Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Två arbetsdagar. Möten, möten, möten.
Det känns fortfarande konstigt att vara anledningen till att kollegor träffas en timme varje vecka enkom för att ställa frågor till mig. De kommer med långa listor av frågor som jag ska besvara. Märkligt att man inte pratar med varandra eller kontaktar mig enskilt. Nej, det är bestämda tider då jag ska infinna mig för att svara på precis allt. Jag har bara varit på (nuvarande) jobbet i 17½ år, vilket förmodligen är genomsnittat för oss alla. Ändå är det jag som ska besvara alla frågor man har. I och för sig har jag haft alla arbetsuppgifter som finns, där andra kanske under alla åren suttit med endast en arbetsuppgift. Men oavsett så anser jag inte att man lever i ett vakuum på jobbet, hur många eller få arbetsuppgifter man haft. Det jag kan bör alla känna till utan jag är den som sedan sprider kunskapen. För hur har jag lärt mig jobbet? Vem har informerat mig? Har någon gett mig utbildning i det jag vet och kan? Både ja och nej. För det första är jag nyfiken, har stora öron, lyssnar när andra samtalar, lägger mig i och ställer följdfrågor. Men jag läser mig också till mycket information. Hur snubblar jag över en? Tja, vi har ett intranät fullt med information som alla är ålagda att läsa.
Jag har tidigare sagt att jag också har ett fotografiskt minne, har jag hört/läst något (som är arbetsrelaterat) så glömmer jag det aldrig. Men. Jag har ett annat handikapp också. Jag drar slutsatser utifrån att försöka förutse olika scenarier. Jag försöker tänka ett steg längre. Vilket också betyder att jag uppfattar saker och ting väldigt snabbt. Exempel:
Någon frågar mig ”kan du ta fram statistik gällande XX”? Jag svara utan betänketid något av följande (kanske):
– Ja, jag kan ha det klart om två timmar. Ska det inkludera något mer? Ska det vara helår? Ska jag dela upp det på något sätt? Behandling och kön? Ska det vara någon speciell diagnos? Vill du ha det som Excel? På mejl eller postfack?
– Tyvärr, jag har ingen behörighet i de systemen, men om du kontaktar XX och specificerar mer exakt, så får du det.
– Jo, men ger den informationen dig svar på något du undrar över? Du kanske menar annan typ av statistik?
– Den statistiken finns redan sammanställd. Vänta, så tar jag fram den.
Men frågorna kan verkligen handla om precis allting. Hemsidor. Fakturering. Stavning. Koder. Telefonnummer. Personer. Behandlingar. Lagar. Studenter. Utbildningar. Myndigheter. Förvaltning. Löner. Rutiner. Allt! För jag har det mesta i huvudet, har aldrig sorterat bort information, utan allting ligger lättillgängligt i minnet att hämta fram omgående.
En gång i tiden kallades i jag bloggosfären för Dr Jontas där alla frågade mig om sjukdomar. Numera är jag Dr Nile bland alla skägg som frågar mig om något snarlikt – läkemedel.
Okej. Jag är fortfarande bara förvånad över hela situationen. Att jag får en massa frågor. Varför just jag?
Fredag är också en arbetsdag. Den lär gå fort. Särskilt som jag bara ska jobba en timme hemifrån. Jag har arbetat över så mycket att det är dags för lite ledighet. Igen. Efter två arbetsdagar där jag haft semester en vecka innan dess. Vad hinner jag göra för jobb på en timme? Läsa mejlen.
