Back to basics (Våra bästa år)

Största nyheten är väl att jag börjat titta på Våra bästa år/Days of our lives igen. För en del år sedan flyttade TV3 över serien till TV3 Play och det var då jag slutade följa. Eller, jag hade nog slutat innan dess. Jag tror det är typ mer än 10 år sedan jag följde serien. Numera går den på ViaFree (fortfarande TV3 egentligen) och varje vecka lägger man ut 10 nya avsnitt. Det betyder att vi i Sverige speedat upp något för att så sakteligen närma oss USA tidmässigt. Men arkivet omfattar ett år, så jag har senaste veckan sett 24 avsnitt från juli förra året. Det jag tittar på sändes i USA 2013.

Så. Vad har hänt senaste 10 åren? Öh… I N G E N T I N G. Nästan. Karaktärer kommer och går, men kommer oftast tillbaka om inte skådisen dött. Det är kanske lite utav respekt, för annars byter de ju gärna skådespelare för en och samma roll. Någon som är med ett tag till i de avsnitt jag er, är superskurken Stefano DiMera. Men skådespelaren dog i slutet av 2016. Ganska många har varit med i serien 30-40 år (serien har sänts sedan 1965) och är därmed 60-/70-/80-/90-årsåldern.

Jag har parallellt nu också läste lite wiki om serien och Sami kommer efter 25 år skrivas ut, men hon är bara borta några år för att åter dyka upp i slutet av 2017 i USA. Sweeney har varit mammaledig. Hon hoppade även av Biggest loser som programledare för en del år sedan. Måste säga att hon varit förtjänt av ett break efter så många år i VBÅ/DOOL, parallellt med barnafödande och programledarroll. Men skönt att hon kommer tillbaka till serien då det är kul att se samma skådespelare/karaktär som ett stående inslag. Många av dem som varit med i åratal har annars nu slutat och nya karaktärer kommit in. Mestadels barn och barnbarn till karaktärer som var aktuella under 80-talet. Trots allt så ska det ju handla om familjerna Horton och Brady (och Kiriakis och DiMera).

När jag började titta på VBÅ 1999 tror jag det var 1995-avsnitten som gick i Sverige. Så jag har mer eller mindre följt serie i 20 år. Ett stort misstag man hade gjort under många år, var att vara barn förbli barn år efter år, utan att åldras. Man bytte ut barnskådisarna så de alltid hade en konstant ålder. Det blev märkligt när ”föräldrarna” till synes åldrades, men inte barnen. Det var då man för 15 år sedan bestämde sig för att uppgradera barnen till att låta skådisarna matcha åldern till då karaktärerna fötts i serien. Undra några månader visade man inte barnen, för att *boom* kasta in nya skådisar där barnen gick från att ha varit 4 år plötsligt bli 16 år. Den 16-åriga Sami kidnappade sin nyfödda lillasyster Belle som fyra år senare dök upp som en 16-åring. Komiskt.

Men de har fortsatt göra dessa åldersuppgraderingar. Brady Black, halvbror till Belle (men inte släkt med Sami, ni vet – halvsyskons halvsyskon är inte släkt med varandra). När 16-åriga Belle dök upp, var Brady cirka 20 år. Rimligtvis borde han vara 30 år nu, men skådisen är 45 år (pappa John är +60, nästan för ung då han var i 30-årsåldern när han blev pappa till Brady). Och John var ju ihop med Susan Banks och Kristen DiMera som var dubbelgångare, när Brady var 3-4 år gammal. Brady är nu ihop med Kristen som är i 60-årsåldern. Det där med ålder är väldigt fascinerande när det kommer till Days of our lives. Förutom att alla är släkt med alla (mer eller mindre) och varit ihop med varandra vid något tillfälle (om de inte är alltför nära släkt).

Sami och Lukas son Will föddes när jag började följa VBÅ (Sami var väldigt gravid när jag började följa serien, men hon har fyra barn nu). Will är nu i 20-årsåldern och pappa. Ja, Sami är farmor. Roman farmorsfar. Och Caroline farmors farmor. Japp, de är med ännu i serien (även om Caroline i USA inte setts på några år, förmodligen väldigt gammal och skröplig). Will lever med sin man Sonny. Ja, lille busfröet Will är bög men numera snällare och godare än mormor Marlena. Sonny? Sonny Kiriakis, son till Justin, som är son till Victor.

