Månad: <span>juli 2008</span>

Nej, jag kommer förmodligen aldrig att förstå Abbas storhet. Enstaka bra låtar men inga som jag vill höra om och om igen.

Därmed har jag inte precis sprungit av mig benen för att se Mamma Mia! Varken musikalen eller musikalfilmen. Nåja, ännu får jag väl säga.

Det som framhålls är att det är musiken som bär musikalen. Tja, musik brukar vara av betydelse i en musikal. Men också att det är en sådan otrolig historia, om flickan som försöker finna ut vem som är hennes far av tre möjliga kandidater.

Japp, otroligt. Inget nytt. Ingen som kommer ihåg Lace och Lace II? Miniserierna från 80-talet.

Lace: Flicka (Lili) bortadopterad, växer upp som prosituerad, numera stor internationell filmstjärna, försöker komma underfund med vem av tre bortskämda och skräniga f.d. internatflickor som är hennes mamma.

Lace II: Mamma (Judy) blir kidnappad, dotter har inte råd med lösensumma, vänder sig till den hon hört vara hennes pappa. Han är (alltid varit) steril och mammas dagbok berättar tre historier om tre möjliga pappor. Dotter konfronterar alla för att finna ut vem som är hennes egentliga pappa. Den riktiga pappan (kung Abdullah) betalar lösensumman.

Känns det igen? Mamma Mia verkar vara en blek kopia utan egna idéer till story. Och jag kan knappast tro att Lace var först med upplägget.

Varför stänger min mobiltelefon av sig? Jag har valt att aldrig stänga av den, men det fixar mobilen själv. Är batteriet verkligen, efter bara ett år, på väg att ge upp?

Vid de tillfällen det hänt har det sedan visat sig att jag har inkommande sms. Det ser ut som om att mobilen, istället för att ge signal, slocknar totalt av detta.

Bekymmersamt när jag börjar jobba efter semestern då mobilen fungerar som väckarklocka.

Just nu tappar Gazzy väldigt mycket päls. Så mycket att det tovar sig på henne. Det betyder borstning. Det i sin tur betyder gny, skrik och vrål. Hon försvarar sig mot dessa övergrepp och det är jag som verbalt gnyr, skriker och vrålar av smärta. Samtidigt som jag försöker prata lugnande med henne. I kväll fungerade det hyggligt. Jag blöder åtminstone inte. Än. Ibland är hon långsint, kommer först någon timme senare och tuggar på mig. Vågar jag lägga mig i natt?

30 sekunder senare… Aj, nu tuggar hon på mig!

Hos Joe My God läste jag att Estelle Getty avlidit i dag. Ni vet Sophia i Golden Girls/Pantertanter. Det var väntat men trist.

I går gjorde jag ugnsstekt falukorv. I dag får jag lever på resterna. Men med annorlunda ”tillbehör”. Hör bara som jag blandar så det nästan låter oätligt.

– Fullkornspasta med Philadelphia Light (vitlök och örter).
– Sallad: Strimla isbergssallad, kasta i hackad rödlök och röda bönor (kidney). 1 msk olja, ½ msk vatten, ½ msk rödvinsvinäger. Salt och svarpeppar.
– På falukorvsresten finns ketchup, senap, tomatpuré och ost.

Undrar om det blir ätligt. Foto kommer i Flärdfula bilder om en stund.

Update: Det gick faktiskt att äta. Jag gör grym sallad.

Ett problem som dök upp för cirka 1½ år sedan är att jag inte längre kan ladda upp bilder i bloggen utan får göra det manuellt (ftp:a upp bilder på servern, skriva källkod i inläggen). Där är någon bugg i de senaste b2evolution-scripten (bloggverktyget jag använder). Därför kastade jag ut en fråga till b2-forum. För drygt ett år sedan.

I dag fick jag en mejlnotifikation om att någon skrivit i forumtråden. Jo, någon hade skrivit. För drygt tio månader sedan. Det var en lång tid för ett mejl att nå fram, non? Och svaret på tråden gladde mig inte. Många har upptäckt felet, ingen kan finna lösningen. Gåtan lär förbli olöst.

I en dryg månad har jag haft ett jäkla liv här hemma. I lägenheten. Inne i lägenheten. Det bankar, knackar, saker flyter i golvet (hörs det som, inget ligger på golvet). Tydligen har det ingen betydelse var jag bor. Aktiviteten följer efter mig. Jag bryr mig inte.

