Kategori: <span>Blogg</span>

Nu är det snart två månader sedan jag återgick till 75 % efter att ha haft förebyggande sjukpenning 25 %. Det innebär att jag arbetar 7½ timme mer per vecka men fortfarande saknar 10 timmar per vecka för att det ska motsvara en heltid. Krångligt och svårt att förklara. Men det är fortfarande väldigt påtagligt hur påverkad jag blir av att arbeta dessa extra 7½ timme per vecka trots att det bara var under ett halvår jag hade förebyggande sjukpenning. Jag är helt slut. Jag sover all tid som inte är på jobbet. Det verkar inte vara något jag kan göra en uppryckning från. Även om jobbet innebär väldigt mycket möten, så springer jag inte runt lika mycket (geografiskt) för att ta mig till dessa möten. Därför har jag det ganska lugnt på jobbet även om jag har fruktansvärt mycket att göra. Jag borde inte vara så här trött. Det påstås att våren tröttar, sommartid tröttar och så vidare, men jag vet inte. Jag är så slut att jag inte ens noterat att det är vår eller sommartid. Teoretiskt vet jag det, men jag är inte mentalt eller praktiskt närvarande i det.

Ett par andra saker som också kanske påverkar mig och min vakenhetsgrad… Ständigt student att handleda. Sjukgymnastik kvällstid. Flyttad fridag. Extraarbete helg. Muskelsträckning i ryggen. Ischias. Ryggskott. Migrän. Jag tycker inte om att känna mig fysiskt klen. Och jag vill vara pigg och närvarande.

Bredband jag betalar för är 100/100 MB. Kanske det var ett dumt val. I går när jag kollade verklig hastighet låg den på 5/0,7 MB. Varför den var så extremt långsam? Jo, det är ju en fiberkabel. Som jag delar med tv. Min TiVo spelade samtidigt in tre program parallellt, så det är inte konstigt att det drog ner hastigheten. Lite bättre hastighet på bredbandet i dag när TiVo inte spelade in.

Datorn håller verkligen på att ge upp. Förhoppningsvis klarar jag mig ytterligare en vecka innan jag behöver köpa ny dator. Nödlösningen just nu är gå tillbaka till tidigare återställningspunkt samt helt stänga av Windows Update.

Jobbat. Avtackat min elev efter nio veckor. Och få fick jag erbjudande (eller förfrågan) om att arbeta direkt till ledningsgruppen som miniekonom med framtagning månadsvis statistik. Jo, men det kan säkert vara kul. Och kräva väldigt lite ansträngning från min sida. För att inte vara med i ledningsgruppen, så verkar de väldigt ofta ha mig som diskussionsföremål. Så fort de efterfråga någon med kompetens och kännedom, så kommer jag på tal. Nu ska jag alltså börja arbeta på uppdrag direkt underställd ledningsgruppen, utan att ingå i den. Borde inte det vara nästa steg? Äsch. Jag bara jobbar på och bidrar med det jag kan.

I tre veckor har jag ingen arbetsplats att sitta vid på jobbet. Så är det när man är med student som behöver sittplats samt att följetången med det icke-levererade skrivbordet fortsätter. Det senaste budet är att möbelföretaget lagt in akutbeställning som tar 2-3 veckor. Jag tycker det är ganska magstarkt att behöva vänta 12 veckor på ett skrivbord. Särskilt som jag är i akut behov av en sittplats. Under tre veckor kommer mitt arbete ligga nere och sedan får jag åter problem när jag ska hinna ikapp.

Nope, jag får inte igång mitt nya bredband/hemtelefoni. Enligt tjänsteleverantören så har det fungerat med fast lina sedan 3 mars, så jag testade. Nix, jag är inte ansluten. Så jag kan knappast begära att trådlös router skulle ge mig tillgång till nätet när det inte ens fungerar med fast lina. Jag befarade att det skulle bli så här. Samma problem uppstod ju när jag skulle ha tv via fibernätet och ComHem fick skicka mig tre olika boxar innan det fungerade. Och otaliga samtal. Teknik är aldrig smidigt och enkelt. Det är alltid strul oavsett vad det gäller. Hårdvaran fungerar säkert, liksom mjukvaran. Det är de här tjänsteleverantörsföretagen som inte är användarvänliga. Minimal information, felaktig information.

