Kategori: <span>Blogg</span>

”Jag hörde att din föreläsning var jättebra”, fick jag höra av en chef. Mitt genmäle? ”Jag vet – det var ju jag som föreläste”. Öh, börjar det stiga mig åt huvudet med alla dessa föreläsningar? Nja, det var på skämt jag svarade så. För jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta uppskattning annat än att jag inte ska nervärdera mig själv. Alltså vänder jag på det och visar enormt ego istället.

Självklart blev det kaos när jag flexade efter lunch i dag. Eller, jag gick före lunch. Samtidigt är det ganska skönt när kaos uppstår så man förstår att jag gör skillnad men inte är livegen.

Nu börjar jag bli irriterad. Mitt nya skrivbord har inte kommit trots att det beställdes för sju veckor sedan. Jag trodde det beställdes för tio veckor sedan. Så man kan säga att jag har väntat. Leveranstid är alltid sju veckor vilket många undrar över. Får företaget in en beställning, hämtar en yxa och går ut i skogen för att hitta ett träd att fälla som ska bli det där förbannade skrivbordet?

Hastigt och olustigt en halvtimme innan arbetsdagen var slut, så bestämdes det att jag i morgon klockan 7.30 ska föreläsa. Alltså fick jag förlänga min arbetsdag för att hinna förbereda mig inför förläsningen. Det är alltid snabba ryck när det ska involvera mig. Jag hade kunna säga att jag står över och tar föreläsningen om några veckor, men jag tycker inte om att ha ogjorda saker som jag skjuter framför mig. För det tillkommer nytt hela tiden ändå som det är. Eller… Det är egentligen två föreläsningar jag ska ge samtidigt i morgon. Därefter har jag blivit inbokad för ett akutmöte, också väldigt oplanerat. Men sedan ger jag upp och tänker flexa halva dan som kompensation.

Värken. Jag förstår inte värken. Är det leder eller muskler? Ingen aning, hela jag gör ont. Som någon form av influensasmärta i kroppen trots att jag inte i övrigt känner mig sjuk. Värk gör mig trött. Sommartiden i sig har inte inneburit någon ökad trötthet. Tror jag. För jag har samma värk med tillhörande trötthet sedan en vecka, och sommartidsomställningen var i går.

Oj. Jag har ju ett möte onsdag morgon som jag också måste förbereda! Fråga mig inte när… Men det kommer att bli gjort.

Ack, nu blev jag deprimerad. I dag har jag namnsdag och jag gillar inte mitt namn. Har aldrig gjort det. Då hade jag hellre haft det namn som också har namnsdag i dag – Jens. Fördelen hade också varit att man sluppit brodera om alla monogram på lakan och så, om jag hade haft broderade monogram vill säga.

Dumhet en lördagskväll: 1) Att alls bry sig om Earth Hour. 2) Smartare än en Kronér. Alltså ignorerar jag dumheterna och roar mig med något betydligt roligare. Jag betalade mina små räkningar, betalade webbhotellet och sitter och fantiserar om ny FUNGERANDE dator. Jag misstänker att Microsoft gjort någon uppdatering av Windows 7 som gjort hela systemet instabilt. Och att externa program inte hängt med i uppgraderingen så de kraschar ständigt. Om de ens går att starta.

Jag är väldigt trött på datorer, att ingenting fungerar någon längre tid. Efter tre år har jag kört slut på HP-datorn. Därför funderar jag nu lite på MacPro, men tvekar. Jag har så mycket data jag vill föra över, samt vissa program. Det låter sig inte göras. Inte på ett enkelt sätt åtminstone. Tror jag. Äh, jag orkar inte bry mig. Det är bara att inse att datorer numera är en slit och släng-grej.

Att ha gått upp i arbetstid och börjat med kvällsträning tar ganska hårt på mig. Jag vill bara sova. Och har ständig värk. Och triggar panikångest som hållit sig lugn nu i ett år. Allt som är utöver vila är bara för mycket.

Grått och mulet ute är inte särskilt upplyftande, men när det började ösregna kunde jag bara kapitulera. För regn gillar jag, särskilt om det fullständigt forsar ner ute. Det gör mig heller inget om jag blir dyngsur. Trots allt har jag ingen frisyr att skydda.

