag har fått många rotfyllningar ”gratis”.

Men nu funderar man på om jag inte ska avsluta min försäkring med Frisktandvård. För med åren kommer det bli dyrare och mycket kan jag inte styra över själv. Som detta med MS som också inverkar negativt på tänderna. Förslaget är att jag går över till annan typ av tandvård, där jag genom ansökan till Socialstyrelsen får tandvård för vanlig sjukvårdstaxa. Inga månadskostnader, men istället betalar jag 200 kr för tandläkarbesök oavsett vad man gör, eller 100 kr till tandhygienist oavsett vad de gör. Vad som är fördelen med detta (även om nuvarande försäkring är billigare på ett år) är att jag kan gå till tandläkaren ännu oftare. Antalet besök per år med försäkring innebär att jag inte har rätt till förebyggande tandvård, enbart akutbehandling och årlig kontroll. Tur jag älskar gå till tandläkaren!

Nu har jag semester en vecka. Förutom att jag nog måste göra ett akutjobb hemifrån i morgon. Shit. Eller.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

Ett möte jag blev inbjuden till i dag på jobbet förvånade mig lite.

  1. Jag hade ingen aning om vad det skulle handla om, typ nåt om statistik
  2. De två personer som hade kallat till mötet hade bjudit in enbart chefer, och så då jag.
  3. De två som höll i mötet grät nästan av lycka när jag presenterade mig. Tydligen visset de vem jag var, mitt rykte har föregått mig.
  4. Det visade sig att det handlade om en typ av statistik jag tidigare ansvarat för. Inga nyheter för min del.
  5. Syftet är att statistik ska tas fram varje månad där fortsatta möten ska ske men enbart med nyckelpersoner. Av alla närvarande på mötet var jag den enda som ansågs vara nödvändigt vid alla möten.
  6. Varför är jag så speciell? Jag är inte chef. Jag är inte ekonom. Jag är inte logistiker. Men jag kan alla våra datasystem, vet vad statistik betyder, jag vet vad koder i systemen betyder, jag kan cirka 50.000 koder utantill. Nja, kanske inte alla 50.000, men väldigt många – de som betyder något och som vi behöver känna till.

Men jag tar det med ro, för jag får inte mer tid till mitt förfogande än vad jag har. Tydligen är ovan väldigt bråttom och angeläget, men jag har bara typ 19 arbetsdagar kvar innan sommarsemestern. Och samtliga dagar är fulltecknade, så ovan finns det inte plats för. Vilket jag inte upplyser någon om då de lär upptäcka hur svårt det är att hitta en tillgänglig tid där jag kan närvara. Förutom att det ska avsättas en massa tid till möten, så ska jag tydligt också sitta och räkna manuellt också vilket tar mer tid än vad man tror. Tycker jag det är ett kul jobb? Inte speciellt, för i slutändan kommer inte praktiskt att genomföras mer än att man slösat väldigt mycket tid. Så varför slösar man tid på sånt här då? Jo, det är politiskt beslut. Då behöver inget uppnås om man bara strävar och har visioner.

Varför har vi åter gått i denna fällan? Tja, jag hade kunnat berätta det, men nu hade man döpt om alla begrepp och inte förvarnat mig med vad syftet var. Så jag är laid back

Hur laid back är jag i morgon? Tre möten där jag inte vet om jag hinner i tid till tandhygienisten. Jag har svårt få ihop tiden. Och jag är trött på riktigt. Vaknade med allergi och är helt slut utifrån det (björkpollen?) och antihistamin.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

Vilken låt låg etta på svenska topplistan när jag fyllde myndig för 30 år sedan? Jag blev inte förvånad när jag sökte fram uppgiften.

Första gången jag såg videon var ganska stort, för det var på MTV. Hade jag MTV 1988? Nej, men det var när jag satt och skrev teori på mönstringen. Av någon anledning så hade de tv-apparater i taket med MTV. Om det var särskilt logiskt vet jag inte, när vi hade en uppgift att utföra. Men jag tror de stänga av tv:n när vi hade skrivningen. Ändå minns jag detta så tydligt. Därför förknippar jag Heaven is a place on earth med min mönstring. Ja, den där mönstringen som jag fick avbryta vid läkarkontrollen när de upptäckte knuta på testikeln. Ett par dagar opererades jag akut och det är exakt 30 år sedan den här månaden. Men det var ett bråck, inte tumör som man först trodde. Året efter var jag tillbaka för ny mönstring men 1989 hade de redan börjat vara generösa med att frikalla, så lumpen blev aldrig aktuellt för mig. Det var jag ganska tacksam över, för annars hade jag gått i fängelse som vapenvägrare. Frågan är om jag har samma inställning i dag? Jag vet inte.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

En mardröm väckte mig i natt, och det höll mig sedan vaken. Plus att jag funderat en del på det under dagen. Nej, det var inget obehagligt otäckt, fast ändå. Det är något jag gått och tänkt på i ett par års tid, hur samhället förändrats till det negativa. Drömmen handlade om det som jag tror blir ganska troligt. Det vi i dag ser som självklarheter, rättvisa, öppenhet och så vidare, kommer att dras undan för oss innan vi hunnit reagera.

