Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Mitt arbetsliv är… märkligt.
När jag som 18-årig (1988) gick ut gymnasiet (2-årig Handel/Kontor) fick jag jobb direkt som kontorist i ett privat företag. På den tiden fick man fast anställning direkt, men inofficiellt var det en provanställning först på ett år. Två veckor innan ”provanställningen” var slut, fick man för sig att chefens svärdotter behövde min tjänst, så jag åkte ut. Facket kunde inte fastställa att ett bindande muntligt avtal fanns (?). Detta var 1989 och alla kontorsjobb försvann i princip över en natt. Därför valde jag att gå tillbaka till skolbänken och läste in 3-årigt gymnasium (Humanistisk/Samhällsvetenskap) samt läste vidare till läkarsekreterare (ett år – då).
Jag fick vikariat direkt (1992) och har sedan stannat inom yrket sedan dess. Första åtta åren var jag vikarie non-stop, förutom på slutet då jag fick min efterlängtade anställning tillsvidare. Under dessa år var jag resurssekreterare och fick väldigt bred erfarenhet. Jag gjorde allt, kunde allt, som var inom titelns ramar.
Men så hände något år 2000. Jag tröttnade på mitt (dåvarande) liv och tog språnget att göra något för mig väldigt oväntat. Jag flyttade till Göteborg utan att ha bostad eller jobb, vilket löste sig utan problem. Men jag fick höra hur otacksam jag var, som precis fått en fast anställning. Och att jag snart skulle vara tillbaka.
Nu har jag bott fler år i Göteborg än i Kristianstad. I Göteborg fick jag också jobb direkt. På en tjänst jag därefter stannat kvar på.
Min nuvarande tjänst är… märklig. Jag har under 13 år på min tjänst flyttats runt inom verksamheten och fått ändrade uppdrag. Min uppfattning är att jag täpper till hål som uppstår. Under dessa år har jag läst en del universitetskurser (tre olika inriktningar) som jag sedan fått nytta av i min tjänst. Jag har sökt andra tjänster utan framgång. Just nu får jag till och med höra att jag är överkvalificerad för chefsjobb(?!). Egentligen är jag inte längre sekreterare även om det aldrig skett något titelbyte (eller lönekartläggning, samma lön som alltid). Istället är jag en blandning av handledare, pedagog, utbildare, statistiker, systemadministratör och verksamhetsuppföljare. Får jag ett titelbyte så lär det bli koordinator.
Det riktigt märkliga är att jag också till viss procentsats är ”utlånad” till andra verksamheter att också jobba åt dem. Och jag har sökt tjänster som utökat nuvarande tjänst med arbetsuppgifter och ansvar, men det har inte ändrat min grundanställning.
Jag är förundrad. Jag får inte det att gå ihop. Jag utvecklas, får nya arbetsuppgifter, söker en del tjänster som bara införlivas i min grundtjänst. Det känns inte som om jag har en avgränsad tjänst med tydliga ramar. Det känns mer som om jag har en amöbaanställning med otydliga och flytande gränser där bara jag som person är kärnan.
Två positiva saker med nuvarande tjänst:
- Jag känner och hör uppskattning från organisationen.
- Jag har väldigt mycket frihet under ansvar och bestämmer själv över min tid och vad jag utför under den tiden.
I dag känner jag inget behov av att söka annan tjänst.
Inspiration till dagens bloggpost: Tofflan.
