Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Reaktionerna uteblir. Mina reaktioner. I bloggen. Jag har börjat fundera på vad som skiljer min blogg i dag jämfört med för 15 år sedan. Ja, snart har jag bloggat i 15 år. Jo, största skillnaden är att jag reagerade på något och skrev sedan om det. Varför jag slutade med det vet jag inte riktigt, för jag har fortfarande synpunkter på det mesta. En anledning tror jag beror på att nätet är överbefolkat av åsikter. Särskilt på Twitter svämmar det över med reaktioner och länkningar till artiklar. Jag blir trött på det. Jag är väldigt mätt på detta att framföra åsikter. Det är så pass illa att jag till och med ser ner på de som är åsiktsmaskiner.
Ja, det är väldigt arrogant av mig. Särskilt när jag själv inte direkt kan påstå att jag längre har någon omvälvande blogg eftersom jag bara skriver om arbete och mående. Jag skriver inte ens om min vardag. Min blogg har blivit väldigt smal och intetsägande. Vilket jag faktiskt är nöjd med. Tidigare kunde man också skönja spontanitet i min blogg, men det är det jag har Twitter till. Snabba kommentarer om högt och lågt – det jag för stunden råkar tänka.
Även om jag är nöjd med bloggen (such as it is) så skulle jag gärna vilja slå in på en annan bana. Bredda den. Men något mer har hänt jämfört med den gamla ”dagbok på nätet”-tiden. Jag lägger inte lika mycket tid på nätet även om jag alltid är uppkopplad och tillgänglig. Förr satt jag och uppdaterade hemsida med html-kodning och hade tid att formulera dagbokstexter. Nu är det mer något jag vill få gjort, få undan. Varför jag hade mer tid förr? Jag var mycket och ofta sjukskriven. Periodvis är jag långtidssjukskriven, men då mår jag för dåligt för att lägga tid på nätet. Det är väl också en del i att åldras.
Ärligt så vet jag inte vad jag ska göra med bloggen. Den bara fortgår. Och jag har inte längre ett klart syfte.
Just nu fungerar min blogg mest som dagbok. Jag orkar inte argumentera, debattera, för jag klarar inte av all skit jag får ta om min person då. Folk kan ju inte skilja på sak och person alla gånger, som bekant.
Twitter kan jag bli urless på. Artikellänkar är väl en sak – dem kan man ju som följare välja om man vill klicka på eller inte. Nä, det som jag tycker är värst är när folk twittrar om TV-program jag kanske har tänkt att se vid annat tillfälle. Tappar totalt lusten ibland. Och tyvärr går det ju inte att avfölja nån tillfälligt, får då blir ju folk oftast så sårade, så sårade.
Hur man än vänder sig har man arslet bak. Ungefär.
Jag börjar lite gå och vänta på vad som ska bli nästa nättrend. Bloggen verkar vara… gårdagens behag. Twitter… jag vet inte, men kan vara rätt kul i sin friare form, om än något begränsad. Känner att jag vill ha något nytt som kan ge nytändning och som kan engagera mig.