I morgon börjar traditionell tv att sända serien The Handmade’s Tale (Tjänarinnans berättelse, Margret Atwood). Vi lever våra liv som vanligt, tills plötsligt en dag då alla våra rättigheter tagits ifrån oss och vi tvingas till underkastelse i den nya ordning som råder. På samma sätt ser jag paralleller till hur till exempel Facebook-data kan användas emot oss. Och politiska krafter som ser till egennyttan och inte till samhällstjänsten. Det polariseras också mer med ”dem och vi”. Terrorism som… nej, jag förstår inte terrorism. Terrorister representerar inte människor, folkslag, religion eller ideal. Vet de själva vad de vill?

Mardrömmen handlade just om detta att bli fråntagen sina rättigheter. Människor som försvinner spårlöst. Inga svar på vad som händer.

Samtidigt ser jag en annan typ av kraft växa fram. Medmänsklighet och humanism. Samhället är hårt och kallt, men människor söker sig samman och skapar motkrafter. Till exempel detta med ”min” skäggklubb. Vi är en världsomspännande företeelse, politiskt samt socioekonomiskt oberoende. Okej, så vi är en skäggklubb med företrädesvis män. Vi har systerklubbar, både officiella och inofficiella. Men vi strävar efter att göra livet bättre för alla, att på något sätt bidra till sånt som är gott. Vi stöttar på de sätt vi kan. Det är ett ideellt arbete, men vi försöker vara närvarande där vi behövs. För det om något saknas mer och mer. Idén om att makten ligger hos folket stämmer inte längre. Jag är faktiskt orolig. Jag får mardrömmar.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

Det kan bli för mycket av det goda. Plötsligt är jag så fruktansvärt trött på tv. Jag har inte tålamod mer än kanske en kvart, sedan får det vara nog. Trots att jag har så stort utbud så hittar jag inget som fångar mitt intresse, men det skulle vara trevligt att få se fortsättningen på de serier jag följt i åratal. Där är tv-kanalerna ett problem. De bara slutar sända serier. Mitt i en säsong. Vad handlar det om? Jag trodde man köpte in en säsong och sedan hade visningsrätten. Tveksamt. Det låter inte lockande, men det är väl dags börja köpa dvd-boxar. För hur många år man får vänta på att streamingtjänster börjar visa en serie vet ju ingen, och absolut inte på vilken streamingtjänst.

Jag är enormt uttråkad och har alltså inget tålamod. Böcker har jag inte orkat läsa eller lyssna på under flera år. Inte någon podcast heller. Sitta vid datorn och surfa, blogga eller annat orkar jag inte heller med. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med min fritid. I praktiken blir det att jag är på chatten i stort dygnet runt, vilket i sig är ett krav samt att flödet där är så snabbt och omfattande att det gäller hänga med. För hänger jag inte med blir jag… irriterad. Vilket jag inte har tålamod med.

Facebook frågade mig om jag ville dela med mig av ett minne från fyra år sedan. Nej, det ville jag inte. Det var en bild på trädet nedanför min balkong. I dag för fyra år sedan var lövverket fullt utslaget. I dag ser man inte ens några knoppar i trädet. Så kallt (och så länge) har det varit. Fast nu måste jag nog rätta mig själv – nu är det kväll och trädet är fullt av gröna knoppar. Vi har haft 21 grader varmt i dag, första dagen i år över 20 grader.

Om en vecka är det skäggfest i Göteborg. Nej, jag känner fortfarande inte pepp. Jag är inte så glad över att vara på Avenyn nattetid en helg. Vi är 300 personer som ska blandas upp med det ordinarie klientelet på Avenyn en helg. I’m too old

Undrar när jag blev gammal och trött? Eller hann MS ikapp mig?

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

Ingen tycker väl det är konstigt att man har möten i sitt arbete? Alltså, det är inget som direkt ingår i min grundprofession eller i någon annans. Mina kollegor har inga möten. Jag hinner inte utföra mitt grundarbete på grund av alla möten. Är det nödvändiga möten? Jo, de behövs. Jag har aldrig varit med på ett möte som inte bidragit till något arbetsmässigt. Ändå börjar jag nu bli lite irriterad, för det är snart sommar. Jag har inte så många arbetsdagar kvar innan min semester är här. Hur många arbetsdagar har jag före semester där jag utför mitt grundjobb? Om vi tar och strukturerar upp det…

Dag 1:

  • Möte – jag är inbjuden som expert på innehåll i våra datasystem.
  • Möte – jag är inbjuden som expert på regelverk.

