Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Facklig heldag under betalt arbetstid, är inte så dumt. Tror jag. Förutom att mitt jobb då ligger ogjort – som vanligt – när jag är tillbaka.
Om vi bortser från att det varit en bra dag med facket och att vi hade många diskussioner (jag var protokollskrivare) och fick både utbildning och lunch, så måste jag berätta om lokalerna.
I förväg hade jag frågat om lokalerna var handikappsanpassade med hiss hela vägen från markplan. Jo, självklart! Påstod man. Trots allt är det fackliga lokaler och facket är väldigt noga med framkomlighet då ingen i arbetslivet får diskrimineras. Hur det var?
Först en liten kant för att ta sig upp till porten. En svår kant för rollatorn som jag fick lyfta. Min rollator är så tung att till och med flärdtjänsten klagar på tyngden.
In genom porten var också ett problem. 1) Hög tröskel. 2) Ingen automatisk dörröppnare.
Hissen? Ingen automatisk dörröppnare.
Dörren in till de fackliga utbildningslokalerna; ingen automatisk dörröppnare plus en hög tröskel.
Väl inne i lokalerna skulle jag leta upp den utbildningslokal jag skulle vara i. Jo, det var den enda lokal som låg på ett annat våningsplan med enbart trappa ner! Där stod jag som ett fån och kom inte längre. I lokalen satt personal och fikade som frågade om de kunde hjälpa till med något? Öh, ja? Det visade sig att det fanns skenor att lägga ut för att kunna köra rullstol nerför trappen. Dessa lade de ut vilket inte var så lätt. Två skenor som skulle måttas in till att stämma med hjulavstånden på rollatorn. Vilket i sig var ett ganska hopplöst fall eftersom hjulen framtill på rollatorn sitter närmare varandra än vad bakhjulen gör. Hjulen är inte mitt för varandra på en (utomhus-)rollator. Men de lyckades måtta.
Under dagen var där något fån som tog bort skenorna. Trots att det var en väldigt bred trappa där man kan gå obehindrat utan att skenorna är i vägen. Så jag fick snällt vistas i utbildningslokalen hela dagen, för jag kunde inte ta mig någonstans. När jag skulle hem hjälpte kollegorna mig att lägga ut skenorna och gick sedan före mig hela vägen ut för att hålla upp dörrar och se till att jag inte fastnade mot någon hög tröskel.
Jag kan inte hjälpa det, men jag blir lite förbannad på att anpassning mest är en ingenjörsgrej där man inte anpassar fullt ut, utan bara lite. Och att man får nöja sig med det. Protesterar man möts man bara av oförstående blickar, för ”det är ju handikappsanpassat”. Men mina kollegor förstår efter i dag vad jag menar med att jag inte kan garantera att jag kan ta mig fram där det är handikappsanpassat. Att jag ofta ändå behöver en personlig assistent som bereder väg.
Och handikappstoalett existerade inte.
Usch!