Fortfarande har jag inte fått mitt nya fiberbredband och fibertelefon trots att det nu gått en månad. Jag har fått några kryptiska sms om att ”det är nu skickat” (vad är skickat?) samt att jag fick ett brev där det stod att jag fått fiber inkopplat 2 mars. Men ingen router? Nytt hemnummer? Instruktioner om uppkoppling? Däremot så har de också ringt som galningar på märkliga tider där jag aldrig hunnit lyfta mobilen till örat förrän de lagt på. Två signaler, sedan har de lagt på. Enligt nätet så är företaget till belåtenhet för användare och jag hittar inget negativt. Så. Märkligt.

Dessutom fick jag ett sms att de avbeställer mina nuvarande leverantörer trots att jag aldrig ingått något sådant avtal. Jag vill köra parallellt ett tag. Det kan ju omöjligt krocka eftersom nuvarande är genom telelinje (jack) och nya ska vara genom fiberdosa. Vad håller de på med? Så kommer jag inte ut på nätet alls så beror det på att de avbeställt min nuvarande leverantör men inte kopplat in mig på fiber.

Nå, men regnet gör mig glad.

Nu ligger jag så back i jobbet att jag måste gå in två helger. Jag har fler föreläsningar helt plötsligt samt andra möten. Själv förstår jag inte riktigt hur allt kan landa på mig trots att jag inte har tiden. Och därför måste man jobba helg när ingen kan ge mig mer arbete än det jag redan har. Kanske jag då också kan hinna lite och komma någorlunda i fas om jag har tur.

Trött, frusen, huvudvärk. Har jag någon infektion i kroppen då?

I dag gav jag tre olika föreläsningar på jobbet. Det är över nu. För stunden. Ingen har beställt fler föreläsningar vilket jag är tacksam för då jag ligger så back i mitt eget jobb. Men istället ska jag från i morgon delta i en projektgrupp där två av varandra oberoende personer nominerat mig. Smickrande, men har jag tid?

Just nu längtar jag till påskledigheten men vet att jag då kommer att klättra på väggarna eftersom jag känner att jag behöver jobba. Men jag får försöka gilla läget med tvångsledighet och istället vila så mycket jag kan. För någon annan ledighet blir det inte på året förutom sommarsemester. Vilket jag heller inte har tid med. Jag skulle behöva jobba dygnet runt.

När det är så här mycket på jobbet så ägnar jag fritiden åt bara en sak – det enda som kan få mig att slappna av och sluta tänka på jobbet… Tv, TiVo, Viaplay och Netflix. För att inte stå utan en tv-serie så har jag börjat spela in långfilmer (hu) att ha i reserv. Jag matar verkligen på med tv-serier just nu. Men fråga mig inte vad jag tittar på, för det kommer jag inte ihåg.

Något som förvånar mig och andra, är att jag har så mycket behörigheter i olika datasystem på jobbet. I sådant som jag kanske inte borde ha behörighet i. Men jag är en handlingarnas man. Jag har en tendens att upptäcka fel som jag genast vill rätta till istället för att behöva jaga ”rätt” människor som kan gå in i systemen och rätta. Ofta bryr de sig inte då de inte förstår. Jag möts ganska ofta av detta, även i andra sammanhang. Man förstår inte. Man förstår inte sin roll. Man förstår inte orimligheter. Man förstår inte, punkt. När det delas ut behörigheter till personer så är det ofta utan någon motprestation, förståelse eller grundläggande kunskaper. Jag har förvånats många gånger när jag hört vilka som har specifika behörigheter i olika system. Men det borde också vara svårt för mig att få behörigheter då någon ändå från början utsett en annan person och att flera inte får ha samma behörighet. Nej, numera får jag behörighet till allt om jag bara yppar det. För de som delar ut behörigheter har insett att jag är en action man. Självklart blir de som fått behörighet tidigare lite sura på mig, men vi ignorerar dem. Man har inte lyckats prestera och får då stå sitt kast.

