Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Det är dags att åter börja utbilda. Om jag nu ens haft något uppehåll från det. När det gått några dagar så känns det som om jag inte minns upplägget för mina föreläsningar eller vad det är jag ska prata om. Borde jag läsa in mig på materialet? Nej! För jag vet att när jag väl står där med åhörare, så kommer det automatiskt. Någonstans i bakhuvudet finns det lagrat och är väldigt lätt att ta fram i ett skarpt läge.
Men där är ändå en skillnad den här gången. Jag måste omformulera mig när jag nästa gång ska undervisa. Vara lite långsammare, förklara mer ingående och samtidigt förenklat. Det irriterar mig något. Jag är inte så tålmodig. Det är precis som när jag går – jag måste gå fort, nästan halvspringa (med eller utan rollator). Jag kan inte gå långsamt. Jag kan heller inte prata långsamt. Problemet är att några då får svårt att hänga med. Sådant som jag tycker är självklart och väldigt enkelt, uppfattas av andra som väldigt obegripligt och svårt. Som att hålla jämna steg med mig.
Jag har ett ”problem” med min tjänstemobil. Okej, också jag kan ha svårt att förstå. Outlook är kopplat till min mobil. De som jag aldrig skickat eller fått mejl från läggs till som telefonkontakter, men utan telefonnummer/mejladress. Men mobilen skickar mig små meddelanden om att den fiskat upp personer från Eniro.se och lagt till i min kontaktlista. Personer jag aldrig haft med att göra, men vars namn jag känner igen från jobbet. Det är lite jobbigt med dessa kontakter eftersom det kommer sluta med att jag har alla 17000 anställda inlagda i min kontaktlista. Jag gillar inte att apparna pratar med varandra och utför åtgärder jag inte kan stoppa. Värst är att Facebook vill lägga in alla vänner och bekanta i jobbets sändlistor och vice versa. Det kan bara sluta med en katastrof.
