Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Plötsligt hände nåt. Plötsligt har jag blivit väldigt verbal på jobbet. Jag pratar väldigt mycket, om allt möjligt, med vem som helst. Jag är gladare och mer positiv (inte för att jag var negativ innan). Varför? Det enda jag kan se ett direkt samband med, är att jag nu ska upprätthålla… inte en fasad… men just en verbal inställning nu när jag blivit med student. Men så tänkte jag ett steg längre – det kan inte bero på detta! Men ändå en konsekvens av att på heltid vara handledare. Det innebär att jag måste släppa alla mina andra roller hur mycket jag än har att göra, för att helt fullt ägna min tid åt studenten. Det betyder också en (tillfällig) arbetslättnad i antalet saker jag försöker hinner med på en dag. Jag är inte upptagen (vill inte säga ”inte stressad – jag är aldrig stressad på riktigt) av att boka in alla sekunder av min arbetstid för att skapligt hinna med. Allt detta betyder då också att jag får tid, lite ”luft i systemet”, utrymme, whatever, till att kunna vara social på ett friare plan som kanske inte är så stenhårt arbetsrelaterat. Jag blir mer öppen, och verbal.
Och genom detta chockade jag mig själv lite, för denna del av mig själv har jag inte sett på typ 10 år. Nä, där ljög jag nog, men för tio år sedan var det ett ihållande tillstånd hos mig som person. När jag är en del i en gemenskap så blir jag en annan person än när jag jobbar intensivt i ensamhet. Så klart.
Frågan är hur jag ska behålla detta verbala och sociala tillstånd? Jag vill vara den där som lever mer utåt än inåt.