I morgon ska jag önska behörighet till ytterligare två system. Som jag kommer att få, garanterat. Intranät och remissportal. I dag brukar jag be de med behörighet att logga in så får de stå bredvid när jag går in och rättar felen. Vilket är löjligt. Men de förstår inte. Och varför ska de vara ensamma med en behörighet då? För inget händer.

Utbildningar och föreläsningar. Det är inte  bara på jobbet, inser jag. Ganska ofta är jag någon form av sjukvårdsupplysning för mina flärdtjänstchaufförer. Nej, det handlar inte om medicinsk sjukvårdsupplysning, utan snarare detta att upplysa om eventuella missförstånd gällande sjukvård. För många är det något diffust där man hört något som inte riktigt är förankrat i riktighet. Sjukvården är en koloss där de flesta i befolkningen är kunder. Man vet väldigt lite men vill veta (eller inte). Jag kan inte alltid vara tyst och passiv när jag hör påståenden som inte stämmer.

Hur vi kommer in på detta som samtalsämne när jag åker mellan hemmet och jobbet? Jo, chaufförer ser min rollator och adress till/från vårdinrättning. Därför brukar de fråga lite försynt om jag går på någon typ av behandling och om det är syftet med min resa. Nej, brukar jag förklara – jag arbetar där. Ett svar de inte brukar vara beredda på och som leder till följdfrågor. Ibland väldigt organisatoriska frågor om hur sjukvårdsapparaten fungerar i praktiken. Det är då jag brukar få höra missuppfattningar som jag bara måste räta ut och rätta till.

Men det är inte alla chaufförer som är så djuplodande. Ibland är de väldigt ”fiskande” efter information och då blir jag fåordig och kniper käft. Jag vill inte vara med om situationen då jag för sexton år sedan av en chaufför blev avkrävd smärtstillande och receptbelagda beroendeframkallande mediciner. Som jag faktiskt inte hade, men där chauffören inte trodde mig.

Det de fiskar mest om är min titel. Min erfarenhet är att om de frågar mig om jag är sjuksköterska eller läkare, så är de ute efter just behandlingstips och recept. Då brukar jag säga nej, säger att jag är sekreterare (vilket jag inte arbetar som men har som halvofficiell titel och ursprunglig grundutbildning) och gör klart att jag inte vill prata alls. Jag känner ganska lätt om de är ärligt nyfikna eller är ute efter något annat. Är de påstridiga gällande behandlingstips och recept så ”förstår” jag ingenting utan svarar lite svävande att de får vända sig till vården i egenskap av patient och att jag inte känner till sökvägarna. Jo, jag kan spela dummare än vad jag är.

Dagens insikt är att jag ständigt får ta på mig rollen som utbildare. Ibland en situation som kan vara krävande. Om det är en chaufför som är ute efter något annat än bildning.

Windows 7 är ett problem. Program som inte är utgivna av Microsoft uppdateras inte längre för att passa andra operativsystem än möjligen Windows 8.1. Det har gjort mitt system väldigt instabilt och jag lägger timmar på att försöka justera felen. Värst är det dock när Microsoft släpper säkerhetsuppdateringar, för då slutar alla program att fungera. I går bråkade jag med antivirus. I en månad har jag bråkat med Flash. I kväll fick jag avinstallera Spotify. Vilket sedan tog en timme att återinstallera eftersom det låste sig hela tiden.

Jag hoppas jag uthärdar till hösten när Microsoft släpper Windows 10 för gratis uppdatering av dito 7 och 8. Kanske det kan lösa några av problemen? Eller måste jag innan dess köpa ny dator? För det vill jag inte.

För stunden har jag nu kunnat lösa antivirus, Flash och Spotify. Men det känns så trögt och motigt att leka datatekniker. Det får jag nog av på jobbet där det mer handlar om handhavandefel och kunskapsbrist.

Ja, jobbet. Jag vet inte vad som händer. Efter en åttatimmarsdag så undrar jag varför jag inte hann göra något av mitt eget arbete. Nu är det annars okej att arbeta hemifrån (där jag verkligen skulle hinna något), men avtalet gäller inte mig. Tusan!