Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Andra utbildningsdagen på rad är avklarad. I går var ingen höjdare vad gällde att stå och utbilda i åtta timmar. Jag vaknade med migrän och inget, inget, är godtagbar ursäkt till att sjukskriva sig. Några har gjort det. Vi är cirka 30 föreläsare som står på lite olika platser geografiskt sett och utbildar 1 000 personer (åtta personer åt gången). Eftersom detta varit parallella utbildningar som skett samtidigt, har det blivit problem när någon utbildare blivit sjuk. Det ställer till så mycket problem att jag inte förstår hur någon ens varit hemma på grund av sjukdom. Jag skulle inte stanna hemma för något så simpelt som… sjukdom. Då hade jag aldrig gått ut alls.
Fysiskt har jag haft besvär med att utbilda. Men det har varit givande, där har uppstått intressanta diskussioner och jag har träffat mycket nya människor. Så allt är inte av ondo. Även jag fortfarande hatar sättet som jag blivit intvingad till att lägga tid på att utbilda när jag inte hinner mitt ordinarie arbete och inte får ersättare.
Det som varit lite roligt är annars också att jag äntligen fått min tjänstemobil. Och ett SIM-kort! Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Android, men jag kan sitta hemma och lära känna mobilen. Det jag kan tycka är lite trist med en smart-phone är att jag inte kan använda alla funktioner då det skulle bli för mycket en privat mobil. Där är så många appar, men jag vill inte stoppa in Twitter med mera i en tjänstemobil. Måste sära på privat och i tjänsten. Och då är frågan varför tjänstemobilen måste vara så modern och smart. Ändå har jag kollat – det är okej att jag använder tjänstemobilen privat; arbetsgivaren har inga synpunkter utan kommer att betala mobilräkningen utan att ifrågasätta någonting. Men det känns inte bra. Så, nej, jag vet inte vad jag ska med alla funktioner som är möjliga. Samtidigt är det svårt att ignorera möjligheterna, men de är som sagt mer på en privat nivå.
Till sommaren har jag haft min Iphone i två år och jag kan byta telefon och abonnemang. Det enda problemet jag har med Iphone är att den är så liten. Jag vill ha större skärm och kanske att den varit tunnare. Samtidigt vill jag inte ha Android eller Windowsmobil. Frågan är hur utbudet ser ut då? Samtidigt behöver jag inte en smart-phone om jag istället skaffar en platta. Trots allt har jag en Sony Ericson som är närmare tio år men som är mindre än dagens smart-phones och där man bara kan ringa samtal och ta emot sms. Det räcker.
Att jag skriver mycket om jobb och mående kan jag irritera mig själv på. Det är så analt. Men känns som ett ännu större problem när man cirkulerar kring mobiltelefoner. Som om det vore något centralt i ens vardag…
På tal om centralt… I morgon är det schlagermassaker igen. Men. Jag är så missnöjd med förra veckans sändning att om det inte blivit bättre i morgon så slopar jag årets schlagermassaker.
