Dag: <span>30 augusti 2008</span>

Nå, äntligen är mitt favoritväder här. Svag vind, soligt och 13 grader varmt. Åtminstone var det så i förmiddags när jag letade mig till affären. Nu är det väl något varmare, typ +19, vilket är way too varmt för mig. Morgnarna är höst, dagarna sensommar.

Lite chockad blev jag när jag gick ut i morse. Det har gått många månader sedan jag hade känsel i benen p.g.a. värmen. Det svalare vädret gör att jag börjar återfå känslan av beröring. Morgonens chock berodde på att jag inte var beredd på att känna kläderna mot kroppen. Ingen känner väl beröringen av kläderna man har på sig, då vi är så vana. Men jag fick en överdos av beröring. Så oväntat. Det kändes som att springa naken i motvind. Okej, jag var tvungen att kolla. Jag hade kläder på mig.

Mitt CV har legat på arbetsförmedlingens hemsida nu i ett par år. Jag söker inget aktivt, men tänkte att kanske något erbjudande kunde dyka upp som jag då får ta ställning till. Men jag är inte särskilt eftersökt. Förra året ringde en arbetsgivare i panik och observerade inte att min kompetens inte matchade det hon var i behov av. Annars har ingen arbetsgivare läst mitt CV sedan i februari. Det är ganska otroligt med tanke på alla lediga tjänster där det inte finns någon sökande. De borde vara mer aktiva att ragga upp kompetent folk. Det jag tror kan vara en anledning till att ingen hör av sig till mig, är att jag avancerat och blivit överkvalificerad. Varför nu det skulle vara ett hinder om där är så stor personalbrist. Trots allt har jag en grundkompetens och väldigt många års erfarenhet.

Kanske jag borde söka själv lite aktivt även om jag inte vill byta arbetsplats eller arbetsuppgifter. De senaste dagarna har jag fått en obehaglig känsla av spariver och dess konsekvenser i förhållande till min anställning. Huvuden har börjat rulla i min kringmiljö på jobbet. Vad som händer har där inte gått ut någon information om. Men jag och kollegorna noterar ju hur liemannen går runt.