Dag: <span>21 juli 2008</span>

Kanal 5 kör pridevecka. Jag fastnade framför Fråga Olle-dokumentären och den var ju… *gäsp* …intressant. Nej, det var den inte även om den hade haft förutsättningar om man inte bara uppehållit sig i typ en minut vid ”Seniorfika”. Jag tror mig veta hur gaysamhället i dag ser ut gällande svårigheter och möjligheter. Däremot så är det intressant att lyssna till bögar och flator i seniorlägret – hur det var förr.

I min ägo har jag en klassifikationsbok över sjukdomar och hälsotillstånd från 60-talet (giltig 1969-1986). Homosexualitet finns med som en sjukdomskod. Även om Socialstyrelsen tog bort sjukdomsbegreppet ”redan” 1979 så dröjde det till 1987 innan den nya klassifikationen kom och där sjukdomsbegreppet är borttaget (i dag finns andra sexuella beskrivningar i form av övergrepp, rådgivning, könssjukdomar, o.s.v.). Alltså visste jag detta. Och jag visste att homosexualitet avkriminaliserades 1944 och att det tidigare kunde ge straffarbete.

Jag vet också orsaken till varför Socialstyrelsen fick ta bort begreppet som ett sjukdomstillstånd. Men! Jag har aldrig hört varför man valde att legalisera homosexualitet. Fanns där en nationell opinion? Var det påtryckningar från utlandet? Tänker man på hur världen såg ut 1944 så förstår jag inte. Nazityskland förföljde, registrerade och utrotade bögar. Ur perspektivet svensk flathet (öh… flathet, inte flata) under andra världskriget så är det märkligt att vi tog ställning i den här frågan. Vid den här tidpunkten. Eller kan det ha att göra med alla våra kungligheter som aldrig varit heteronormativa? Jag spånar – för jag vet verligen inte. Vilka steg tog vi för att avkriminalisera homosexualitet 1944? Jag är nyfiken. Jag har en historisk lucka som behöver fyllas.

Vad jag tycker om Kanal 5 och deras temavecka? Inte mycket. Borde inte the queerness vara en naturlig del året runt i tv-rutan? Bevisligen så finns det ju material. Men på fredag kommer jag att spela in. Transamerica med Felicity Huffman.

Dagen i dag som varit i dag denna dag. Typ i dag:

– Snusboden hade stängt. Järngrinden var låst och där var mörkt. Det såg jag från andra sidan vägen. I morgon får jag ta kryckan och korsa gatan för att se om där är någon information att läsa kring när de planerar öppna igen.

– Mitt kvällsmål var okej. Jag åt, jag blev mätt. Jo, det var gott.

– Hemtjänsten tackade mig i dag för att jag har ett så propert hem där det är ett nöje att städa. Som vanligt får det mig att fundera över hur det ser ut hos andra vårdtagare. Så märkvärdigt eller fint har jag det inte. Fortfarande har varken tavlor eller taklampor kommit upp.

– Öh, jag kommer inte på mer att skriva för stunden. I en vecka har jag tvättat oavbrutet men ser ännu inte ljuset i tunneln. Jag har berg av tvätt. Trodde att jag efter en veckas semester skulle ha detta avklarat, men icke!

Tyvärr måste jag erkänna att jag är dålig på att laga mat. Inte så att jag inte kan laga mat, men jag gör det inte. Det tar tid och är jobbigt. Åtminstone efter en lång arbetsdag. Där – på jobbet – köper jag alltid dagens lunch, speciellt om det är fisk vilket det är cirka fyra gånger per vecka.

Nu har jag semester. Då måste jag laga mat. Men problemet som då uppstår är, vad ska jag laga för mat? Det är som om alla recept är som bortblåsta.

Nåja. Kvällens mål:
– Ungsstekt falukorv med ost, purjolök, ketchup, senap, tomatpuré, salt och svartpeppar.
– Till, potatismos. Tyvärr pulverdito som jag inte gillar men där jag byter ut vatten mot mjölk, har i lite fett samt riven muskotnöt.
– Sallad i form av tärnad honungsmelon, grön gurka, körsbärstomater, senapskål (=rucola) och citronstänk.

Hoppas det är gott. Jag improviserade. Strax är falukorven tillagad.

Det är måndag. Jag är nervös. Har snusboden fortfarande semesterstängt?

Det är svårt att veta även i vanliga fall eftersom de stänger och öppnar lite som de behagar. Ganska märkligt beteende även om jag förstår det med tanke på att det är en familj med tre personer som turas om med att stå där. Men som sagt märkligt med tanke på att de också är tipsombud och säljer resekort åt kollektivtrafiken samt säljer tidningar. Hur kan de ha kunder och få något sålt? I och för sig – när jag varit där är jag oftast ensam kund i butiken även om det vid något sällsynt tillfälle hänt att ännu en kund förirrat sig in dit. Med tanke på det centrala läget verkar det vara lite slöseri med lokal när man inte erbjuder högre service.

Precis samma förfarande hade min lilla kvartersbutik där jag bodde tidigare. Där bommade man igen en månad varje år då familjen som skötte butiken reste hem till Pakistan.

Nu ska jag ut och kolla läget. Annars är det Ica som gäller. Där de inte vill sälja snusstockar. De hänvisar till att man får ta 20 kort och mata in ett och ett i automaten. Bara det att behållaren i automaten inte har mer än cirka 0-10 dosor. Är det slut i automaten har man redan betalt. Och man är inte särskilt angelägna om att lösa det genom att ge pengarna tillbaka eller manuellt fiska fram dosor ur lagret (som finns i automaten).

Ofta tänker jag vid sådana här tillfällen – detta skulle vara omöjligt i Kristianstad. Men det är också en handelsstad där man vill sälja och är mån om sina kunder. Även om det är så onyttiga saker som snus det handlar om.