Dag: <span>26 augusti 2008</span>

För att vara jag är det väldigt oväntat. Jag tycker om den amerikanska versionen av SYTYCD (So you think you can dance). Jag och dans är väl ingen hit i vanliga fall. I kvällens avsnitt blev jag dock särskilt imponerad av Josh och Katee.

[youtube]PkKJdx3dEGE[/youtube]

Klippet är bara på 1:40. På 1:13 springer Katee på luft och på 1:20 gör Josh ett snyggt infångande. Väldigt snyggt nummer. Juryns omdöme finns inte i klippet men de fick högsta betyg för att med små medel förmedla väldigt mycket känsla och historia.

Låten de dansar till är Adeles Hometown Glory.

[youtube]nL49yZNE4yk[/youtube]

När förändringen inträdde vet jag inte riktigt. För det är först nu jag förstår att där är en förändring. Jag lyssnar inte på musik längre. Periodvis gör jag väl det, men inte som förr. Tiden då jag alltid hade musik i någon form omkring mig. För snart två år sedan fick jag tinnitus och förmodligen spelar det roll. Jag vill ha det så tyst som möjligt omkring mig. Tinnitus finns där ändå alltid. Varför lägga sten på bördan? Om jag saknar musik? Nej, knappast. Jag vet inte vad jag skulle lyssna på annat än gamla klassiker. Det kommer många nya artister hela tiden, men väldigt få kommer med något eget eller intressant. Det sista året har jag bara upptäckt två bra skivor. Som jag inte just nu kommer på vad de heter eller ens vilka artisterna är. Så är det med minnesstörningar också, förutom tinnitus. Jag känner mig väldigt komplicerad.

Tänk, det blev en vacker dag i dag också. Utom när jag var ute och det ösregnade. Jag råkade hamna på en torgmarknad i andra ändan av stan. Tror där var cirka sex stånd. Alla sålde samma saker – kläder. Jag förstår fortfarande inte hur det kan sälja, om det ens gör det. Vem köper kläder som hänger ute i regn och avgaser, där man inte ens kan prova kläderna? Kläder som ser ut som städrockar från 60-talet.

I dag har jag köpt äppelmos. Jag har helt glömt att man kan äta äppelmos. Till äppelskinka, pannkakor, på gröten, o.s.v. Sa jag inte något om mitt dåliga minne? Vissa saker faller helt enkelt bara bort. Att jag nu kom på det berodde på ömma modern som kokt hemmagjord sockerfri äppelmos. Fyra liter där enda kostnaden var konserveringsmedlet på 14 kronor. Själv fick jag en pytteliten burk i affären för 22 kronor. Så är det när man själv inte har någon trädgård att plocka äpplen i.

Sommarföljetången fortsätter även i höst. Den där som började den 5 juni då jag akut fick uppsöka tandläkare då jag fått infektion i käkbenet p.g.a. att karies gått in i en pulpa och dödat nervtrådarna. Då rensades kanalerna. En månad senare rensade man kanalerna igen. Infektionen i kanalerna och upp i käkbenet hade inte gått tillbaka trots antibiotika. Så jag fick en ny antibiotikakur.

Så långt har jag redan berättat tidigare. Nu en update. Fortfarande kan ma inte rotfylla tanden då infektionen finns kvar. Efter tre månader, två antibiotikakurer och två kanalrensningar. I ytterligare en månad ska jag vänta innan man en tredje gång rensar kanalerna, därefter ytterligare några månader där man hoppas infektionen ska försvinna. I den bästa av världar kanske rotfyllningen kan ske i vinter eller till våren. Fortfarande har jag ont, kan inte röra vid högersidan av tänderna i munnen, har bara en halv tand eftersom den senare ska rotfyllas och kronan byggas upp. En hopplös följetång.

Problemet har gjort att jag bara kan tugga på vänster sida. Konsekvens: En tand har gått sönder. Den har man fått bygga upp akut nu eftersom jag bara kunnat tugga med framtänderna samt har ont både på höger och vänster sida p.g.a. en inflammation och en infektion samt två trasiga tänder, en på varje sida.

Ändå är det ganska mysigt hos tandläkaren. Jag ligger bra i stolen och gapar duktigt. Inget obehag alls. Så det gör väl inte så mycket att jag aldrig blir färdig där, även om det hade varit skönt att få höra att behandlingen avslutas. Hur mycket jag betalar? Inte ett öre. Åtminstone inte mer än de 150 kr/månad som försäkringen går på. Det har verkligen lönat sig.