Melodifestivalen. Hur såg de ut? Vad hade de på sig? Vad sjöng de? Snabbreprisen…
Om tolv timmar börjar årets upplaga av Melodifestivalen. Fortfarande är jag väldigt tveksam till om jag ska skriva en schlagermassaker eller inte. Visst, jag gillar att genom sarkasm och ironi håna fenomenet eftersom alla tar sig själva på sådant dödligt allvar. Men anledningen till att jag senaste åren inte varit så aktiv med schlagermassaker beror på två saker. 1) Alla på Twitter kommenterar och det är svårt att i efterhand finns något som inte redan någon annan påpekat. 2) Främsta orsaken; där är så mycket näthat ändå, så varför ska jag spä på med åsikter på andras bekostnad? Och vi vet alla att falsksång, töntiga danssteg och märkliga klädkreationer är vardagen i mellobubblan.
Jag känner heller inte samma engagemang som i begynnelsen, för allt återkommer. Konceptet för Melodifestivalen har stagnerat istället för att utvecklas. Jag har därför blivit ganska anti och allmänt negativ, istället för att glatt peka på det som ironiskt roligt med mello. Dessutom har jag blivit passiv tittare, det vill säga att jag sitter framför teven men gör annat samtidigt. Jag orkar inte fokusera på något som inte lockar mig i någon större utsträckning. För att det ska bli en schlagermassaker måste något exceptionellt hända som väcker min uppmärksamhet. Och de förväntningarna har jag inte. Men man vet aldrig.
Det som jag finner mest jobbigt, är att så många lördagskväller bara försvinner till något som inte tillför.
Kommentarer stängda
2 kommentarer