Äh. Vem bryr sig mer än jag? Som sagt är jag väldigt fascinerad av hur invecklat det är i Salem.

||||| 0 I Like It! |||||

Teknik

Det jag har svårt att förstå, är varför ömma modern är så teknikfientlig? Till hösten blir hon pensionär men ska fortsätta arbeta deltid. Åldersmässigt borde hon inte vara så teknikfientlig, men samtidigt har hon aldrig haft ett arbete som innehåller teknik i form av datorer eller ens telefoner. Hon har ingen dator eller smartphone. Istället upprörs hon över att alla hänvisar till att ange mejladress, läsa hemsidor och dra ut blanketter från nätet. Hon irriterar sig också på att det kostar extra avgifter om man går in på banken och att det är så svårt att få tag i kontanter. Hon ser knappt på tv, där hon tvingats skaffa box trots att hon har tv-antenn. Och undrar varför hon ska vara nåbar på telefon när hon har en fast telefon hemma. Där det ständigt ringer mystiska samtal från utlandet och från försäljare. Någonstans tycker hon att hon är diskriminerad som valt bort tekniska lösningar. Men. Det är något hon själv valt och har inget med ålder att göra. Hennes storasyster, pensionär sedan några år, surfar nätet och har sin smartphone med överallt och uppdaterar sin Facebook.

Nu glömde jag vad jag ville säga med ovan. Låt mig fundera.

Jo. Själv är jag väl heller inte så purung. Ändå har jag hoppat på alla nyheter och skaffade dator omkring 1996. Och nätet gick jag ut på 1998. Skitdyrt och segt, men jag tror heller inte att jag såg det som framtiden med datorer. Mobiltelefoner var ingen realitet direkt vid den här tidpunkten när alla (utom jag) hade MiniCall. Men datorer har följt mig sedan tidigt 80-tal i genom alla skolåren (från högstadiet och framåt) och har också alltid varit en naturlig del i mitt arbete som kontorist/sekreterare. På 80-talet till i dag. Jag gick på 90-talet kvällskurser i Office och Windows. Jag läste HTML-design, började göra hemsidor. På 90-talet blev jag också webbansvarig på jobbet och det är också något som hängt med mig under alla år oavsett arbetsgivare. Senaste tio åren har jag också varit systemadministratör för olika program på jobbet.

Om jag är duktig på datorer? Nej, jag är ingen tekniker. Men jag är inte rädd, är nyfiken och vågar ta till mig sådant som är nytt. Att man skulle bli mer anti med åldern, håller jag inte med om. Kanske man blir trött på alla förändringar, men accepterar man bara att detta är verkligheten så finns inga problem.

Även om jag i botten är kontorist/sekreterare med pappersordning, så tycker jag tekniken har underlättat jobbet. Också privat har det varit en fördel att ta till tekniken för att uträtta bankärenden som att betala räkningar, swisha pengar, använda betalkort i affären och söka information. Bara detta att i mobilen ha tillgång till en dator är fantastiskt. Eller att streamingtjänster slagit igenom både för musik (Spotify) och tv (HBO Nordic, Netflix, ViaPlay) har ändrat hur jag konsumerar kultur. Nu läser jag inte böcker så ofta på grund av tidsbrist, men jag föredrar ljudböcker i mobilen. Det som jag fortfarande håller fast vid och som är omodernt, är ”vanlig tv” som råkar vara TiVo via fiber där boxen vet vad den ska spela in åt mig.

Och privata datorn. Den använder jag väldigt sällan. Jag föredrar att sitta med mobilen, vilket jag gör större delen av dygnet (inte non-stop) då jag är aktiv på sociala medier (Instagram) men främst genom att prata med alla vännerna på Line. Vi ringer varandra också över Line – antingen som telefontsamtal eller som videosamtal. Gratis. Men oftast chattar vi i grupprum.

Jag tänker inte på detta. Jag bara gör. Jag har anpassat mig. Jag uppfattar inget som nymodigheter eller att jag skulle ändrat tillvägagångssätt genom hur jag använder tekniken. Allt är intuitivt, man behöver inga förkunskaper alls. Vågar man bara ta första steget så kommer allt naturligt.