Måndag är söndag för mig som jobbade lördag. Det betyder att jag börjar veckan med en ledig dag. Jag såg att min router anlänt till postutlämningen, så jag begav mig…

Ut genom dörren. Sedan kom jag inte längre. Hissen var avstängd, så det var bara att slå sig ner på rollatorn och vänta. Fler i min trapp ville ta sig ut, men som sagt – hissen var avstängd. Varför är där ingen som vet eftersom hissen fungerar bortsett från att dörrarna börjat uppföra sig som giljotin (slår ihop med en smäll). Tre tekniker höll på med hissen. Den som kom upp till mitt våningsplan frågade varför ingen gick i trappan istället. Öh? Jag fick förklara att här bor tre rollatorer och 5-6 rullstolar. ”Men hur gör ni när det börjar brinna”? Tja, nu är det så att den kommunala bostadsvärden beslutat att här ska enbart vara handikappsanpassade bostäder trots att det bara finns en hiss – som måste fungera. I övrigt får väl brandmän bära oss ut? Till sist kom jag ut ur huset.

Den långa mödosamma färden uppför den långa och branta backen till postutlämningen. Jag kom inte in, för rampen blockerades av en lååång lastbil med bräder på flaket. Nå, den körde undan och jag kom in för att lösa ut min router. När jag skulle gå där ifrån, så kom jag inte ut. Japp, den lååånga lastbilen blockerade åter min väg. Men den backade undan. Och blockerade gångbanan istället.

Jag kom förbi lastbilen som plötsligt fått för sig att försöka backa över mig. Nu var det dags för den mödosamma färden nedför den långa och branta backen. Hemsk sol bländade mig. En flärdtjänstchaufför höll på att köra på mig. Tiggare hoppade ut och blockade min väg. A-lagarna började ragla framför mig. Jag körde in med rollatorn i flaggstången vid torget. Men jag lyckades ta mig till apoteket där jag hämtade ut mina sprutor som jag beställt i förra veckan.

Efter apoteket gick jag in i godisaffären för att köpa snus. Där krånglade kortläsaren, men tydligen ska pengarna dras automatiskt vid ett senare tillfälle trots allt. När jag kom hem var hissteknikerna borta och hissen fungerade utan att dörrarna uppförde sig som giljotin.

Hemma! Dags att koppla in router för att få internet och telefoni. Öh, det fungerar inte? Har jag gjort felkopplingar? Är inte tjänsten inkopplad? Jag avvaktar lite.

Men så många hinder på vägen! Livet är en kamp. En I-landskamp, en ändå.

Det är dags att fräscha upp i växtfloran i fönstret på jobbet. På Ica fann jag två krukväxter att ta med mig till jobbet. Plättar i luften och ampellilja. Lite mindre och lite lägre blommor jämfört med de vildvuxna växter jag redan har på jobbet. Jag sitter mitt i fönstret och vill gärna vara lite i skymundan. Alla besökare som kommer via spårvagn ser mig det första de gör när de kliver in på tomten. Jag är väldigt i blickfånget. Frågan är vad jag ska göra med ministereon jag har i fönstret? Jag börjar få ont om plats. Just därför hade det varit bättre med distansarbete så jag slapp släpa privata saker fram och tillbaka mellan jobbet och hemmet.

Ryggskott? Nackspärr? Nej, det är nog en inflammation i en ryggmuskel och inte något ischiasrelaterat. Ont gör det. Smärtstillande hjälper inte. Frågan är om sjukgymnasten kan hjälpa mig senare i veckan? Förutom att det gör ont så blir jag väldigt påverkad (trött) av det.

I dag ringde jag bostadsvärden angående mina gråsparvar på balkongen som bygger bo och som konsekvens dragit bort all isolering som finns bakom tegelväggen. Nej, det är inget bostadsvärden bryr sig om. På något sätt. Det betyder att jag tolkar det som att jag får göra vad jag vill. Jag kommer att bli en fågeldödare; ägg, ungar och föräldrar bara ska bort!

Mitt nya skrivbord verkar bli en följetång. Leveranstid är sju veckor. Nu är det vecka åtta. Jo, de har fått beställningen men har glömt aktivera den. Kinnarps borde bjuda på ett extra skrivbord gratis, med tanke på hur jäkla dyra de är. Och lång väntan. Där de inte aktiverad beställning som inkommit.

