Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Det är dags för att ge ännu en föreläsning inför folk. Jag förmodar att jag inte har några problem med det eftersom jag inte gör det som en privatperson. Det viktiga är bara att kunna sitt ämne och sin föreläsning, samtidigt som man får vara beredd på avbrott där frågor ställs och som jag bör ha svar på. Men jag är aldrig orolig som föreläsare.
Utom möjligen nu. Jag ska stå och prata, det finns inga alternativ. Och jag är lite osäker på hur stadig jag är med tanke på yrsel. Jag gillar inte den aula som bokats eftersom där inte finns möjlighet att sitta när man föreläser. Dessutom är avståndet ett problem – jag har svårt för att prata högt, men deltagarna ska sitta långt från scenkanten och vid bord som gör avstånden mellan raderna större än motiverat.
Efteråt ska jag gå tillbaka till min arbetsplats. Det blir en omväg då de bygger mellan husen. Så det blir långt för mig att gå. Efter att ha stått och föreläst så undrar jag bara hur det ska gå. Tar jag ut mycket i förskott? Jo, men det är också ett sätt att förbereda sig och finna alternativa lösningar.
Jag är en scenmänniska. Men jag skulle inte som privatperson kunna gå upp på en scen. Jag måste vara i en roll och ha fokus på allt utom jaget. Men just nu har jaget stor inverkan och kan sätta käppar i hjulet för mig. Jag menar, min nuvarande ms-situation kan ställa till det rent professionellt när jag måste visa mig stark och säker. Mina åhörare får inte distraheras från det jag ska föreläsa om. De får inte märka av min ms. Det är viktigt. Varför? Jag vet inte. Jag vill uppfattas som kompetent och inte bli uträknad p.g.a. en sjukdom som jag inte har kontroll över. Men jag måste ta kontroll över situationen.
Kommentarer stängda