Kanal 5 kör pridevecka. Jag fastnade framför Fråga Olle-dokumentären och den var ju… *gäsp* …intressant. Nej, det var den inte även om den hade haft förutsättningar om man inte bara uppehållit sig i typ en minut vid ”Seniorfika”. Jag tror mig veta hur gaysamhället i dag ser ut gällande svårigheter och möjligheter. Däremot så är det intressant att lyssna till bögar och flator i seniorlägret – hur det var förr.

I min ägo har jag en klassifikationsbok över sjukdomar och hälsotillstånd från 60-talet (giltig 1969-1986). Homosexualitet finns med som en sjukdomskod. Även om Socialstyrelsen tog bort sjukdomsbegreppet ”redan” 1979 så dröjde det till 1987 innan den nya klassifikationen kom och där sjukdomsbegreppet är borttaget (i dag finns andra sexuella beskrivningar i form av övergrepp, rådgivning, könssjukdomar, o.s.v.). Alltså visste jag detta. Och jag visste att homosexualitet avkriminaliserades 1944 och att det tidigare kunde ge straffarbete.

Jag vet också orsaken till varför Socialstyrelsen fick ta bort begreppet som ett sjukdomstillstånd. Men! Jag har aldrig hört varför man valde att legalisera homosexualitet. Fanns där en nationell opinion? Var det påtryckningar från utlandet? Tänker man på hur världen såg ut 1944 så förstår jag inte. Nazityskland förföljde, registrerade och utrotade bögar. Ur perspektivet svensk flathet (öh… flathet, inte flata) under andra världskriget så är det märkligt att vi tog ställning i den här frågan. Vid den här tidpunkten. Eller kan det ha att göra med alla våra kungligheter som aldrig varit heteronormativa? Jag spånar – för jag vet verligen inte. Vilka steg tog vi för att avkriminalisera homosexualitet 1944? Jag är nyfiken. Jag har en historisk lucka som behöver fyllas.

Vad jag tycker om Kanal 5 och deras temavecka? Inte mycket. Borde inte the queerness vara en naturlig del året runt i tv-rutan? Bevisligen så finns det ju material. Men på fredag kommer jag att spela in. Transamerica med Felicity Huffman.

Dagen i dag som varit i dag denna dag. Typ i dag:

– Snusboden hade stängt. Järngrinden var låst och där var mörkt. Det såg jag från andra sidan vägen. I morgon får jag ta kryckan och korsa gatan för att se om där är någon information att läsa kring när de planerar öppna igen.

– Mitt kvällsmål var okej. Jag åt, jag blev mätt. Jo, det var gott.

– Hemtjänsten tackade mig i dag för att jag har ett så propert hem där det är ett nöje att städa. Som vanligt får det mig att fundera över hur det ser ut hos andra vårdtagare. Så märkvärdigt eller fint har jag det inte. Fortfarande har varken tavlor eller taklampor kommit upp.

– Öh, jag kommer inte på mer att skriva för stunden. I en vecka har jag tvättat oavbrutet men ser ännu inte ljuset i tunneln. Jag har berg av tvätt. Trodde att jag efter en veckas semester skulle ha detta avklarat, men icke!

Tyvärr måste jag erkänna att jag är dålig på att laga mat. Inte så att jag inte kan laga mat, men jag gör det inte. Det tar tid och är jobbigt. Åtminstone efter en lång arbetsdag. Där – på jobbet – köper jag alltid dagens lunch, speciellt om det är fisk vilket det är cirka fyra gånger per vecka.

Nu har jag semester. Då måste jag laga mat. Men problemet som då uppstår är, vad ska jag laga för mat? Det är som om alla recept är som bortblåsta.

Nåja. Kvällens mål:
– Ungsstekt falukorv med ost, purjolök, ketchup, senap, tomatpuré, salt och svartpeppar.
– Till, potatismos. Tyvärr pulverdito som jag inte gillar men där jag byter ut vatten mot mjölk, har i lite fett samt riven muskotnöt.
– Sallad i form av tärnad honungsmelon, grön gurka, körsbärstomater, senapskål (=rucola) och citronstänk.

Hoppas det är gott. Jag improviserade. Strax är falukorven tillagad.