Men ibland kan det slå mig hur annorlunda det är jämfört då man fick bege sig till speciella inrättningar och stå i kö för att uträtta ärenden, vilket nu mest låter som att stå i kö till en offentlig toalett. Friheten är större. Möjligheterna större. Och sociala nätverket tusenfalt större. Men jag känner mig inte stressad eller att jag skulle få mindre tid eller träffa människor i mindre omfattning (In real life). Allt är komplement.

Samtidigt är jag medveten om en sak. Känsligheten för tekniska störningar, attacker, krångel med mera. Förutom detta att det också kräver ekonomiska medel att ständigt utveckla och anpassa sin teknikpark. Samt att det finns de som alltid kommer på efterkälke av olika anledningar och som då får problem. Därför är jag lite kritisk till att ömma modern inte vill befatta sig med teknik. Med åldern blir det svårare för henne att vara en del av samhället. Visst, teknik kanske inte är så lätt för äldre, men vi förlorar också funktioner i samhället där vi hänvisas till nättjänster. Plötsligt en dag finns inga alternativ, och då måste man be andra om hjälp att uträtta ärenden åt en, som inte är åldersrelaterat utan på grund av att man står utanför tekniskt.

Slutsatsen är att jag lever med min smartphone och den fungerar som enda tekniska hjälpmedlet. Så. Om ömma modern bara hade skaffat en smartphone så hade hon inte varit så exkluderad. Jag får väl tjata än mer. Eller ge henne en när hon fyller pensionär, fast hon lär inte ens ta i den. Vet inte riktigt vad jag ska göra. Låta henne vara?

||||| 0 I Like It! |||||

Chicken

IMG_1876

Skägget drar. Följare. På Instagram. Under flera år har jag haft cirka 10 följare, men sedan jag började hashtagga skägget så tillkommer nya varje dag (just nu cirka 70). Jo, det är skägget och inget annat som är anledningen. Verkar som jag på kuppen fått en inbjudan till Tunisien.

Lat söndag. För tredje dagen höll jag på att få migrän, men jag lyckades avstyra det. Darriga ben (pseudoskov), så jag försöker vila. Nya iphonen fungerar bra, bättre ljud i 6:an än i 4:an. För femte gången har jag nu sett första avsnittet av Games of Thrones. Jag har verkligen svårt för att komma in i serien men har gett mig tusan på att nu ska det ske! Trots allt så har jag alla senaste fem säsongerna på HBO Nordic. Jag tänker inte titta på något annat förrän jag sett alla säsonger! Okej, jag gör ett undantag. Nästa helg börjar Bron III.

Tog ett foto i dag som jag inte vågar publicera. Var så glad över min nya stass, men kukbulan… Nej. Inviterna jag får är fullt tillräckliga…

||||| 0 I Like It! |||||

Skandal!

Just nu drunknar jag i TiVo-inspelningar som jag inte hinner se. Vad gör jag då? Jo, jag registrerar mig för HBO Nordic. För där finns de riktigt bra tv-serierna (Game of Thrones, Penny Dreadful, True Detective, Fear the Walking Dead och så vidare). Netflix har fått vila hela sommaren. Viaplay har fått vila ännu längre och hänger löst.

Visst, jag har råd med allt detta, men det känns väldigt onödigt med Viaplay och rubbet med +250 kanaler via TiVo. Jag hoppar mellan tv-serier och vill enbart betala för de kanaler där just ”mina” tv-serier visas.

Onödigt är också Göteborgs-Posten som jag efter 15 år funderar på att göra mig av med. Berättade jag att jag sagt upp Telia (hemtelefon och bredband)? Nå, men jag blev äntligen färdig till det. Det värsta är att de önskar få tillbaka sin 15 år gamla router som inte fungerat senaste 10 åren. Nå, vill de ha besväret med återkrav, så okej… Jag har också hunnit uppdatera båda mina aktiva datorer med Windows 10.

Fredag – min sista semesterdag. Jag har hunnit ganska mycket i sommar?! Förutom sortera och slänga papper. Men huvudsaken är att jag gått igenom garderoberna.

Förresten… Förra sommarens tv-maraton var Revenge. Denna sommar har det varit Scandal. Starka kvinnor är de bästa, också på tv.

||||| 0 I Like It! |||||

Två veckor senare

För första gången sedan jag senast var ledig (jul/nyår) så är jag i fas med allt jag spelat in på TiVo under våren. Ändå var det inte särskilt många serier jag följde, men det blir snabbt många avsnitt ändå. Och eftersom jag varit i fas (mer eller mindre) några dagar, så har jag haft tid med garderoberna som nu är klara. Mer än hälften av dess innehåll går i soporna.