Sjukgymnastiken suger getballe. Jag klarar inte av alla syn- och hörselintryck med så många på så litet utrymme. Och väntan på att redskap blir ledigt. Nu är det fjärde veckan och jag frågade om jag inte kunde få vara ensam i en lokal som inte används kvällstid, och som råkar vara den träningslokal jag varit i under 1½ år. Jo, det gick bra?! Så i dag kunde jag fullfölja mitt schema till fullo utan stressen av att sortera intryck omkring mig. Och jag fick godkänd att göra så här i fortsättningen också. Fördelen är också att man hinner få upp pulsen och behålla den där när man inte behöver vara inaktiv i väntan på att komma till. Så nu suger det inte fullt lika mycket getballe.  Fast det är klart… Nu är jag så överutmattad av träning att också det suger getballe.

I dag blev jag så förvirrad. Plötsligt ringde det i ”min” fasta telefon på jobbet. Den är egentligen avstängd eftersom personen som hade telefonen gått i pension. Jag fattade inte i vad det ringde, utan jag öppnade alla mina tre mobiltelefoner innan jag kom på den där andra telefonen som står gömd bak en bildskärm. Jo, tydligen tror växeln att ”en simpel sekreterare” finns på det numret, men jag är inte simpel. Innan jag hann anmäla till växeln att de får ändra uppgifter om telefonen, så ringde det. Från utland och jag fick plötsligt prata engelska. För andra gången på en vecka. Tyvärr skulle jag koppla samtalet vidare och jag är inte så bra på sånt. Så jag råkade trycka bort samtalet. Vad gör jag då i panik? Jo, jag stänger av strömmen till telefonen och låtsas som ingenting. Men nu har växeln ändrat  uppgifterna så den står i mitt namn och med min funktion som systemadministratör. jag är ingen jäkla simpel sekreterare!

Och så försöker de headhunta mig till Yrkeshögskolan. Jag vill inte. I och för sig är jag van vid att överta tjänster akut från sådana som dött hastigt. Men, nej…

I går. Klockan väckte mig 5.00. Arbetade i tolv timmar utan rast. Flärdtjänst kör vilse med mig i sökandet efter en förlorad tant. Tittar på Eurovision 60 år (skitprogram, inga balkanländer). Och är då så övertrött att jag inte somnar förrän kl. 03. Men å andra sidan kunde jag sedan sova hela sex timmar. Ändå känner jag mig mör i dag efter nästan ett dygns aktiviteter.

Planen för måndag är att försöka ha återhämtat mig så pass i dag att jag kan göra något vettigt. På tisdag blir det spännande. Ni minns det där bredbandet, router och hemtelefoni via fiber som jag beställde i februari? Bolaget hade inte fått fullständig beställning annat än bredband. Trots att jag fått skriftlig bekräftelse på exakt vad jag beställt (bredband, router, hemtelefoni). Därför ska de ringa mig på tisdag och utreda vad som hänt. Under året hoppas jag få det jag beställt. Jag är optimist.

Nu känner jag igen mig. Totalt slutkörd. Men jag hann arbeta in 40 arbetsdagar på två. Nu tar jag fritt.

I dag stoppade vi en inbrottstjuv på jobbet. Det var sent på eftermiddagen, vi var få kvar, inga patienter, dörrarna hade ännu inte låsts. Då irrade det in en ung påverkad kille som kom väldigt långt in i lokalerna osedd. Men som av en händelse! Jag stod i ena ändan av korridoren samtidigt som det kom en arbetskamrat från andra korridoren och en tredje arbetskamrat från ännu en korridor (T-formad korridkor. Så killens flyktväg spärrade från tre håll. Han hade ännu inte tagit något och kom med märkliga bortförklaringar. Så vi gjorde det enda rätta. Vi kastade ut honom. Sånt här är ganska vanligt förekommande, särskilt nu när också tiggare letar sig in i lokalerna. Vi försöker ha uppsikt och ifrågasätta vad personer gör i våra lokaler. Det är ganska uppenbart för oss om någon har där att göra eller inte. Men det är tröttsamt att ständigt vara på vakt. Att där springer så mycket obehöriga som letar efter datorer och mobiler att stjäla. Helst av allt vill de väl ha något gott, typ häftiga tabletter.

Annars? Ännu en dag där jag inte hunnit göra något annat än att sitta i möten och föreläsa. Dagen avslutade jag med gruppträning på sjukgymnastiken. En helt vanlig dag.

Inne på jobbet går jag inte med rollator och jag fick tidigare i dag höra att jag är ganska skräckinjagade då jag utstrålar pondus när jag kommer gående i rask takt och rak i rygg. Säkert därför tjuven inte försökte springa därifrån, för han kröp ihop något när han såg mig (han hejdade sig i något som såg ut som språngförsök).