Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Eftersom det gått tre år sedan jag svarade på frågorna senast, kan jag väl göra det igen. Svaren är inte de samma. Som om någon skulle komma ihåg. Att frågorna är gamla märks främst genom att verbet blogga inte slagit igenom riktigt. ”Skriva blogg”. *fniss*
Berätta om ögonblicket då du förstod att du skulle ägna ditt liv åt att skriva.
Det fanns ingen välsignat ögonblick då insikten drabbade mig. Allt har väl varit en naturlig utveckling av att ha lärt sig läsa, skriva, hamna inom ett skrivande yrke, ha ett intresse och så vidare. Alla skriver vi väl mer eller mindre? Och jag vill väl kanske inte heller säga att jag ägnar mitt liv åt att skriva. Det är ingen livsuppgift.
Berätta om det ögonblick i ditt liv då du insåg att du inte är världens centrum.
Jag är i mitt eget centrum.
Vad hade du för åsikt om bloggar exakt en månad innan du själv började blogga?
Begreppet existerade inte, utan jag skrev dagbok på nätet. Men vad tyckte jag alltså i januari 1999? Ska jag komma ihåg det? Jo, det var fascinerande. Det lilla som fanns på nätet. Jag tyckte det var spännande att läsa om andra människors liv. Temadagböcker(bloggar) fanns inte annat än i form av att det var populärt för vissa att lägga ut foton på sin bil tagna i olika vinklar i garaget. Det var inte lika spännande. Ungefär som dagens modebloggar. Det retar kräkreflexen.
Hur känner du i dag när du läser ditt första blogginlägg?
Jag känner inget mer än att jag minns känslan av stolthet. Inte för det jag skrev, men över att jag lyckats publicera en text. Det var inte helt lätt. Jag kunde göra html-filer men jag fick testa mig fram vad gäller skapa konto och skicka ut filerna med ftp.
Känner du att du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg? Eller tänjs den gränsen hela tiden?
Nej, jag har uppsatta tabun som jag aldrig korsar eller gör avkall på. Det handlar inte om att skydda mig själv. Det är av hänsyn till andra som inte kan värja sig. Jag vill inte gå in på det.
Skulle du kunna tänka dig att överge allt annat skrivande och bara skriva blogg, om din blogg rent teoretiskt blev lika läst?
Det är därför jag slutat skriva handelslistor. Det var bara jag som läste dem och sånt är ju slöseri med skrivkompetens. Öh, jag förstår inte frågan.
Om din blogg bara kunde läsas av fem personer i världen, vilka skulle det då vara?
De var tvungna att behärska svenska. De behöver internet. Tja, det blir väl nästan fem personer?
Händer det att du står inför frågan: Ska jag skriva om detta tema i bloggen eller i en artikel/roman?
Det går snabbare att blogga. Ännu en dum fråga.
I vilken utsträckning funderar du på vad du skrivit i din blogg och på vad du ska skriva härnäst i din blogg?
Jag fokuserar på andra ting när jag inte bloggar, så då förekommer inte bloggen i min sinnesvärld.
Vad tycker dina närstående om att du har börjat blogga?
Eftersom jag är inne på mitt tionde kalenderår är frågan ganska oväsentlig. Istället kan man undra vad de tycker om att jag fortsätter blogga. Jag har ingen aning. De får tycka vad de vill. Det är en realitet att jag bloggar.
Tror du att du fortfarande skriver blogg om två år?
Kanske det. Av tradition och ohejdad vana?
Hur tror du att din blogg har förändrats om två år?
Den har texter som inte finns här i dag.
Hur många andra bloggar besöker du kontinuerligt? Nämn fem favoriter och förklara kort varför du återvänder till dem.
Ett hundratal. Inte orkar jag analysera eller favorisera någon speciell.
Skulle det vara svårt att sluta blogga nu? Varför?
Av erfarenhet: Det är inte svårt att sluta blogga. Men fram tills jag har ett bättre tidsfördriv så fortsätter jag.
Några bloggande skribenter som jag skulle vilja svarade på dessa frågor:
Jag behöver inte nämna någon. Helt säkert kommer någon att nappa ändå. 😉
