Dag: <span>6 januari 2015</span>

Publicerad 6 januari, 2015

Några avsnitt senare


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Officiellt har jag nu 60 timmar inspelat på min TiVo att se vi tillfälle. Ja, ”tillfälle” vet jag inte riktigt vad det betyder. Men jag kommer att se det jag spelat in då det är serier jag följer, men jag ligger lite back. Det äldsta spelade jag in i oktober förra året. Med tanke på att jag gillar seriemaraton så kommer jag spara en del att se först när jag spelat in en hel säsong.

Annars borde jag kanske vid ledig tid titta lite på det jag spelat in, men istället har jag en annan ologisk strategi. Netflix. Eller är det så ologiskt egentligen? Ett exempel. Tidigare har jag följt Arrow på tv, sett 1½ säsong tills de gjorde ett uppehåll utan att sedan berätta när fortsättningen kom. Så jag missade det hela. Nu har jag sett ikapp de missade avsnitten och kan därför återuppta tv-tittandet av serien när säsong 3 börjar sändas på tv på torsdag. Hade jag inte hunnit med Netflix av Arrow (blev klar under kvällen) så hade jag spelat in säsong 3 och börjat titta när jag varit klar med Netflix.

På samma sätt gör jag med Bones. Serie 1-8 har jag sett på Netflix. På TV3 har de visat första halvan av säsong 10 som jag spelat in. I väntan på att säsong 9 dyker upp på Netflix.

Jag pusslar för att få säsongerna att gå ihop mellan tv, Tivo, Netflix och Viaplay. Men det är faktiskt inte så många serier jag följer, kanske cirka 40 stycken. (Ha!) Där är långa sändningsuppehåll i tablåerna. Ibland dyker de upp som repriser nattetid om jag missat något. Eller på Netflix. Tyvärr kan jag inte säga att Viaplay är så mycket att ha förutom att jag följer två serier där som just nu av licensskäl inte finns tillgängliga men som är återkomma.

Just nu är där bara en sak jag prioriterar högre på min fritid än tv. Det är sömn. Sömnen har kommit tillbaka till mig och jag har sovit i tre dagar. De få vakna timmarna har blivit 10 avsnitt Arrow och de tre dokumentäravsnitten med Astrid.

Jag har en dag kvar av min ledighet, sedan är det arbete normalt igen efter alla märkliga tvångsledigheter. Om två månader bryter jag min rehabiliteringsinsats (sjukgymnastik) och återfår normala arbetstider. Jag längtar. I 1½ år har jag inte kunnat arbeta mitt normala schema.

Frågan är när jag ska slopa hämndtjänstens inköp. Jag vill återfå kontrollen över min tillvaro nu. Med arbete, tv och sömn.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Netflix Teveserier Tv Vardagsblogg Viaplay

Kommentarer stängda

Publicerad 6 januari, 2015

Tralala

Sånt här gör mig indignerad!

 Därför maskar vi på jobbet, Aftonbladet.

Kanske indignerad är lite väl lindrigt uttryckt. Själv sliter jag häcken av mig, fikar aldrig, tar knappt lunch. Men i artikeln nämns den privata sektorn som det svara hålet för att maska och att det beror på för få arbetsuppgifter där chefen inte kan bedöma rimlig arbetsbelastning.

Nå, men jag har annan infallsvinkel och annan tolkning. Offentlig sektor sägs inte ha så mycket maskning. Nej, jag har åtminstone aldrig en chans till det. Istället läggs jag bara på mer och mer arbete, vilket också är en chefsfråga – det vill säga, dålig inblick och respekt. Däremot så finns det andra (ingen nämnd, ingen glömd) som pratar privat i telefon hela arbetsdagen, går till andra arbetsplatser under några timmar för att prata med kompisar, sitter i personalrummet minst två timmar per timme (japp) och så vidare. När jobbet inte blir utfört och högarna växer, får de jobba extra helg med kvalificerad övertid (240 % timlön). Utan ändå utföra något. Jag är väldigt kritisk mot detta och framför denna kritik om och om igen sedan flera år tillbaka. Det gör jag i egenskap av att jag ser det som djupt orättvist, att vi inte är där på lika villkor och att man kan beordra mig att göra mer och mer samtidigt som andra inte behöver göra någonting (som inte heller straffar sig, de får inga repressalier). Som svar på min kritik? ”Du får sluta vara så duktig”, vilket är direkt nedvärderande gentemot min insats och som gör det legitimt för andra att maska. Förväntningar och motprestation existerar inte, bara uppbärandet av lön.

Jag skulle bli galen av att inte ha något att göra, liksom att jag håller på att bli galen av att ha för mycket att göra och där andra gör ingenting. Eftersom inställningen är som den är, så anser jag inte att någon kan kritisera mina egna insatser i jämförelse. Ingen tillåts av mig ha synpunkter på det jag uträttar, för det är fan så mycket mer än vad de själva åstadkommer.

Det absolut värsta jag vet är när inga friktioner eller (konstruktiva) konflikter får uppstå på jobbet då allt ska vara supertrevligt och socialt. Vi arbetar för skattepengar och som en del i vårdarbete om än den administrativa delen av det. Då ska vi också prestera. Alla. På lika villkor. Och med krav på sig.

Tänk om jag hade haft makten att bestämma.

||||| 0 I Like It! |||||

Övertygelse

Kommentarer stängda