Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Osäker, lite nervös och spänd. Jag skulle vilja påstå att det lite är känslan av att vara Bambi på hal is innan allt går åt helvete. Jo, jag har åter några dagar fritt från jobbet och har i automejl angett att jag varken läser jobbmejl eller lyssnar av röstbrevlådan under mina fridagar. För jag vet att folk är desperata över att komma i kontakt med mig och att de blir arga på mig som inte är tillgänglig när jag är ledig. Men något avtal om tillgänglighet har jag inte med arbetsgivaren, så jag behöver inte bry mig. Förrän jag åter i tjänst måste ta ilskan och ovettet från andra som inte accepterar att jag är otillgänglig när jag inte är i tjänst. Och det tar så mycket kraft från mig att jag inte vet om det är värt besväret att inte vara tillgänglig när jag är ledig. För samtidigt så har jag svårt att släppa tanken på detta när jag är ledig. Det där med för- och nackdelar går att vrida på fram och tillbaka. Sedan vet jag också att när folk blir tillräckligt desperata så ringer det mig hem på något av alla de offentliga telefonnummer som jag finns listade för på Eniro/Hitta. Nackdelen (ur mitt perspektiv) med att vara väldigt ensam med ett ovanligt efternamn.
Annars känner jag också en annan form av osäkerhet, på gränsen till panik. Flärdtjänsten kanske inte förlängs för mig efter femton år. Jag klarar verkligen inte kollektivtrafik! Vad gör man då annat än att överklaga? Och hur tar jag mig till jobbet? Just nu hänger allt på att jag får ett vettigt läkarintyg väldigt omgående. Nu följer en månad av vånda. Därefter vet jag besked. Kanske.
Förresten… råkade så här 48 timmar senare upptäcka att jag stängt av ljudet på alla mina hem-/mobiltelefoner. Ingen har kunnat nå mig telefonledes sedan i söndags morse. Jag stängde av allt då jag blev förbannad när automatiska Stefan Löfven läst in ett meddelande från avgrunden på min röstbrevlåda. För jag avskyr bli störd med ovidkommande, av ovidkommande.