Dagens skägg?

Resultatet hittills är två veckors utväxt. Först efter tre månader får man göra en första trimning, för det är då man ser hur ens skägg beter sig. Då kan man jämna till det och vara nöjd med resultatet om man har ett arbete där man behöver vara representativ. Men om ingen bryr sig om storleken så ska man låta det växa i sex månader. De där jätteskäggen som hispers har, tar tolv månader. Ingen vill låta det växa 18 månader, för det är då skägget dela på sig och blir ”flyigt”. Vill man ha ett jämnt och tätt skägg, så är tolv månader maxgränsen. Vad jag själv har för mål vet jag inte. Första målet är väl att stå ut i tre månader utan att röra det.

Ja, där är en hel vetenskap kring skägg, och YouTube är en god källa.

||||| 0 I Like It! |||||

John C

Lång väntan, men nu kommer Constantine på svensk tv. Lördag 18 juli kl. 23.05 (eller 23.00, beroende på vems tablå man ska följa) på Kanal 11. Långfilmen var ett litet mästerverk som jag ser om och om igen. Serien fick väl inte så goda recensioner i början, men IMDb har ändå gett ett högt betyg vilket ska tolkas som att tv-tittarna varit mer nöjda än recensenterna.

Märkligt nog så visas alla nya bra tv-serier i sommar runt eller efter midnatt.

Och så var semesterperiod 2 slut, och jag ska arbeta ett par dagar igen innan semesterperiod 3 börjar. Vilket är en dag innan jag sedan arbetar nästa helg. Men sedan! Går jag på sammanhängande långsemester (2 veckor). Sedan jobbar jag. Går på semester. Jobbar. Semester. Jobbar. Fridagar. Ordinarie arbetsschema. Nej, jag hänger själv inte med riktigt.

||||| 0 I Like It! |||||

De vandrande döda

Äntligen har jag nu blivit färdig att se säsong 1 av The Walking Dead. Jag har försökt vid ett flertal tillfällen att se serien, men det har varit trögt. Jag har varit för ointresserad även om alla tycker serien är ett mästerverk. Huruvida den är det, vet jag inte ens efter säsong 1. Den är ett tidsfördriv och hade jag inte haft mobilen att ständigt titta i, så skulle jag nog inte uthärdat. Den är händelsefattig. Det är det snällaste jag kan säga. Men jag vill gärna följa serien detta till trots. Jag måste uthärda åtminstone en serie som räknas som mästerverk. Har ju inte stått ut med Dexter, Breaking Bad, Orange is the new Black, House of Cards och Games of Thrones. För mig är det svårt att förstå när många följer en serie och hävdar att det är så bra så! Egentligen finns där bara två serier jag följer slaviskt och gärna ser repriser av; Supernatural och Doctor Who.

Men en sak är väldigt sorglig med The Walking Dead – den svensk textöversättningen. Ständigt återkommer ”zombie” vilket är en katastrof. Serien har gjort en ära i att aldrig använda ordet zombie, utan hänvisar till ”they”, ”them” och framför allt ”walkers”. Vandrare borde alltså vara den svenska översättningen och inte zombie.

Varför är jag så känslig för översättningar?

||||| 0 I Like It! |||||

Sense….8

I går dök det upp en ny helt fantastisk serie på Netflix. Sense8.

Ja, hur beskriver man den? En korsning mellan Heroes, Matrix, Lost och lite annat som går ut på att tänja på våra gränser tankemässigt. Där är en väldigt tydlig HBTQ-ingrediens i form av lesbisk transkärlek och hemlig bögkärlek med faghag. Allt skildras väldigt ingående och närgående, vilket kanske inte är så märkligt eftersom 1) Netflix tillåter mer än gammel-tv, och 2) The Wachowskis (som gjorde Matrix) är inblandade. De sistnämnda två bröder fram tills den ena av dem blev kvinna. Men kanske inte detta är så viktigt om man ser till helheten av karaktärer som också inkluderar kvinnor i underläge där samhälle och tradition begränsar dem.

