Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Eurovision är över för i år. Ingen schlagermassaker nu heller. Jag är för trött och oengagerad, samt inte vill bete mig som ett nättroll när jag sågar bidragen vid fotknölarna. Frågan är – hur engagerad är jag i schlagereländet? Oftast missar jag inget, men i år… Jag orkade inte semifinal 1, såg semifinal 2 och final. Men jag tittade knappt. Jag satt i soffan, lyssna på tv, men var fullt upptagen med att leka med mobiltelefonen. På den nivån är det. Jag följer det hela lite halvhjärtat men är inte engagerad. När jag skrivit schlagermassaker har jag varit engagerad uppgiften att skriva en schlagermassaker. Ska vi nu prata själva låtarna, så skiter jag i allt runt omkring. Inte ens artisterna bryr jag mig om. Det enda jag går efter är om själva låten i sin komposition är bra. Om det är en trallvänlig schlager. Inte för att jag lyssnar på sådan musik direkt, utan för att jag bedömer låtarna i mellosammanhang efter om de hör hemma där. Vad jag lyssnar på egentligen när jag inte delvis befinner mig i mellobubblan? På sånt jag tycker är bra. Ingen genre specifikt. Jag har inga favoritartister längre, men jag spetsarna öronen lite extra när jag hör Britney, Gaga och Kylie. Av nyfikenhet, för de kan verkligen ge guldkorn (som värmer ett gammalt böghjärta) eller skit som jag låter passera.
Långlediga helgen är väl nu över. Det har varit närmare +30 grader senaste veckan. Ska tydligen bli ännu varmare i morgon när jag är på jobbet, vilket gör mig lite glad. För där är iskyla så jag fungerar bättre än hemma. Jag har några relativt lugna arbetsveckor framför mig, där jag antingen kan låsa in mig på mitt rum eller arbeta hemifrån. Vad jag vet nu.
Jag har nästan dåligt samvete. Jag får en massa meddelande från en bekant och har inte orkat läsa. På två månader. Jag är precis likadan på jobbet – jag orkar/hinner inte läsa jobbmejlen. Det är bara för mycket. All form av kommunikation kräver en motprestation som jag inte har energi till. Alltså läser jag inte ens.
Nu undrar jag också lite över hur min magnetkamera visade i tisdags. Och om det blir någon uppföljning efter insatt behandling. Trött på att vara patient.
Kommentarer stängda