Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Höfterna smärtar. Tinnitus tjuter som aldrig förr. Träningsvärk i benen. Ostadig av trötthet. Ja, det är konsekvensen av att ha haft hembesök av sjukgymnast som varit ute och gått med mig i en timme utan rollator. I halvtid gick vi in på fiket under mig och tog kaffe och lite gott till. Vi höll oss i kvarteret och här är fruktansvärt många backar med plattläggning eller kullersten (snubbelvarning). Korta branta backar, långa dumdryga backar.
Hur det gick? Enligt sjukgymnast väldigt bra. Själv kände jag mig väldigt osäker men ju tröttare jag blir, desto mindre tänker jag och bara gör. Inte föll jag heller. Jag känner mig nöjd samtidigt som det sätter press på mig att själv våga mig ut utan rollator eller mänsklig peppning.
Det som jag tycker är en fördel med rollator är att jag då kan gå väldigt snabbt, vilket jag alltid gjort. Att gå långsamt med en krycka är nog det som känns i höfterna. Annars är det så att jag är normalaktiv igen efter 3-4 år, det vill säga att jag gör allt det jag gjorde innan. Går lika mycket och överallt så som jag gjorde tidigare. Med skillnaden att jag har rollatorn. Släpper jag nu rollatorn så är jag rädd att jag drar ner på aktivitet igen.
Jag bor i ”husläge 3”. I husläge 1 och 5 har jag gym (fem hus på rad). Sjukgymnasten ansåg att jag därmed skulle känna mig trängd. Och börja på något av dem och därmed avsluta sjukgymnastiken. Jag är tveksam. Jag är stressad av allt som inte är jobb eller vila. Egentligen vill jag ge upp allt för att återfå min vardag. Men tillsvidare, en tid till, kommer jag att gå på sjukgymnastik. Där vi nu påbörjar en ny inriktning. Löpband – som jag tycker är jätteroligt och jättejobbigt. När det gäller träning så gör jag bara. Tar mig tiden, ser det som ett åtagande jag måste fortsätta med. Men en längre paus skulle kännas skönt nu efter 1½ år.
