Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Sedan jag fick nytt arbetsrum för ett par månader sedan, har folk så smått börjat finna ut var jag sitter. Avsides, ingen kan se in till mig där jag sitter längst in i ett hörn. Men när jag sitter och arbetar i godan ro, så har det börjat… alltså, hur ska jag beskriva detta. Plötsligt ser man ett halv huvud kika in genom dörren. Ingen vågar gå rakt in på mitt rum trots öppen dörr. Och när jag fått ögonkontakt brukar jag få en försynt viskning om jag har tid ”fast vi vet att du har jättemycket att göra”. Förmodligen har man lärt sig från tiden då jag satt i skottgluggen med allehanda dumma frågor, att jag exploderar och blir vansinnig när jag blir störd. Av dumheter. Numera är det inte dumheter man stör mig med, för nu söker man aktivt upp mig. Så jag exploderar inte längre. Men det känns lite lustigt att man börjat gå på tå för mig. Ändå kan jag inte tycka att jag varit en hemsk och otrevlig människa, för jag har bara satt gränser när man inte respekterat mitt behov av ostörd arbetsmiljö. Nåja.
Efter jobbet åkte jag på spa. Tandhygienisten såg inget speciellt som behövde åtgärdas, förutom två saker.
1. En gammal lagning är trasig, den måste bytas ut.
2. I januari gjorde jag en rotfyllning. Eventuellt måste den borras bort, fyllas på ännu en gång för att sedan bygga på en ny krona. Svårt att förklara, ännu svårare att åtgärda. Men jag får tandköttsinflammation hela tiden eftersom… kronorna är misslyckade och trasiga. Plastskit.
Annars får jag som vanligt godkänt. Tandförsäkringen känns egentligen onödig även om den är väldigt billig och jag får ”gratis” tandvård. Men så dyker det upp sånt där som rotfyllningar som kan bli hur dyrt som helst, och då är det bra med tandförsäkringen (jag betalar väl ungefär en hundralapp per månad i tre år). Särskilt nu om de måste göra om rotfyllningen från i januari.
Usch, det blev en lång dag. Åkte hemifrån vid 6.30-tiden, var hemma efter kl. 19. Men till tandläkaren ska jag nu inte på en månad. Det som ska åtgärdas är inte akut, men ska bara göras.
Halva helvetesveckan har nu passerat. Men det känns som om jag inte kommit halvvägs än. Ungefär så jobbig är den här veckan.
