Dag: <span>2 september 2015</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Skägget växer och frodas. Nu också med beardbalm som gör att det glittrar (vilket kanske inte är syftet). Annars har jag nu förstått att jag verkligen inte ska röra det med varken sax eller hyvel. Att det börjar bli ett riktigt skägg märks genom alla kommentarer jag får. Förutom att jag verkar ha fått med mig hela the gay community på Instagram, så går det inte en dag utan att någon säger något uppskattande om skägget. Främst att de tycker att jag klär i det. Sånt säger man kanske inte normalt sett, för de som säger det rodnar alltid, men jag tackar för visat intresse. Fortfarande besväras jag inte av skägget, vilket kanske är något som ändå är förbi. Det kliar inte, har aldrig kliat. Skägget känns inte ens när jag lägger huvudet på kudden om natten. Det bara är. Mjukt. Men det är väldigt mycket arbete med att hålla skägget i schack. Mycket omvårdnad krävs, vilket inte gör något. Jag kan väl efter två månader säga att det var rätt beslut att låta skägget växa.


Vått skägg efter dusch. Efteråt måste det kammas, borstas, oljas in och så vidare.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda

Hur vill jag nå ut utanför min bubbla? Jag har fått det som en läxa, att försöka se bortom mina hinder och verkligen göra nåt kul på min fritid mer än återhämtning och vardagssysslor. Jag är begränsad av rollatorn då den är 1) iögonfallande, och 2) är ett fysiskt hinder då inte mycket är tillgänglighetsanpassat. Den kroniska yrseln leder till ostadighet, och där kommer rollatorn in. Den mentala tröttheten och förvirringen som uppstår när jag har mycket syn- och hörselintryck kan jag övervinna genom att ge mig in i situationerna om de är roliga och ger mig något i form av energi.

Sommaren har gjort att jag känner mig väldigt fed up vad gäller begränsningar. Jag vill ge mig ut i världen (bortom mitt postnummer, typ inom stan). Jag vill träffa människor som delar mina intressen och som jag vara mig själv med och som ser mig och inte mina hinder. Jag vill helt enkelt ha roligt med andra. Ett första steg hade kunnat vara övernattningen med arbetskamraterna när det är dags för årlig utbildningsdag, men för femte året på rad kan jag inte följa med då de återigen ignorerat min önskan om tillgänglighet. Det är både mobbning och ett arbetsmiljöproblem (då det är på arbetstid). Kanske det delvis också är därför jag inte vill umgås med arbetskamrater på min fritid, för de är ignoranter.

Vad vill jag rent konkret göra? Jag hade små funderingar kring någon kvällskurs, men det kräver mycket tid i form av läxor och tankemöda (för jag kan bara tänka mig typ språkstudier, men samtidigt har jag väl läst tillräckligt många språk; engelska, franska, spanska, finska, danska, tyska, medicinskt latin, medicinsk grekiska, esperanto).

Någon förening? Jo, jag fann en men de har aktiviteter som är alltför fysiska. Plus att jag kom över medlemsregistret (tack, Internet) och såg… personer… Nej.

Jag får fortsätta fundera. Likasinnande. Åtminstone med syftet att träffa människor som kanske sedan kan ingå i en nära vänskapskrets? Jag förlorade väääldigt många vänner för 10 år sedan som övergav staden. Sedan har jag bara fokuserat på arbete och återhämtning.

Finns det ingen Netflix-förening?

||||| 0 I Like It! |||||

Fundering

Kommentarer stängda