Okej, så vad handlar det om egentligen? Åtta personer på olika kontinenter blir mentalt sammankopplade, kan prata och hjälpa varandra. Den som är försvarslös kan få överta kunskap en annan besitter, t.ex. skytte eller kampsport. Det finns en bakomliggande konspiration som går ut på att förgöra/utnyttja dem (så långt har jag inte kommit än, men misstänker). Själva vet och förstår de inte riktigt hur eller varför de är sammankopplade.

De är många karaktärer och miljöer. Det utspelar sig parallellt i Mexiko, USA, England/Island, Tyskland, Indien, Kenya och Korea. De är snabba klipp, korta scener, totalrörigt men ändå så snyggt gjort och med starkt manus. Första scenen i första avsnittet är totalt obegriplig men ganska snart klarnar det och det är inte svårt att hänga med i alla hopp. Det jag mest reagerar på är hur jobbigt det måste varit för filmteamet och skådespelarna att spela in samma samtal två gånger men i olika miljöer. När de sensetiva (sense8) pratar med varandra finns båda karaktärerna på två ställen i världen. Kanske det är det som gör det begripligt, att filmmässigt visa det så här när de egentligen pratar med varandra i huvudet. Äh, svårt förklara. Sammanfattningen är att detta är en väldigt bra serie, välgjord, ett hantverk.

Tvdags.se har också skrivit om Sense8.

||||| 0 I Like It! |||||

Liknar nog mest Nolan

Ny månad, ny vecka, men samma gamla blogg.

Ibland lever jag väldigt nära det fiktiva och har svårt att orientera mig i verkligheten. Nja, åtminstone när jag gått in i tv-bubblan. Jag har precis sett klart Revenge och fick lite dåligt samvete. Trots allt handlar serien om hämnd och rubbade familjerelationer. Alltså fick jag nu för mig att jag borde kanske vara en god son och ringa lille far. Som dog för 9½ år sedan. Tanke nr 2 borde naturligtvis vara att han inte är i livet, men det blev tanke nr 3. Tanke nr 2 var hur jag skulle kunna slippa ringa eftersom jag fortfarande inte vill prata med honom. Nå, men tanke nr 3 löste ju det problemet. Och så hamnade jag på tanke nr 1 igen – jag är ingen god son.

Jag har förr försökt att i bloggen beskriva vår relation. Ska jag nu dra till med Revenge-liknelsen så är jag Charlotte och han Victoria. Och om inte det klargör någonting – se alla fyra säsonger av Revenge!

||||| 0 I Like It! |||||

För lite tv

En dag av tio utan huvudvärk, och det var i går. Ljuset är skarpt med eller utan sol samt att jag är ganska stressad. Det går inte att urskilja om det är migrän eller spänningshuvudvärk. Den enda självmedicinering jag har är kaffe och Treo. Och snus som tröst.

Var det i höstas jag fick för mig att se Bones på Netflix? I november började TV3 visa säsong 10 vilket jag då också började spela in på TiVo. Säsong 1-8 avverkade jag på några dagar på Netflix. Sedan blev det tvärnit då säsong 9 inte fanns någonstans att se. För ett par veckor sedan började TV8 visa säsong 9 med 1-2 avsnitt per dag och jag kunde återuppta Bones. I går tog säsong 9 slut och jag är nu inne och tittar ikapp avsnitt 1-16 säsong 10 på TiVo. Alltså, detta pusslande! Men snart är jag ikapp.

Lite oväntat så lade Netflix i förra veckan ut säsong 8 av Doctor Who. Det var ovanligt snabbt eftersom säsongen sändes i Storbritannien i höstas. Min sammanfattning är att manus blivit rejält mycket sämre och att nya doktorn är värdelös.

Revenge har blivit nedlagt efter säsong fyra och det återstår ett par avsnitt på TV3, men allt ligger ute på Viaplay. Jag har inte hunnit se de sista avsnitten än, men det ska bli skönt att kunna släppa en serie som varit på upphällning.

Det som irriterar lite är att jag inte heller hunnit se nya säsongen av Outlander. Eller alla serier jag spelat in på TiVo. Eller som jag tänkt se på Netflix och Viaplay. Och jag ligger back i Stargate SG-1. Det enda jag nu kan säga att jag ser är Bones.

Bäst av allt är att schlagereländet är över. Det är nog det som gör att jag inte hinner titta på mina serier. Jag borde ta tjänstledigt februari-maj varje år.

||||| 0 I Like It! |||||