Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Det finns tillfällen då jag inte har svar på tal. Dumt, då jag ofta får frågan och vid det här laget borde komma på antingen sanningen eller något dräpande. Frågan? ”Hur tusan hinner du göra så mycket på jobbet”? Nej, det finns inget bra svar.
- Jag är effektiv och väldigt snabb.
- Där är högvis med jobb som ligger och skaver i bakhuvudet som jag aldrig hinner påbörja.
- Sitter hemma och jobbar på min fritid.
Vad som är sant? Nummer 2, absolut. Men det förklarar inte varför man ändå har uppfattningen av att jag hinner så fruktansvärt mycket. Kanske den ställda frågan är lite fel ställd. Jag tror att man kanske förutsätter att jag hinner så mycket eftersom jag kan svara på alla frågor som ställs (högt och lågt, om allting känns det som) samt dra fram dokument om det behövs. Oftast är det dokument jag sammanställt, men frågor återkommer och dokument blir inte för gamla. Jag har sparat alla dokument jag skrivit de senaste femton åren.
Annars är också en vanlig fråga när jag hinner jobba, eftersom jag aldrig är på plats. Jag är en mötesmänniska som går från det ena mötet till det andra. Som jag tidigare sagt så är jag aldrig passiv åhörare på möten, utan deltar med liv och lust. Det är också en väg för informationsutbyte. Det gör att jag också delvis kan sålla bland det som behöver – eller inte – göras. Därför ligger jag också på en nivå där man inte märker av det jag inte hinner. Okej, så svaret på den inledande frågan är både nummer 1 och 2.
Nummer 3 då? Hur mycket ideellt arbete utför jag hemma? Absolut ingenting, annat än att jag ibland läser igenom en Powerpoint som jag dagen efter ska ha som föreläsning på jobbet. Ett arbete som är färdigt och klart, men där jag behöver memorera bilderna. Men så har jag också ett fritidsintresse där jag läser allt jag kommer över gällande sjukvården. Egentligen har jag bara två källor; Dagens medicin och Läkartidningen. Den information jag finner där bidrar till vad jag kan och gör på jobbet. En indirekt form av förkovring. Det är därför jag också alltid tackar nej till alla utbildningar som jobbet erbjuder mig. 1) Jag vet redan. 2) Jag jobbar hellre än går på något som inte bidrar med något. 3) Låt andra gå.
Men i dag gick ett massmejl ut om att jag behöver hjälp då jag kommit hopplöst efter de senaste veckorna. Men det är inte mitt fel. Ibland blir det bara för mycket att hinna med fem heltidstjänster på halvtid. Jag hade fixat det på en förmiddag, det jag kommit efter med, men har ingen ledig förmiddag på jobbet på ännu 1-2 veckor. Tror jag.
Kommentarer stängda