Tandläkareländet fortsatte i dag. Enheten för akuta åtgärder hade stängt för utbildning i dagarna två. Ersättande enhet som de hänvisade till, ignorerade jag. I mitt stilla sinne trodde jag att vilken folktandvård som helst hade skyldighet att ta emot mig akut, så jag ringde den folktandvård jag bor bredvid. Jo, de erbjöd mig en akuttid. I november. Hela folktandvården verkar ha missuppfattat vad akutvård innebär. Definitionen är ”vård som inte kan anstå”. Samt att det kan innebära försämrat hälsotillstånd. Det är därför jag inte gett mig i kampen. Trots allt är jag ganska van vid sjukvården, av naturliga skäl.
Så jag ringde ersättande akutenhet och hade inte stort hopp. I telefon kommer ständigt en röst in som förklarade att för många ringde, att jag fick ringa en annan gång. Men jag kom fram till en telefonkö efter en halvtimme. Och fick en äkta akuttid tre timmar senare! Men eftersom det var en akuttid så fick jag veta att de bara kunde göra en provisorisk lagning och att jag sedan fick gå till min ordinarie tandläkare. Vilket inte lär behövas, eftersom dagens akutbesök visade att tanden var mer skadad än försvarbart, så jag fick en ordentlig lagning. Så det blev väldigt bra, jag är nöjd med åtgärden när jag nu äntligen kom fram någonstans. Det tråkiga (förutom det som kommer nedan) är att tanden är så skadad att den förmodligen kommer att få dras helt inom en tid. Men just nu kan jag åtminstone åter äta fast föda.
Sjukresor! De är ett helvete, lika fruktansvärda som färdtjänst. Logistik och organisation bakom planering och bokning av resor är den värsta katastrof jag upplevt senaste 16 åren jag varit i behov av dessa. Om jag för stunden lämnar färdtjänsten därhän, så kan jag ge exempel på hur sjukresan till tandläkaren fungerade i dag. Fiktiv klockslag anges.
8.30 – ringer och beställer sjukresa till tandläkare. Ska vara framme senast kl. 11.00 hos tandläkare.
Får bil till kl. 9.30 – en och en halv timme innan jag ska vara hos tandläkaren. Till saken hör att det med bil tar absolut max 2-3 minuter från jobbet (där jag befann mig) till tandläkaren.
Kl. 9.00 ringer min mobil – det är chauffören som undrar varför jag inte är plats. Öh, kanske för att jag inte skulle hämtas förrän 9.30? Fick skynda mig (ta hissar till omklädningsrum, byta om, borsta tänder och så vidare).
Kl. 9.20 klev jag in hos tandläkaren. Mer än 1½ timme innan jag skulle vara där. Självklart fick jag vänta hela tiden, för inte kunde jag bli insläppt tidigare då där var fulltecknat.
Så det blev ingen återresa till jobbet. Det var bara att åka hem efter tandläkaren, för jag har ändå förlorat sex arbetstimmar i dag för ett tandläkarbesök som tog 20 minuter och som ligger en färdväg 2-3 minuter bort. Det är detta som är den stora skandalen när det gäller både sjukresor och färdtjänst – planeringen är urusel! Jag har förlorat så in i helvete med arbetstimmar efter semestern att jag ständigt får jobba extradagar för att få ihop tiden, vilket Försäkringskassan inte uppskattar. Jag har inga viloperioder, för all tid går åt till att sitta och vänta (och jaga bilar) och åt att försöka skrapa ihop arbetstimmar. Har man färdtjänst (och sjukresor) så ska man inte ha en fast anställning med ordinarie arbetsuppgifter och ansvarsområden, för kommunen kan ta sig i arslet för sin dåliga planering som försämrar villkor och förutsättningar för en.
Chaufförerna då? De skrattar och säger att de ger den service som de får betalt för, det vill säga ingenting. Kanske det också förklarar varför jag i tisdags åkte mot rött, i bussfil mot stoppsignal och mot enkelriktat, i 100 km/h på 50-väg där gående och cyklister nästan blev påkörda.
Så, nej… det blir ingen ledig helg den här helgen heller…
Kommentarer stängda