Dag 2:

  • Möte – jag är inbjuden som expert på alla kollegors arbetsrutiner vars frågor jag ska besvara (uppgifter jag hade för mer än fem år sedan).
  • Möte – jag är inbjuden som expert på min verksamhet, på arbetssätt och på regelverk.
  • Möte – arbetsplatsträff.

Dag 3:

  • Möte – jag ska lära upp ny kollega i arbetsuppgifter jag inte haft på över fem år, då jag är den enda som kan.
  • Möte – jag är inbjuden som expert på kollegors arbetsrutiner vars frågor jag ska besvara (uppgifter jag hade för 14 år sedan).

Dag 4:

  • Möte – jag representerar 2000 anställda som expert på regelverk och arbetssätt.

Dag 5:

  • Eget arbete halvdag på distans – inga möten!

Dag 6:

  • Möte – jag är inbjuden som expert på verksamhet, arbetssätt och regelverk.

Dag 7:

  • Möte – jag är inbjuden som expert på alla kollegors arbetsrutiner vars frågor jag ska besvara (uppgifter jag hade för mer än fem år sedan).
  • Möte – jag är inbjuden som fackombud diskutera hälsofrämjande åtgärder.

Dag 8:

  • Möte – jag ska träffa högsta chefen som vill ha rapport på hur vi kan främja arbetssätt och följa regelverk för 2000 anställda.

Dag 9:

  • Eget arbete heldag – inga möten!

Dag 10:

  • Möte – eventuellt utbilda studenter i datasystem jag ansvarade för 2012(?).
  • Möte – träffar andra fackförbund inför huvudmöte…
  • Möte – samverkansmöte.

Dag 11:

  • Eget arbete heldag – inga möten!

Dag 12:

  • Eget arbete heldag – inga möten!

Dag 13:

  • Möte – jag är inbjuden som expert på alla kollegors arbetsrutiner vars frågor jag ska besvara (uppgifter jag hade för mer än fem år sedan).

Dag 14:

  • Möte – fackligt möte med egna förbundet.

Dag 15-21:

  • Eget arbete heldag – inga möten; förutom ett sista dagen.

Semester!

18 möten på 21 arbetsdagar? Självklart är det inte hela sanningen. Fler tillkommer som jag ännu inte fått reda på. Plus att jag tackat nej till en hel del som jag då inte tagit med här.

Så varför är jag så populär?

  1. Jag har gått på Förvaltningsskolan och fått kompetens som saknas i vården.
  2. Jag har varit envis och nördat in mig rejält lagar och regelverk.
  3. Jag kan våra datasystem, är ganska ensam om att ha fullständiga behörigheter i flertalet olika system.
  4. Jag är eller har varit systemadministratör och varit med i uppbyggnaden av rutiner och systemutveckling.
  5. Jag. Glömmer. Ingenting. Och jag har lång erfarenhet, varit hos samma arbetsgivare i snart 20 år men har lång erfarenhet även från åren före.
  6. Jag behöver inte tänka och fundera – jag kan svara på det mesta på stående fot.
  7. Jag förstår ekonomi och statistik.
  8. Jag är insatt i andra yrkesgruppers arbete.
  9. Jag påtalar problem.
  10. Jag är problemlösare.

Typ sånt som andra säger åtminstone. Jag blir själv alltid förvånad. Mest förvånad över varför inte fler eller andra också har de allmänna kunskaper som jag har?  Jag förstår inte när jag ständigt får frågan om hur jag kan veta saker. Nå, men jag är intresserad av förstå sammanhang. Jag är nyfiken och finner svar på alla frågor jag ställts inför. Ingen har någonsin gett mig information från ovan, utan det är jag själv som tar initiativ. Konsekvensen har blivit att man ser mig som en källa till väldigt mycket information. Ibland kan jag tycka att det är lite ”trögt”, att vissa saker är så bacis att det borde vara något alla har kunskap om. Men med stort (ähum) tålamod så bistår jag ändå där jag kan. I början var det enbart kollegor som kom till mig. Sedan började sjukvårdspersonal komma till mig. Sedan ekonomer. Nu är det cheferna också som kommer med uppdrag till mig. Och jag är inte begränsad till min egen arbetsplats. Jag hjälper alla 6000 som efterfrågar min kunskap (jag är jagad på riktigt) plus bistår andra arbetsplatser i landet (som ringer mig). Men det är olika saker man vill mig. Så många kunskapsområden har jag. När någon ringer mig brukar jag få avbryta och fråga ”vilket område handlar det om”? Som ”vilket datasystem ska jag in i” eller ”gäller det regelverk”? Det händer också att jag ber att få återkomma när jag hinner sätta mig ner, vilket innebär att vissa återkommer jag aldrig till. Det händer för mycket hela tiden. Hör jag inte av mig så förutsätter jag att de påminner mig.

Jag har nog ganska mycket att göra på jobbet fortfarande.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed