Dag: <span>25 juni 2015</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Egentligen vill jag inte skriva det här… här… Men jag har senaste halvåret gått i samtal på grund av min panikångest. Nej, inget konstigt, inget märkvärdigt. Det handlar om att komma till insikt om egenhjälp vid panikångest, identifiera situationer och lära sig ignorera, inte låta det påverka eller begränsa. Identifieringen är väl det vi håller på med mest. Självklart spelar yrsel och ostadighet in (ms-relaterat), men vad ligger mer bakom det hela? Mitt kontrollbehov. Vi har grävt ganska djupt där för att utröna varifrån kontrollbehovet kommer. Jo, det grundar sig i en otrygghet. Från ms? Nej, ända från min barndom. Oftast får jag omotiverad panikångest på natten och det beror på att jag reagerar på ljud i form av människor som pratar. Jag har väldigt mycket människor omkring mig som pratar i tid och otid. Grannar. Grannarnas personliga assistenter. Folk på balkongerna. På torget. I trapphuset. Dygnet runt. Jag känner mig otrygg i att jag inte vet varifrån jag hör rösterna. Varför? Jo… Jag fick aldrig sova som barn. Det var otryggt och oskyddat. Med en alkoholiserad far som på nätterna slet upp mig ur sängen. Jag har aldrig lärt mig slappna av på natten, har alltid sovit dålig. Hör jag människor på natten så reagerar jag irrationellt och ser det som något hotfullt trots att jag låst om mig. Jag känner mig inte trygg. Men varför panikångest i vuxen ålder? Det… vet jag inte.

||||| 0 I Like It! |||||

Personligt Privat

Huvudet är lite bättre i dag, åtminstone vad avser gårdagens migrän. I övrigt låter vi det vara osagt.

Veckan har hittills varit väldigt tung och det har varit svårt att få sova i den omfattning som behövts. Det har varit smärtsamma (inte ajaj, snarare ojoj) dagar på jobbet och jag har bara längtat till sängläge. Annars har det varit ett bättre läge på jobbet nu när hälften gått på semester. Jag slipper folk som bara springer rakt in till mig, jag slipper idiotiska frågor, jag slipper telefonsamtal, jag slipper möten. Riktigt behagligt med normal arbetsmiljö där jag hunnit uträtta något utan avbrotten.

Annars är jag väl på gränsen till total utmattning och sjukskrivning, men semestern hägrar där i fjärran och jag uthärdar. Trots allt blev det ju lite bättre den här veckan även om lekamen säger ifrån.

Bonus är att jag nästa vecka går er till halvtid (arbetar 2 dagar, ledig 1 dag, semester 2 dagar), vilket under några veckor blir en nedtrappning inför semesterperioden. Så jag inte chockar mig själv med att bli ledig tvärt. Enda problemet/oron är att jag då ska hinna dubbelt så mycket på halva tiden. Nej, jag kommer nog aldrig tillrätta med arbetssituationen (arbetsmiljöproblemet). Jag testar mig fram… Och varje år har jag nya arbetsuppgifter, så jag kan aldrig copy & paste ett fungerande upplägg ena året till det andra. Ack.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda